Linnéas lördagskrönika: Det här med att maxa

Två veckor kvar, till sill och potatis, blommor i håret. Fötter med gräsfläckar och spegelblanka sjöar och doften av juni. Alla är där. Små grodorna är där och mormors lilla kråka är där och midsommarstången är bökig och jobbig att klä. Men det är svensk sommar. Det är härligt, det är sol, och allt är fantastiskt och kärleksrus och hej så underbart. 

Och så vänder det. Precis som när man, eller jag, var på disco i fyran, och vi precis hade dansat tåget till ”Sommartider hej hej sommartider”, och inget kan toppa det, och nästa låt är en tryckare och ingen vågar dansa, så vänder det. 

- Ja, nu vänder det, nu blir det bara mörkare, är det någon som säger. Och då börjar stressen krypa sig inpå. För NU gäller det att fånga sommaren, NU gäller det att maxa. Det går inte att skjuta upp lyckan, den måste komma NU MED EN GÅNG.

Semestern är också på G. Alldeles snart, det går fort nu, gör dig redo. Redo för de där veckorna när vi alla ska njuta ända in i benet, ända in i märgen. 

Plötsligt är den ju här. 

Och plötsligt sitter jag på stranden. Jag är ledig. Jag sitter med korsordet i ena handen, pennan i den andra, och är så uttråkad att det kryper i benen.

*

Andra har också insett den här tristessen och fyllt semesterkalendern med arbete. Inte vanligt arbete alltså, de har ju semester, men roligt arbete. Eller sånt som måste göras i alla fall. Bygga den där flytbryggan. Fälla tallen på tomten. Måla om i garaget. Sortera stenarna på uppfarten. Så fyller de sin semester med nytta och somnar om natten med stressen i halsen. Som om semestern inte börjat än.

*

Men hur gör man då, för att finna lyckan på semestern? Tja. Inte vet jag, men en början kanske är att sluta försöka locka fram den. Låta den komma självmant istället, när den känner för det.  För den är inte en hängiven hund som kommer på kommando och följer med vart vi än går. Den är något annat, den bor i ett gömställe och kommer fram när den vill. På promenaden till affären, i eftertexterna till Smala Sussie, på en parkbänk när det regnar. Den är lurvig, mjuk, och äventyrslysten. En skygg kattunge, typ.