Krönikören Linnéa Nestor.
Dagens Vimmerbys krönikör Linnéa Nestor skriver i dag om diskussioner som avfärdas för att det alltid finns något som är viktigare.
Jag tänkte skriva om utanförskap i skolan den här veckan. Men så kom jag på att det är värre med mobbing. Sedan insåg jag att gängkriminalitet är ännu värre än mobbing. Och att krig är ytterligare värre. Och miljöhotet också. Och om en komet skulle komma och spränga hela jorden i bitar vore det också viktigare, så det är kanske bäst att bara hålla tyst.
Eller?
*
- Jag tycker att det är jobbigt när du slänger dina strumpor på golvet, säger någon till en annan. En annan tittar upp med en slö blick och suckar inombords. Inte det här tjatet igen. En annan tar luft för att besvara anklagelsen. Eller för att låta bli.
- Fast vem bryr sig om strumpor på golvet, det finns väl viktigare saker. Till exempel var det någon på vår gata som hade slängt sopor på trottoaren häromveckan, det är väl ett större problem. Det borde vi prata om istället.
Eller ett möte på en arbetsplats. Någon som harklar sig och säger att:
- Jag upplever att det är ett problem att vår avdelning får mindre resurser än avdelningen på våning två.
Och någon som svarar:
- Fast det har alltid varit så och det finns ju betydligt viktigare orättvisor att debattera som till exempel att olika kommuner får olika resurser eller att olika länder har olika resurser.
*
Jag har skrivit om menstabu, om kroppshets, om döda husdjur, om vårkänslor, om brustna hjärtan. Jag har skrivit om fördomar och amningsråd, om materialism och julklappstips. Och för några veckor sedan skrev jag om vilka fack vi delar in oss i, tjejer och killar, kvinnor och män, hur det ständigt påminns om det och sätts upp skyltar, och att jag tycker det är trist och onödigt.
Genast poängterar någon att det finns viktigare saker att skriva om. Viktigare frågor att debattera. Könsstympning, kvotering och klädtvång. Och det är klart att det finns viktigare saker att skriva om, men… gör det inte alltid det? Om någon för upp ett problem till ytan, är det då ett rimligt argument att vi borde strunta i det eftersom det finns värre saker i världen? När kan vi då någonsin öppna munnen?
Om vi bara kan använda ord som handlar om det viktigaste i världen blir det svårt att prata alls.
Jag vet känslan, såklart. Har säkert gjort det själv. När någon tar upp ett ämne eller en åsikt jag inte håller med om, skuffar jag undan det och säger att det finns väl saker som är värre.
*
Ja, det finns problem som bör åtgärdas snarast. Övertramp och förtryck. Och sådana saker bör vi förstås diskutera och motarbeta.
Men att stänga vissa samtal är ingenting som per automatik öppnar för andra. Och det ena samtalet behöver inte heller utesluta det andra. Att säga ”men de har det värre på andra platser i världen” är inget argument för att strunta i vad som fortfarande är orättvist här.