Befinner mig i utlandet och får wi-fi till telefonen efter flera dagar. Ser att sociala medier har delat upp sig i två läger, och det handlar om före detta finansministerns Anders Borgs så kallade urspårning på en fest i skärgården, där han sägs ha visat sitt kön och kallat kvinnor för ”hora” och ”slampa”.
Han ska också ha betett sig hotfullt mot en kvinna som bett honom lugna ned sig. Dagen efter ber han om ursäkt för sitt beteende på Facebook, och han lovar i ett mail till Dagens Industri att han kommer att ta hjälp och stöd för att händelsen inte ska upprepas.
Det ena lägret på sociala medier ropar ut att det är mänskligt att göra misstag, det är mänskligt att spåra ur, det är mänskligt att vara full och göra fel. Cut him some slack. Låt honom vara. Han har det nog jobbigt som det är.
Det andra lägret menar att det är oacceptabelt beteende och inte borde försvaras.
Och så är kriget igång. För det är det ena eller det andra. När det, precis som alltid, kan vara båda.
*
Klart att han är en människa, klart att man kan spåra ur och klart att man kan förlåta och börja om. Klart att det är bra att han ber om ursäkt och vill söka hjälp.
Men klart att det ändå är oacceptabelt beteende. Klart att beteendet inte ska försvaras, och skyddas med ”det kan hända alla, vi kan alla bete oss som svin”. Med samma logik är det väl ingen som är arg på en stor del av landets fängelseklienter? Klart att alla kan råka fuska med skatten, klart att alla kan råka bli full och slå en flaska i huvudet på någon annan. Eller var går gränsen? Hur mycket kan alkohol ursäkta? Det kan alltså ursäkta att man skriker ”hora” och ”slampa” till någon, men inte att man slår någon på käften, eller?
*
Någonstans kommer de där orden ifrån. En kultur? En kvinnosyn? En förlåtande miljö? Rester från ett patriarkat? Eller ett högst levande sådant?
Någonstans kommer de där orden ifrån, och det är oroväckande. Särskilt när det är en mäktig person. Klart att han fortfarande är en person, och att han antagligen mår piss nu. Klart att det inte hjälper att kasta skit i ansiktet på honom. Men att prata om var de där orden kommer ifrån, och att det är oroväckande att de kommer fram när hämningarna släpper, är ingen motsättning.
Det går att göra båda.