Det blev ingen juniortränare. Det blev ingen Stockholmsbaserad trött tränarlösning. Det blev inte ens en hemsnickrad sådan. Istället hittade Vimmerby Hockey sin nya coach i Österrike. Håll med om att det känns intressant och att det är ett val som andas optimism inför framtiden.
Vimmerby Hockey har på senare år haft en förmåga att ständigt misslyckas med sina tränarrekryteringar. Efter Anders Spaaks tre år i klubben (2010-2013) har det ofta handlat om misslyckade lösningar över en säsong. Visst, Tomas Sandlin blev kvar i två år (men det var, i ärlighetens namn, ett år för mycket).
Rakt igenom misslyckat
Sedan kom Daniel Stolt in i rollen som sportchef. Och om han ofta har haft fingertoppskänsla när det gäller att rekrytera spelare så har inte detsamma gällt i tränarrekryteringen.
Det är bara att titta här:
2015/16: Daniel Eriksson hämtades från Södertäljes juniororganisation. Gjorde ett godkänt resultat med en begränsad spelartrupp. Parterna kom inte överens om ett nytt kontrakt och samarbetet bröts redan efter en säsong.
2016/17: Rekryteringen av Jeff Hällegard var rakt igenom misslyckad. Hårde Hällegard fick aldrig truppen att dansa efter hans pipa. Sparkades halvvägs in i januari efter en misslyckad start på Allettan och stort missnöje bland spelarna. Ersattes av Eric Karlsson, Tobias Jahr och Krister Ström.
2017/18: Den här gången föll valet på juniortränaren Magnus Jansson. Men Jansson hann knappt börja uppdraget innan han kastade in handduken med hänvisning till sin sociala situation. Nödlösningen blev att slänga in Tobias Jahr i hetluften strax innan seriestart. Jahr fick aldrig laget att lyfta och långa stunder kändes det energilöst.
Fräscht och spännande
Nu skriver vi den 16 april 2018. Vimmerby Hockey har ännu en gång presenterat en ny huvudtränare. Den här gången föll valet på Philippe Horsky, en 35-årig österrikare. Ett val som känns fräscht, spännande och andas optimism. Men det är förstås långt ifrån en given succé.
En del lever i tron att alla brasilianska fotbollsspelare är gudabenådade. Det är de inte.
Det finns också de som tror att alla ryska bandyspelare kan dominera på en is. Det kan de inte.
Och utan att ljuga är jag väldigt säker på att alla österrikiska ishockeytränare (Österrike är ju inte ens bra på ishockey!) inte är skickliga på det de gör.
Visar på ett enormt driv
Med det sagt har jag ändå en god känsla för Philippe Horsky. Att tacka nej till klubbar högre upp i seriesystemet och skriva på för en klubb som har två spelare på kontrakt visar på mod. Att lära sig fem språk, varav svenska är ett, visar på ett enormt driv. Det här är en kille som jag tror kan ställa krav på sin omgivning och som har en klar bild över vad han vill åstadkomma.
Det skulle inte förvåna mig om Daniel Stolt & co har hittat rätt den här gången.
Nu har de ett enormt jobb framför sig för att få ihop en slagkraftig trupp. Men där kanske vi inte behöver känna någon större oro? Sportchef Stolt har ju visat fingertoppskänsla förr.