När jag parkerat bilen intill ”Slottet i skogen”, som fastigheten kommit att kallas, får jag rysningar längs ryggraden. Hårstråna ställer sig upp på mina armar.
Kanske är den enkla förklaringen att det är kyligt ute. Eller så är det helt enkelt för att det är spännande. Tror jag egentligen på andar? Jag vill göra det om jag ska vara ärlig. Har varit med om saker som inte har någon naturlig förklaring. Så jag är absolut nyfiken, det kan jag inte säga annat.
Unik möjlighet uppleva det paranormala
Den här kvällen och natten ordnar Nina Roxenhag och Marianne Sandberg, som driver Roxsans Experience sedan två år tillbaka, spökvandring på Moliljan. Säger man istället det gamla sanatoriet, som stod klart 1915 där man främst isolerade och behandlade patienter med lungtuberkulos – ja, då blir huset med ens väldigt mycket mer spännande.
– Målilla sanatorium är ett hus som människor med ett intresse för det andliga länge velat komma in i, så jag skulle säga att det här är en unik möjlighet att uppleva det paranormala, säger Nina Roxenhag.
Öppnar upp till universum
Gruppen är tio deltagare stor. Större vill inte Nina och Marianne ha den, utan de vill i sina roller som certifierade medium hinna med att hjälpa alla att öppna sina sinnen med ambitionen att jobba och få uppleva saker tillsammans.
– Först har vi öppnat de sju chakran som finns på de som vill. Det görs genom en form av lätt meditation som öppnar upp en kanal till universum där vi ber om hjälp och beskydd. Vi vill inte inkalla något vi inte klarar av, berättar Nina samtidigt som kollegan Marianne ställer fram olika verktyg som visar med hjälp av färg och ljud om det finns olika energier i närheten.
Camilla Nordensköld från Västervik och Ann Sofran från Hultsfred är två av dem som anmält sig.
– Jag är väldigt intresserad av sådant här, säger Ann. Det är första gången jag är med på någonting liknande och är redan överväldigad efter det jag upplevt på första våningsplanet.
Vad förväntar du dig av kvällen och natten?
– Jag förväntar mig mycket och det har ju redan börjat. Jag har redan fått utslag på K2-mätaren, så det är jättespännande. Jag har länge velat gå hit och göra något liknande, så jag är jätteglad att jag fick chansen.
Rutinen skiftar
Rutinen skiftar. För Jessica ”Bambi” Mattsson från Sandviken och vännen Erica Lönn från Karlstad är det långt ifrån första gången man går på spökvandring.
– Jag har varit med Roxsans tidigare till Salsta slott, där fick vi lite tecken på aktivitet. Vi fångade några EVP, alltså röster och vi kollade upp några av namnen som vi fick till oss och de var relaterade till slottet, så det var kul.
Deras rutin är påtaglig. Efter att man besökt några rum, tre-fyra stycken så där, får också Bambi en stark förnimmelse om att en ande står alldeles intill henne.
"Inte här för att göra dig något ont"
Hon berättar att det känns som hennes fötter sitter fast i golvet. Erica drar med en melmeter, som indikerar gradantalet, framför vännen. Och bakom. Den visar olika. Det skiljer några tiondelars grad beroende på vilken sida av kroppen hon för verktyget.
Bambi får svårt att andras och måste sätta sig ner på huk. Delar av gruppen bestämmer sig för att gå i förväg så får hon ta det i sin egen takt.
– ”Vi är inte här för att göra dig något ont och du får absolut inte skrämma någon, för vi är inte här för att skrämma dig eller göra dig något illa. Utan vi vill bara vara här för att det är ett fantastiskt ställe. Vi respekterar dig, så respekterar du oss”, säger Nina Roxenhag och gör klart för personen, som de kommer fram till är en man med hjälp av K2-mätaren, att han ska lämna dem ifred nu.
K2-mätaren ändrar färga
När Nina ställer frågan om det är en kvinna ändras inte färgen på K2-mätaren. Men det gör det när hon ställer följdfrågan om anden är en man. Då börjar det lysa gult.
Strax efter backar han undan, får jag berättat för mig.
– Nu ser jag en orb, säger Marianne plötsligt och gruppen stannar till. Jag såg just som en grå skepnad. Nu är jag så jävla glad, tillägger hon.
Hon förklarar att det är ett energiklot, som en genomskinlig rund massa, som en ande kan visa sig i.
Några i gruppen jämför bilderna i sina kameror, medan andra mäter temperaturen.
– Vi kan inte uppfatta det med våra egna ögon, utan det måste ses via en bild eller som nu, med en nattkamera, förklarar Nina.
– Vi kan fråga om han kan ge ett ljud ifrån sig, är det okej för alla?
Alla står tysta i mörkret och lyssnar. Det blir tyst en lång stund. Någon säger sig ha hört steg från ovanvåningen. Det får gruppen att göra ett nytt försök, så alla kan lyssna efter det specifika ljudet. Det blir tyst igen.
Ingen sa sig ha hört något den här gången, men Nina fick en känsla av att en man kom i rullstol. Hon förklarar att han är nyfiken på vad gänget håller på med.
Vad skulle du säga till personer som tvivlar på det ni upplever?
– De som är motståndare kommer hitta ursäkter hela tiden. Det är ömsom träningsvärk de känner, ömsom något annat. Jag vill inte övertyga någon, utan alla har sin egen tro. Därför har vi de här eventen som heter ”vågar du?”, där man får våga känna vad man känner.