Maciej Janowski är en av förarna som bör hänga löst i Dackarnas lagbygge till nästa säsong, tycker DV:s krönikör Linus Johansson. Foto: Simon Henriksson
Dackarna har ett lag som borde ha kunnat vara med och konkurrera om SM-guldet. Istället tog säsongen slut en regnig tisdagskväll i Målilla. I en kvartsfinal. Som så många gånger förr var Dackarna sämst när det gällde.
Som journalist har jag bevakat Dackarna i en bra bit över tio år. Ofta, nästan alltid, har laget varit sämst när det gäller. Det verkar sitta i väggarna på G&B Arena. Här ska det inte vinnas något. Nej, nej, det är ju bättre att avsluta säsongen innan det roliga börjar.
Få hemligheter
SM-guldet 2007 och finalplatsen förra året är undantag som bekräftar regeln. Trots att Dackarna i 15 års tid har haft ett av de bästa lagen i Elitserien så uteblir resultaten alldeles för ofta. 2017 blev inget undantag. Trots att Målillalaget har tre förare som är topp fem i GP-serien blev det respass i kvartsfinalen. Det är ett fiasko. Varken mer eller mindre.
Vad beror då alla misslyckanden på? Mycket går nog att skylla på en fantastiskt bra speedwaybana. Alla gillar ovalen på G&B Arena. Det finns inga, eller åtminstone väldigt få, hemligheter. Dackarna har svårt att vinna rejält hemma (ja, de har problem att vinna där överhuvudtaget) just på grund av detta. Det riskerar att bli väldigt tydligt i inte minst ett slutspel.
Gräv upp banan
I slutet på förra säsongen kändes det som att Dackarna hade börjat hitta mer rätt där. Men, nej. I år har laget varit bedrövligt på hemmabanan. Kanske sämre än någonsin. Facit: tre hemmasegrar på åtta försök. Två av dem kom mot Rospiggarna (utan Jason Doyle och Andreas Jonsson) och Piraterna (utan Greg Hancock, Niels-Kristian Iversen och Peter Kildemand).
Vad man ska göra åt problemet vet jag inte. Dackarna har säkert försökt att lösa det i 15 års tid. Snart återstår nog bara att gräva upp banan helt och hållet. Och då menar jag verkligen helt och hållet. Eller så får man helt enkelt nöja sig med att ha en av världens bästa speedwaybanor och ett lag som sällan når framgång.
Behåll svensktrion
Dackarna behöver även se över sitt lagbygge till nästa säsong. Patryk Dudek har redan ett gällande kontrakt och det är bra. Dudek levererar oftast på en hög nivå och är populär bland fansen.
Klubben bör närmast jobba på att skriva ett nytt kontrakt med Fredrik Lindgren. Han är numera Sveriges bästa förare och har höjt sig både på och vid sidan av banan den här säsongen. Tillsammans med Dudek kan han vara Dackarnas ryggrad i flera år framöver.
I övrigt då? Peter Ljung har haft en långt ifrån strålande säsong. Men Ljung är en frisk fläkt och har ett fördelaktigt snitt nästa säsong. Försök att förlänga, tycker jag. Detsamma gäller hemmasonen Joel Kling. Efter en stark start på säsongen har han förvisso fallit tillbaka lite i sina prestationer, men det finns absolut ingen anledning att inte ge Kling nytt förtroende.
Ingen bra egenskap
Rune Holta, Mads Korneliussen och Kacper Gomolski? Nej, nej, nej. Holta är för gammal och ojämn. Korneliussen håller inte. Gomolski verkar främst vilja flamsa omkring, men kan möjligen räddas av ett fördelaktigt snitt.
GP-stjärnan Maciej Janowski då? Magkänslan säger nej. Visst har Janowski varit bättre i år, ingen tvekan om det. På hans pluslista finns också det faktum att han verkar vara en kille som du vill ha i ditt lag. Men när det skulle börja köras om medaljer presterade polacken som sämst. Det är ingen bra egenskap hos en förare, särskilt inte hos en förare som är med i toppen av GP-serien.
Med andra ord: bygg om och gör det rejält, men med fingertoppskänsla och smarta värvningar. Då kanske 2018 kan bli ett undantagsår för Dackarna, där laget kan vara med och fajtas om ett SM-guld. Men jag kommer inte att tro det förrän jag ser det.