Gudrun Brunegårds (KD) omdiskuterade debattinlägg fick skarp kritik från både Lis-Astrid Andersson (S) och kommunstyrelsens arbetsutskott. Nedan kan du läsa Brunegårds replik.
En allvarlig händelse, som med olika termer beskrivs som någon form av sexuellt övergrepp, som involverar två barn, har de senaste dagarna skapat stor oro bland barn, anhöriga och skolpersonal. Utan tvekan påverkas de båda inblandade barnen allra mest, men tyvärr har skolans hantering av situationen inte bidragit till att öka tryggheten bland andra barn och deras familjer.
Jag har full förståelse för att situationen är oerhört påfrestande för alla inblandade. Det är därför inte förvånande att Lis Astrid Andersson (S), i sina dubbla roller som pedagog på en grundskola i kommunen och samtidigt ytterst ansvarig som ordförande i barn- och utbildningsnämnen, är djupt involverad på ett näst intill personligt plan, när hon i ett svar på min debattartikel försvarar skolans agerande.
Detta trots den oförklarliga fördröjningen med att omgående anmäla händelsen till polis och socialtjänst. En sådan hade kunnat leda till snabbare utredning och säkrande av eventuell teknisk bevisning, vilken i bästa fall skulle kunna rentvå den påstådde förövaren.
Det ligger också i sakens natur att kommunledningen uttrycker tilltro till medarbetarnas förmåga att hantera situationen. Att angripa mig blir samtidigt ett sätt att vända uppmärksamheten från egna tillkortakommanden.
Ökat otryggheten
Dock finner jag de båda uttalandena olyckliga. I sin iver att försvara skolans agerande tycks man ha missat behovet att snabbt informera och lugna andra elever och deras anhöriga. Den sammantagna bilden av de berättelser jag får från olika håll, beskriver en situation där skolan uppvisat stora problem att hantera läget.
Dessvärre har skolans agerande snarast ökat otryggheten bland övriga barn och anhöriga, som fått motstridiga, ibland felaktiga uppgifter, som sedan tagits tillbaka. Förmodligen har agerandet grundats i en missriktad ambition att lugna eleverna. Följden har dock blivit att elever uttrycker stor oro och brist på tillit till skolans förmåga att erbjuda en trygg miljö. Det kan komma att ta lång tid att bygga upp tilliten och det raserade förtroendet.
Med viss kännedom om sekretesslagstiftning och krishantering, så är det min uppfattning att oron hade kunnat begränsas om skolan i ett tidigt skede gått ut med information till övriga barn och föräldrar om att en händelse inträffat som föranleder att polisen ska göra en utredning och vilka rutiner skolan följer.
Det är mänskligt att göra felbedömningar och begå misstag i en kaotisk situation. Men det är alltid bättre att erkänna det än att försöka hålla något sken uppe, som lätt kan genomskådas.
Viktigt att få upprättelse
Det jag i ett tidigare inlägg skrev i allmänna ordalag, angående våldtäkt och övergrepp, blir extra viktigt att ha i åtanke i samband den nu aktuella händelsen. Ett minderårigt barn som inte är straffmyndigt och begår ett brott, blir inte åtalad och inget straff döms ut. Istället går socialtjänsten in.
Men även för ett minderårigt brottsoffer är det av stor vikt att det blir fastställt vad som hänt, att få bekräftelse och upprättelse, för att kunna bearbeta och gå vidare. Detsamma gäller den som har begått ett brott och kommit till insikt om att man handlat fel. Behovet av försoning och upprättelse är av stor betydelse för såväl brottsoffer som förövare.
Min förhoppning
Det är min innerliga förhoppning att alla i vår lilla kommun, såväl barn som vuxna, skola tillsammans med föräldrar, sluter upp kring de båda barnen och gör allt för att återskapa en så trygg och normal tillvaro som möjligt, för dem och för alla andra elever.
Om den hemska händelsen kan leda till att skolan intensifierar värdegrundsarbetet och i än högre grad poängterar alla människors lika värde, allas rätt till integritet och rätt att inte utsättas för kränkningar av något slag, så har det åtminstone kunna komma något gott ur det hela.
Gudrun Brunegård
Kristdemokrat
Fotnot: Tidigare debattinlägg hittar du nedan.