Ny förlust för Vimmerby IF. Inga mål framåt. Rickard Thuresson blir allt för ofta alldeles för ensam och isolerad.
Ibland påstås det att valet av formation endast är formalia, att det är en lek med siffror. Naturligtvis kan 4-3-3 vara snarlikt 4-5-1 beroende på hur ett lag spelar, men i Vimmerbys fall är det definitivt inte tal om något 4-3-3.
Det är 4-5-1, men offensivt vill Johan "JC" Carlsson förstås att det ska förändras till två kantspelare bredvid Rickard Thuresson, som i sin tur ska hålla sig centralt. Konstant.
Jag vet inte hur många gånger Jan Carlson manat honom att hålla sig centralt. Så har det varit match efter match.
Men det är lätt att förstå varför "Thure" söker sig ut till kanterna. I 45 minuter fick han knappt röra bollen, understödet var inte tillräckligt bra och toppforwarden blev alldeles för ensam och isolerad. Thuresson i absolut toppslag hade kunnat överlista Motalas försvar på egen hand, men att bygga VIF:s offensiv på det är alldeles för skört.
"VIF tände på baklängesmålet"
I den andra halvleken fick VIF en mardrömsstart, men tände på det. Helt plötsligt började det hända saker, fötter snurrade och "Thure" fick hjälp och understöd. Vimmerby började etablera tryck och skapa chanser. Rickard Thuresson fick vettiga bollar att jobba på och rann igenom två gånger. En av gångerna avväpnades han av klassmålvakten Nicklas Bergh när han blev något omständlig, en gång gick skottet över.
VIF åt sig allt mer in i matchen och en pigg Karlo Goranci hade troligen kunnat innebära en kvittering, likaså en glödhet Simon Alexandersson anno 2014. Men VIF har bara ett enda riktigt vasst anfallsalternativ i hela truppen. Det håller inte för att bli ett absolut topplag i division två.
Svårt för Simon också
Inte orättvist att Motala vann, men nog var Vimmerby det klart bättre laget i andra halvlek. Då blev 4-5-1-formationen 4-3-3 i anfallsspelet, åtminstone vid enstaka tillfällen. I första blev det det inte alls.
Det är ett problem Vimmerby brottas med, för helt ensam är det svårt för Rickard Thuresson att göra något. Det skulle det ha varit för Simon Alexandersson också.