Hamiyat Nakigudde och Leif Larsson har äntligen fått beskedet att hon får komma till Sverige. Foto: Privat
Kampen har varit lång och närmast tröstlös. Nu kan dock ex-kommunalrådet Leif Larsson och hans käresta Hamiyat Nakigudde andas ut. Hon har fått uppehållstillstånd i Sverige.
– Det känns mest som en lättnad, säger han.
För tre år sedan blev Leif Larsson, tidigare kommunalråd för Centerpartiet i Vimmerby, och Hamiyat Nakigudde, oppositionspolitiker i Uganda, ett par. Alltsedan dess har paret jobbat för att hon ska få komma till Sverige.
Nu har de fått det efterlängtade beskedet.
– Vi fick reda på det i fredags. Då fick jag hem ett standardformulär, där det inte stod om det var positivt eller negativt, men vi förstod att det var positivt för bara någon vecka innan hade hon varit på intervju på den svenska ambassaden i Kampala. Det fanns inga ytterligare frågor, så då förstod vi. Och nu har jag även fått beskedet brevledes från Migrationsverket, säger Leif Larsson.
Vad känner ni efter beskedet?
– Vi är väldigt lyckliga och glada, men också mycket lättade. Den tydligaste känslan är lättnad, att vi efter en lång kamp ska få stå på gemensam sida.
"Får inte den blicken"
Situationen i Uganda är mycket komplex. Som oppositionspolitiker har Hamiyat varit utsatt för hot, trakasserier, fängslanden och tortyr.
– Det har påverkat hela situationen för oss förstås. När vi blev ett par bestämde vi oss för att inleda den här processen. Att ha ett distansförhållande på 650 mil är inte enkelt, det är tufft att inte få vara tillsammans, att inte få den där blicken, den där kramen eller ordet man behöver.
Men den har alltså varit ordentligt utdragen.
– Det första var att hon skulle korrigera sin identitet. I Uganda finns inget befolkningsregister som i Sverige och i hennes pass, som utfärdades när hon åkte till Sverige för första gången, blev det fel födelseår. Eftersom hon tillhör oppositionen har man krånglat och inte bistått henne. Vi gjorde exakt det som den ugandiska staten ställde krav på, men ändå tog det två år att få fram dokumentationen.
Att det också har legat på Norges motsvarighet till Migrationsverkat har gjort det besvärligt på flera sätt.
– Passet hävdades vara förfalskat och hon fick inget visum för att komma hit. Vi överklagade det beslutet, men det har ändå fortsatt att krångla. Jag åkte ned i februari för att träffa den svenska ambassaden och fick då kontakt med den norska. De menade att det kunde vara köpta dokument av den ugandiska myndigheten och passet var tvunget att verifieras. När vi skickade in det, och papprena var okej, var det andra skäl som fick dem att avslå överklagan. Det har varit så mycket fram och tillbaka.
Men till slut, den 5 juni närmare bestämt, fick Hamiyat Nakigudde komma på intervju hos den svenska ambassaden i Kampala.
– Efter det har det gått snabbt. Migrationsverket har 16 till 23 månaders handläggningstid, men det här har gått på fem och en halv månad. Jag är mycket nöjd med Migrationsverket, men jag kommer gå vidare med en del saker mot Utlendingsdirektoratet. Det har varit en del märkligt där.
"Inte hunnit smälta det än"
Nu tror Leif Larsson att Hamiyat Nakigudde kan vara i Vimmerby i mitten av juli.
– Om två år ska hon kunna söka permanent uppehållstillstånd i Sverige om vårt förhållande verifierats.
Vad känner hon för den här situationen?
– När hon kommer hit vill hon landa, vi har inte riktigt hunnit smälta allt än. Hon är totalt uttröttad. Det är inte så konstigt, hon är ju mer eller mindre hotad i den situation hon har där nere. Första veckan vill hon bara sova, har hon sagt. Sedan kommer hon läsa svenska och kanske kan hon få ett eget jobb när hon gjort det. Det är viktigt att hon kan bygga upp sitt eget civila liv. Hon har för avsikt att validera sin utbildning och kanske läsa vidare i Sverige.
I Uganda har hon en utbildning till lärare.
– Sedan kanske hon kommer föreläsa en del, hon har redan fått förfrågningar om hennes situation och situationen i Uganda.
På Leif Larssons Facebook-sida har många gratulerat och varit glada för deras besked.
– Vi har mötts av översvallande gratulationer, både här och i Uganda. Det känns härligt att få den supporten. Trots att hon är mörkhyad, det är ett främmande lag, men det finns ingen avogsamhet mot det. Som vi längtat efter det här, så det känns kanonskönt.