Linnéa Nestor har skrivit en krönika om Nordiska Motståndsrörelsens medverkan i Almedalen.
Ny lördag innebär ny krönika av Linnéa Nestor. Läs den här nedan!
När jag äter min nyrostade macka pratar de politik på radion. De pratar om att den nazistiska organisationen ”Nordiska Motståndsrörelsen” ska ta plats på politikerveckan i Almedalen.
Jag tänker: ”Media överdriver. Det måste de göra. Så farligt kan det inte vara, de kan inte vara nazister, hur hade de då fått tillstånd att vara på ett sådant evenemang som Almedalsveckan? Säkerligen finns det gömda åsikter, men vad de står för kan ju inte vara så extremt som det verkar i media.”
Så tänker jag.
*
Sedan googlar jag. På Wikipedia står att ”Organisationen är öppna med att det krävs en kamp som kommer att kräva blodsutgjutelse.”
Det finns också ett citat gällande Nordiska Motståndsrörelsen som, enligt Wikipedia, är hämtat ur Svenska Moståndsrörelsens tidning Folktribunen. Det lyder:
”Ingen man kan gå med i Motståndsrörelsen om han inte kan eller är beredd att med våld försvara sig själv, sin organisation eller sina kamrater... Veklingar och fegisar har ingen plats hos oss. Ingen ska kunna undgå sin manliga plikt. Det enda hemska eller skamliga med att unga svenskar skadat eller dödat främlingar och fiender, är att alla andra svenskar inte ger dem sitt stöd när massmedia startar sina hetskampanjer”.
Jag mår illa. Men det kan väl inte vara sant? Det går inte att lita på Wikipedia, det måste vara en överdrift. Tänker jag.
*
Jag googlar vidare. Kommer in på organisationens hemsida. Möts av texter som: ”Det var i måndags som delar ur Nordiska motståndsrörelsens kampgrupp 601 begav sig till Bodens tågstation för att byta ut en så kallad ”Pride”-flagga mot Tyrrunefanan, och därefter bränna den förstnämnda.”
Rubriker som ”Utan ras – ingen folkgemenskap”. Meningar som ”Den rasliga gemenskapen är otroligt viktig”. I punkt sju i deras manifest förklarar de att: ”En frisk och välfungerande familj, sett till vad som är naturligt och till barnens bästa, bildas givetvis av en man och en kvinna. Denna grund måste genomlysa samhällsdebatten. Giftermål och adoption är strängt förbehållna denna naturliga konstellation. (…) Vi ser dock inga behov av att kriminalisera homofiler så länge de inte i ord och handling manifesterar sin avvikande läggning.”
Organisationen skriver också att de kommer att ”Förbjuda homofili i det offentliga rummet.” På deras förlag Nordfront säljer de böcker som innehåller teman som ”rasblandning” och ”rashygien”.
*
Världen är en skolgård och jag är elev. Någon säger till mig att det står ett gäng på skolgården och skriker elaka saker, hotar andra elever. De säger att lärarna gett dem tillåtelse att stå där. Jag skakar på huvudet och säger att det kan inte vara så. Lärarna skulle inte ge tillåtelse till något sådant. Jag går ut ur skolbyggnaden, och jo. Där står de. Mitt på skolgården med flaggor och slagord. De hotar mina klasskamrater, säger att det är fel på dem, att de inte får vara här. Och lärarna gör ingenting, de går bara förbi.
Jag borde anmäla, jag borde anordna en demonstration, men det gör jag inte. Jag är rädd. Men jag kan åtminstone säga att det här är ingenting jag står för. Det här borde inte få hända, och därför trodde jag inte att det hände. Men det händer. Nu.
Det allra mest skrämmande är kanske att jag inte trodde på det. Att jag likagärna hade kunnat strunta i att googla, och fortsatt tro att det var omöjligt. Men det är möjligt. Det händer. Nu.