Linnéas Lördagskrönika: Jag blir tvivlare och soldyrkarna missionärer

Jag får ont i ansiktsmusklerna av det här konstanta kisandet. Rullgardinen dras upp och solljuset flödar in, dränker mig. Jag kippar efter andan och försöker komma ihåg hur man gör när man simmar. En annan bara älskar det. Tar fram armpuffarna och flyter med, badar i solljuset och lapar som en katt. 

Sedan går vi till stranden. Självklart går vi till stranden. Kom igen, det är sommar och det är semester och solen ger oss sitt allt och var annars skulle vi vara än på stranden.

– Åh nej…

– Vadå?

– Det är ju sol överallt, det finns ingen skugga på hela stranden, säger jag.

För det är verkligen så. Det finns ingen skuggplats överhuvudtaget. Skuggorna liksom flyr in i buskagen, där ingen kan sitta. De vill inte gosa med solen, de vill vara ifred.

– Det är väl bara att bada om du behöver svalka dig.

– Men jag gillar inte att bada.

*

Jag är en surpuppa.

Jag är också en badkruka och en jävla idiot som inte fattar att uppskatta solen och vår svenska fina sommar nu när den ÄNTLIGEN är här. Jag menar, SOM VI HAR VÄNTAT. Och nu vill jag ändå bara sitta i skuggan och läsa bok. Vad är grejen?

Men det är ju så, att en del av oss ställer oss utanför den här soldyrkan som resten av oss ägnar sig åt. Precis som tvivlarna ställer sig utanför religionen och säger ”men vad är grejen?” undrar vi detsamma. De här trettiogradiga dagarna när solen vill ta sig in i oss på alla sätt det går och när det är varmare ute än inne och när en bastu vore svalkande, de suger musten ur mig. Om jag nu inte hittar en lagom skuggig plats med lagom susande vind, vill säga.

*

Och det är väl okej, att vi är olika, det är ju charmen med det hela. Men det blir som ett krig, där den ena sidan har rätt och den andra sidan BARA INTE HAR FATTAT GREJEN. Jag blir en tvivlare, och soldyrkarna blir missionärer.

– Klart du ska bada! Klart du ska sitta i solen! Klart vi ska till stranden! Klart vi ska sitta och glo på varandra genom solglasögon och smörja in varandra med solkräm! Klart vi ska ha sand mellan tårna och gå i havet för att tvätta av oss sanden! Och bli sandiga igen så fort vi kliver ur havet! Klart vi ska dyrka solen! DEN ÄR JU HÄR NU! NU ÄR SOLEN HÄR OCH SEN ÄR DET VINTER SÅ PASSA PÅ NU!

Och viktigast av allt: klart vi ska klanka ner på de som sitter i skuggan. Vampyrerna. För de som inte badar är badkrukor som är fega.

*

Det är nästan som att folk drabbas av något slags kollaps. Grupptrycket från högstadiet är tillbaks och vi kan inte tänka själva.

– Ska du inte doppa dig?

– Jag har försökt, men det är för kallt,

 eller

– Jag gör det i min takt.

Men om det är kallt och icke njutbart, varför i helvete ska vi då doppa oss? Och om vi steker i solen tills hörlurssladdarna smälter fast i oss, njuter vi då? Vem bestämmer om vi njuter?

Och varför måste vi övertyga varandra om att de känslor just jag har, är de rätta. Vi är olika. Och det är DET som är grejen.