Vad hinner egentligen hända på två veckor? Absolut ingenting, i många fall. Men visst, i Donald Trumps värld hinner det förstås hända en hel del. I Vimmerby Hockeys också, för den delen.
Det har gått två veckor sedan Jeff Hällegard kastades ut i kylan. Sedan Vimmerby Hockeys ledning tröttnade på att det upphaussade laget underpresterade. Istället slängdes Eric Karlsson, Tobias Jahr och Krister Ström in i hetluften. Här skulle det minsann till en förändring. Här skulle det minsann fyllas på med ny energi.
Resultatet? Tre segrar, åtta av nio möjliga poäng. Och energi i massor. Tidig succé för den nya, hemsnickrade, tränartrion. Bra så, men vi ska komma ihåg att de har det tuffaste jobbet kvar att göra.
En styrkedemonstration
I söndags var jag i Mariestad och såg ett stukat Vimmerby vända 0-2-underläge till 3-2-seger. Det hade inte hänt för två veckor sedan. Jag har svårt att se att något av det som har hänt de senaste två veckorna hade hänt innan den brytpunkten.
Då var Vimmerby ett energilöst lag med bristfällig moral som hade gjort sig själva till experter på att tappa ledningar. Nu är Vimmerby ett lag som är fyllt med energi och självförtroende och där moralen har hittat tillbaka på ett närmast mirakulöst sätt.
Matchen mot Mariestad var en styrkedemonstration på flera sätt. Vid 0-2-underläge och flera viktiga spelare på frånvarolistan hade det varit lätt att lägga sig ned och dö. VH-spelarna gjorde inte det. Istället krigade de ännu hårdare. De visade en sjuhelvetes moral. Behöver jag säga att det inte hade sett likadant ut för två veckor sedan?
En vardag att vänta
Nu gäller det för VH:s ledare och spelare att inte slå sig för bröstet. Att inte ta något för givet. ”Smekmånaden” kan nog betraktas vara över efter tre matcher. Nu måste de jobba ännu hårdare, ännu mer målmedvetet, för att inte tappa fart.
Att ha Karlsson/Ström/Jahr i båset kommer att bli vardag det också. Energin kommer att behöva fyllas på, utan ett tränarbyte. Klarar VH-spelarna det kan det här bli en rolig säsong, trots allt.