Dagens Vimmerby berättade nyligen om att Tomas Petersson (M) sagt i en intervju att han avstod från att bli borgerlig vigselförrättare. Anledningen var att han inte ville viga samkönade par, vilket Peterson sa "inte går ihop med hans uppfattning om parbildning".
Man skulle kunna tycka att det sorgliga med den här historien är att ett kommunalråd i Sverige 2017 gör mossiga och förlegade uttalanden om kärlek och "parbildning", men Petterson tog trots allt tillbaka uttalandet och sa att han "tror på alla människors lika värde".
Han vidhåller dock att han fortfarande skulle känna sig obekväm med att viga samkönade par. Jag för min del känner mig obekväm med att dessa inställningar finns och ventileras bland våra kommunpolitiker.
Kommentarerna det verkligt sorgliga
Faktum är dock, att det är kommentarsfältet till artikeln på Dagens Vimmerby som är det verkligt sorgliga i den här historien. Där skrivs saker som "alla har rätt till sin åsikt", "vi har yttrandefrihet i Sverige" och "gör man en pudel är man inte trovärdig, man ska alltid stå för sin åsikt".
Folk verkar alltså vara av den uppfattningen att alla människors rätt till kärlek och äktenskap är en åsiktsfråga. Att man kan ta ställning för eller emot, som om det handlade om lägre skatter eller högre bensinpriser.
Kommer alltid finnas
Vad är det man anser sig vara emot? Hur kan man tycka sig ha rätten att säga att en viss typ av kärlek inte är berättigad?
Om man, som Peterson och de i kommentarsfältet, känner sig obekväm inför det faktum att människor lever utanför den heterosexuella tvåsamhet som idag är normen så bör man fundera starkt på vad detta beror på.
För dessa människor och deras kärlek har alltid funnits och kommer alltid att finnas, och detta oavsett om det ligger i linje med kommunalrådets (eller någon annans) uppfattning om korrekt parbildning eller inte.
Alla människors rätt att få älska och gifta sig med vem man vill, oavsett könstillhörighet eller sexuell läggning är inte en åsiktsfråga – det handlar om mänskliga rättigheter.
Tove Strand