Gudrun Brunegård (KD). Foto: Kristdemokraterna
Gudrun Brunegård (KD) har skrivit en debattartikel angående den misstänkta våldtäkt som ska ha skett på en skola i Vimmerby kommun. Här nedan kan ni läsa hennes skarpa kritik.
En våldtäkt är bland de värsta kränkningar någon kan utsättas för. Det är viktigt för brottsoffrets upprättelse att samhället ställer upp, skyddar den utsatta och bekräftar att det som inträffat är totalt oacceptabelt. Därför ska polisen omedelbart kontaktas, så att bevis säkras, som kan binda förövaren vid brottet, så att någon form av straff utdöms.
Med sorg och bestörtning har jag tagit del av medias rapportering, att en våldtäkt misstänks ha skett på en skola i kommunen. Sorg och medkänsla med flickan som utsatts för övergreppet och inte fått lagstadgat stöd och uppbackning från skolan. Bestörtning över att både lärare och skolledning brustit i ansvar och inte tycks vara medvetna om sin anmälningsplikt till socialtjänsten vid misstanke om att ett barn far illa eller utsatts för brott. Inte heller tycks det finnas några rutiner att luta sig mot.
"Ska polisanmälas"
En våldtäkt är ett allvarligt brott. Det ska polisanmälas. När den drabbade är minderårig ska också socialtjänsten kontaktas. Så enkelt är det. Sedan ska utredningen visa vad som har hänt, hur den utsatta flickan ska få stöd och upprättelse och hur förövaren ska sona sitt brott och gottgöra offret.
Genom att flickan inte fick det stöd hon har rätt till förrän efter flera dagar, kan det finnas risk att bevis inte kunnat säkras. På så vis har de inblandade på skolan påtagit sig ett stort ansvar. Frågan är om skolans handlingsförlamning rent av kan klassas som undanhållande av bevis.
Myndigheternas uppgift
I början av 2000-talet, när jag arbetade som skolsköterska, genomfördes en utbildning för all personal inom förskola och skola om barn som far illa. I utbildningen medverkade polis, socialtjänst och en erfaren sjuksköterska från en grannkommun, samtliga med stor kompetens inom området.
Efter det togs det fram handlingsplaner, som placerades ut på varje enhet inom Barn- och ungdomsförvaltningen. Där fanns tydliga instruktioner om vem eller vilka som skulle kontaktas vid misstanke om misshandel, sexuella övergrepp eller att barn for illa på något annat sätt.
En enskild lärare eller rektor ska aldrig själv försöka sig på att avgöra om det är något brott begånget. Det är de rättsvårdande myndigheternas uppgift. Är man det minsta osäker ska man alltid samråda med socialtjänsten. Skolsköterskan kan också vara en resurs.
"Vuxnas ansvar att skapa trygghet"
Den nu avslöjade bristen på kunskap om anmälningsplikt och avsaknaden av rutiner faller tungt på skolledningens och förvaltningsledningens ansvar. Ytterst ligger detta ansvar på barn- och utbildningsnämndens ordförande, som inte har försäkrat sig om att skolan har tydliga och väl kända rutiner att följa.
Jag förutsätter att barn- och utbildningsnämnden redan har inlett en granskning av i vad mån det finns utarbetade och väl kända rutiner för diverse allvarliga händelser, inte bara vid misstanke om övergrepp eller att barn far illa, utan även rutiner att falla tillbaka på vid exempelvis eldsvåda, olyckshändelse och dödsfall.
När det värsta tänkbara inträffar bland barn är det de vuxnas ansvar att i någon mån skapa trygghet. Väl kända rutiner är då till stor hjälp. I det nu inträffade tycks det ha misslyckats å det grövsta. Då är det hög tid att rätta till det – ifall det värsta händer igen.
Kommunens högsta beslutande politiker måste få visshet i att skolan har rutiner för att skapa trygghet bland eleverna. Jag har därför för avsikt att ställa en interpellation angående detta, för att få en redovisning i kommunfullmäktige.
Gudrun Brunegård
Kristdemokraterna