Något jag i alla fall aldrig behöver ångra

En stor del av livet ödslas på att ångra saker man inte gjort eller saker man gjort. Tidsödande, ja. Men jag är säker på att jag inte är ensam. 

Det där skrattet jag inte borde ha skrattat. Den där i efterhand självklara frågan som aldrig ställdes. De där orden den där juldagsnatten som borde ha sagts. De där orden den där juldagsnatten som aldrig borde ha sagts. Den där politikern som kom allt för lindrigt undan.

De där läpparna jag aldrig borde ha kysst. De där läpparna jag borde ha kysst. Den där vännen jag aldrig skulle haft. Den där personen som borde varit min vän. Den där artikeln som aldrig borde publicerats. Den där krönikan som blev urusel och aldrig skulle gjorts offentlig. Det där samtalet som aldrig borde ägt rum. Det där samtalet jag aldrig skulle ha tagit. Den där andra hamburgaren jag aldrig borde ha beställt. Den där vegorätten jag i stället borde ha köpt.

Det där meddelandet jag aldrig borde ha skickat. Den där ångesten som inte skulle ägt rum. Den där glädjen jag inte var värd. Den där boken jag borde ha läst. Den där historien som inte borde finnas. Den där flickan jag sedan länge borde kommit över. Den där flickan jag aldrig kommer över. Den där ensamheten jag borde göra något åt. Den där ensamheten jag inte vill göra något åt. Den där valsedeln som inte borde ha fyllts i. Den där valsedeln som borde ha fyllts i. 

*

Om bara några timmar ska jag för andra gången uppleva Håkan Hellström live på Ullevi i Göteborg. Ingenting kan bli som den där obeskrivliga kvällen när en hel stad stod stilla den 7 juni 2014. När 69 348 själar upplevde precis det jag upplevde alldeles nära mig. 

Men får jag låtsas att det är första och enda gången kan det bli i närheten. Det är något jag i alla fall aldrig behöver ångra.