Komedianternas uppsättning av "Titta inte i påsen", med Christopher Månsson (t.v) i huvudrollen får högt betyg av DV:s recensent Simon Henriksson. Foto: Simon Henriksson
Komedianterna har lyckats igen. Efter succén med "Rakt ner i fickan" kan "Titta inte i påsen" bli en liknande succé. Farsen får tummen upp av DV:s recensent Simon Henriksson.
Jag gillar fars. Tycker allt som oftast att det är hysteriskt roligt.
Kanske kan den här recensionen därav vara extremt färgad – ungefär som om jag skulle recensera Håkan Hellström någonstans i världen. Fem av fem. Alltid. Totalt enig med Markus Larsson.
Fast när jag skriver dessa rader med kallt kaffe i koppen och en inre stress av de artiklar jag måste skriva innan morgonen känner jag nog ändå att det inte är en överdrift.
Komedianternas uppsättning av "Titta inte i påsen" är väldigt rolig. Den har definitivt potential att dra fulla hus och tvinga fram extraföreställningar.
Maja Westberg Enqvist har regisserat och när jag tjuvkikar på farsen så känner jag att jag inte kan hålla emot skrattsalvorna. Situationskomik är situationskomik och kan lätt bli för mycket.
Men jag upplever aldrig att det blir det från Komedianternas håll.
Galen fars
"Titta inte i påsen" är en galen och totalt snurrig fars. Efter två timmar har du inte en aning om allt som har hänt, vad som är vad och vem som var vem – egentligen.
Paret Tomas och Linda (som spelas av Christopher Månsson och Linda Heimonen) ska adoptera. De inväntar bara det sista besöket från adoptionsbyrån och precis innan han ska komma dyker Tomas två egensinniga bröder upp.
En av bröderna har med sig en påse från sitt jobb som innehåller något en kanske inte vill ha hemma när besöket från adoptionsbyrån väntar. Men brorsan har ju en plan för att få ned priset på huset som paret hyr, så att de ska kunna köpa det.
Ni anar nog hur det utvecklar sig.
Den andra brorsan kommer hem från en resa med Tomas skåpbil och både illegala invandrare, cigaretter och konjak dras in historien. Allt som kan gå fel går förstås fel.
Två timmar av hysteri
Tempot är rasande och mängder av replikskiften äger rum under två timmar av hysteri. Ibland blir det plågsamt, som det så lätt blir med fars, poängen är ju nästan att det ska vara kolossalt överdrivet, men aldrig blir det tråkigt.
Komedianterna har satt ribban högt, men klarar av att Kajsa Bergqvist-hoppa över den.
Det är svårt att bortse från Christopher Månssons mycket starka insats som Tomas. Han är vass, inlevelsefull och tappar aldrig energin trots två timmar på scenen utan i stort sett någon andningspaus alls.
Flera andra gör också väldigt bra från sig, men Månsson sticker definitivt ut. Robin Klasson är stark i rollen som Tomas bror och Linda Heimonen, som gör debut, imponerar också helt klart.
Men samtliga bidrar till att göra det här till en fars väl värd att beskåda.
Skrattfest kan utlovas på fredag och under veckor framåt i vår lilla stad.