Cookies

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Dagens Vimmerby. Genom att använda Dagens Vimmerby tjänster godkänner du detta. Här kan du läsa mer om cookies.Jag förstår, ta bort detta

Annons:

Fotbollsprofilen: Massören tryckte upp sina fingrar i mig

Vittnesmålen om sexuella trakasserier och övergrepp fortsätter att välla in i #metoo-kampanjen. På sin blogg berättar Matilda Strömdahl, fotbollsspelare i Vimmerby IF, om när hon blev utsatt av ett sexuellt övergrepp under en massage. Nedan publicerar DV hela inlägget.

Jag gick i 2:an på gymnasiet när jag för första gången blev antastad  och sexuellt ofredad ”på riktigt”. Innan hade det bara varit några slag på rumpan och liknande, men det var ju sådant som hörde till. Hörde till? Att jag och säkert många andra antog och trodde att sådant ”hörde till”. Mår illa av tanken att jag trott det varit ”okej” och hört till att bli tafsad på när man var på gymnasiefester eller liknande för att ha kul och dansa med sina kompisar. 

Det är aldrig okej och att självklarheten inte redan då fanns är så jävla sorligt (och uppenbarligen inte idag heller). Att bli tafsad på röven var vardagsmat och hörde till. 

*

Jag gick i 2:an på gymnasiet. Jag kommer ihåg att det var så mycket i skolan och mycket runt omkring. Jag fyllde 18 och i present fick jag ett presentkort hos en salong - jag skulle få gå på massage! Precis vad jag behövde, komma iväg och få slappna av. Hämta ny energi. Detta blev min värsta mardröm.

Det var en manlig massör och det var jättebra i början men sista 20 minuterna var en mardröm. Jag låg ensam nere i en källare, bara han och jag. Han skulle massera mina ben och jag känner hur hans händer börjar närma sig min vagina och jag fryser. Jag blir som en pinne.

Han börjar smeka innanför mina trosor och trycker upp sina fingrar i mig. Jag blir helt paralyserad. Jag får inte fram ett ljud, inte en rörelse, det blir svart och jag slutar andas. Jag vill bara försvinna. Efter det är det svart. 

*

När jag kom hem duschade jag så himla länge. Jag ville bara tvätta av mig allt, jag skrubbade, jag tvålade in mig men jag kände mig aldrig ren. Varför sa jag inte ifrån? Varför slog jag inte till honom, tog mina saker och sprang därifrån? Jag kände sådan jävla skam och gör fortfarande.

Egentligen ska jag inte ens behöva försvara mig, men när man väl i den situationen så blir man så ställd och paralyserad så man får inte fram ett ord. Jag har enbart berättat för mina närmaste men det tog ett tag och för ett år sedan började jag berätta för andra. För jag skämdes. Jag tog på mig det, att det var mitt fel.

Men idag inser jag att det var absolut inte mitt fel. Men den händelsen kommer alltid, alltid finnas med mig och påminna mig varje gång jag går förbi salongen eller går på massage.

*

En annan händelse var förra hösten när jag blev både sexuellt ofredad och sexuellt trakasserad. Jag, mina tjejkompisar, pojkvän och killkompis skulle ut här i Kalmar. Det var mycket folk som stod i kö och de släppte in några i taget.

De leggar mig och mina tjejkompisar som är lika gamla som mig, vi hade alla precis fyllt 19. De släpper in oss, vi får betala entré och i entrén väntar jag på min pojken (som är jämngammal med mig) och min killkompis (som också är jämngammal med mig) men de kommer aldrig.

Det dröjer 10 min sen ringer Adam och säger att de inte får komma in för att det är 20-års gräns. Jag ba, ja men vi kom ju in? Såklart blev jag väldigt irriterad och arg och konfronterade vakten - då säger han ”men lilla gumman, du kom ju in så du ska ju vara glad” LILLA GUMMAN????? Vem förminskar ens någon genom att säga LILLA GUMMAN? En ordningsvakt som ska vara en trygghet och säkerhet.

Då tappade jag såklart väldigt mycket respekt och blev helt paff. Jag gick till en annan vakt och sa vad som hade hänt och han reagerade förvånansvärt bra och bad mig ringa min pojkvän igen så skulle han släppa in dem.

*

Väl gjort så kommer Adam och vår gemensamma kompis tillbaka. Men blir inte insläppta? Då frågar jag den här vakten som lovat att släppa in dem vad som händer och han svarar ”Men du fattar väl att vi prioriterar snygga tjejer som du här inne, ni drar mycket folk, hur ska du ha det, ska du stanna eller ska du dra?”

Jag blev helt förtvivlad, kände mig så förminskad och förolämpad, vände på klacken och gick. Sen dess har jag aldrig satt min fot där och tappat förtroendet för ordningsvakter totalt. 

Jag mötte upp min pojkvän och vi gick till en bar/klubb där vi drack några öl och jag kände att jag började vända i mitt humör och bli lite glad igen. Adam vet att jag älskar att dansa så han drog med mig upp på dansgolvet för att få mig på lite bättre humör.

*

När vi står där och dansar och har sjukt kul kommer det en kille med bestämde kliv fram till mig och kör upp sin hand i mitt skrev????? Hans polare slängde sig på honom och drog ut han från puben och Adam tog tag i mig och kollade hur jag mådde.

Jag har aldrig i hela mitt och Adams förhållande se han arg, eller att han är nära på att flippa men där var det inte långt ifrån. Men jag tror han höll tillbaks för min skull, för där stod jag helt förstörd. Vi bestämmer oss för att dra hem. Ledsen och uppgiven efter de incidenterna som hänt tidigare under kvällen.

När vi går över ett övergångsställe mitt i stan är det en bil som gasar upp i minst 100km/h och tvärnitar 3m framför där jag går på överstället. Jag går på ett ÖVERGÅNGSSTÄLLE. Han drar ner rutan och skriker ”din jävla fitta jag ska knulla din mamma”. 

*

Jag var helt slut och tom efter den kvällen. Så jävla ledsen och trött på män, ingenting förvånade mig längre, och än idag förvånar ingenting mig. 

Det ska inte behöva vara såhär att vi kvinnor inte kan gå hem själva efter utekväll. Att vi blir rädda för att en man går efter oss på kvällspromenaden. Jag hatar att vara fördomsfull och misstänksam men i dagens samhälle får man tyvärr vara det.

Förra veckan betalade jag 100kr för en taxi för att jag inte vågade gå hem och jag hade ingen som kunde hämta mig. De 100kr var det värt än att vi hela mitt liv förstört för att tanken fanns där att jag kanske skulle bli våldtagen. Det ska inte behöva vara såhär. Det måste få ett stopp. Nu. Min kropp är min.

Matilda Strömdahl

Fotnot: Här hittar du Matilda Strömdahls blogg. 

Annons:

Taggar i artikel

0 kommentarer

Lägg till ny kommentar

Kommentar *

Ditt namn*

Din e-post* (publiceras ej)

Annons: