Av en tillfällighet satt jag framför tv:n i söndags kväll. Av en tillfällighet var mina ögon fortfarande öppna, och av en tillfällighet sändes dokumentären ”Ett rop från Syrien” precis just då.
Det är barn som dör, framför mina ögon. I pixlar, på en skärm, men också på riktigt, också i verkligheten. Det händer nu. De gråter. Jag gråter. Mina tårar fångas upp av en mjuk soffa, deras av ett sönderbombat hus.
Jag önskar så innerligt att jag hade kunnat tänka ”det är bara på film”, men det kan jag inte. Jag tänker, som ofta när jag ser andra filmer, att ”så fort resten av världen får veta vad som händer kommer de bli räddade”, men resten av världen vet redan. Och det är jag som är resten av världen.
*
Barnen är så hungriga att de äter löv, barnen svälter ihjäl. En mamma ser sitt barn dö efter ett bombattentat. Tonåringar blir torterade och lemlästade efter att ha klottrat ord om diktatorn på en skolvägg.
Mitt hjärta är en urvriden disktrasa, mitt samvete en slaskhink. Mina tårar faller, och faller, och de gör inte den minsta nytta. Jag känner mig tacksam för vad jag har, samtidigt så skuldtyngd för att jag lever i en värld där det händer och det enda jag gör är att skänka några tior, några hundralappar, i månader.
Jag frågar mig vilka ok vi måste bära. Jag kan väl inget göra – eller? Kanske är det min uppgift att åtminstone veta. Vår uppgift att inse att många av oss inte alls förstår hur det känns.
*
När jag ska lägga mig är mitt hjärta oroligt. Allting känns skört, kontrasterna är så stora. Jag får ligga i min säng utan att behöva lyssna till bombningar. Jag vet precis vad jag ska äta till frukost imorgon.
Jag måste ändå läsa en Kalle Anka-tidning innan jag släcker lampan. Behöver suga i mig de klara färgerna, måste låta tryggheten bo in sig igen. Tills mina ögon långsamt faller igen. Tills jag blundar, igen. Och långsamt förlorar jag greppet om det. Långsamt börjar jag tänka på annat, på vad som kan kallas små saker. Kameran som nyss var på vidvinkel zoomar in igen. Allt är som förut. Men samtidigt helt annorlunda.