Victoria utmanar sig själv – ställer ut på Krön i sommar

Bara en gång tidigare har Victoria Eidergren, 21, ställt ut. Då var det i Nässjö och hon var själv inte särskilt närvarande.

– Det var en mindre utställning och jag var väldigt dålig i mitt mående då. Jag var inte där särskilt mycket, utan då var grejen mer att ha mina målningar uppe. Nu kommer jag att vara mer närvarande, säger Victoria Eidergren.

Hon har bara målat med akvarell i lite mer än ett halvår. Ändå vågar hon visa upp vad hon har åstadkommit för andra. Ett stort steg att ta för henne, säger hon.

– Jag började med akvarell när jag blev sjukskriven, så jag har inte hållit på så länge. Jag har alltid ritat med blyerts, ända sedan jag var jätteliten. Men jag har aldrig använt färger och jag har varit lite rädd för det, jag har inte trott att jag är särskilt bra. Det är annorlunda, men jag lever mycket på att utvecklas och testa nya saker.

Sjukskriven i november

Victoria Eidergren blev sjukskriven i slutet av 2016. Nu har hon varit sjukskriven i 200 dagar. Ibland tar hon steg framåt, ibland inte.

– Psykisk ohälsa är en stor del av mitt liv. Jag gick in i väggen på grund av olika anledningar kopplat till psykisk ohälsa. Den första utställningen jag gjorde var när jag gick i terapi för ångesthantering, att utmana mig själv och låta andra ta del av det. Det gick bra och blev en positiv grej. Jag är väldigt prestationsinriktad och det kan skapa mycket ångest. Jag har höga krav på mig själv att prestera, men just målningen är väl det som jag har lättast att koppla bort prestationen från och det har hjälpt mig mycket under sjukskrivningen att bli bättre fortare än vad jag hade blivit annars.

Har det påverkat något i själva målandet också?

– Ja, till viss del. Det kan nog synas hur tankar och känslor har varit. Vet man om det, så kan det nog synas.

Vad gör att du är bekväm att ställa ut nu?

– Det är väl att jag har börjat att släppa på prestationen och gör det för att jag själv vill. Då har jag upptäckt att jag mår bra av det och blir bättre då. Mina tavlor är inte särskilt konventionella, jag är nog ganska okonventionell. Mina tavlar är ganska olika allihop och det är en utforskande grej för mig. Att undersöka vad jag kan göra. Hur blir det om jag gör så här och så där.

Konsten kom tidigt

Konsten uppenbarade sig tidigt för henne.

– Min pappa målade mycket när jag var liten och då blev jag intresserad. Jag tyckte att det var roligt, men jag gjorde det inte för att vara duktig. Men jag märkte att det blev bra, att andra tyckte att det var bra.

Hur känns det att ställa ut nu?

– Det känns lite läskigt, det är något väldigt nytt. Men det är en kul grej att göra och en utmaning för mig.

"En stor grej"

Den 21 juni är det vernissage på Kröngården.

– Det känns som en stor grej för mig, vi får hoppas att det blir uppskattat.

Hur mycket har målningen betytt för dig under sjukdomsperioden?

– Det tror jag har betytt väldigt mycket. Jag har tagit mig tid att få ut mycket känslor och tankar, det har nästan varit lite meditativt. Jag har svårt med det annars, jag har svårt att sitta still. Jag har testat mycket sådant nu när jag varit sjukskriven, men jag kan inte sitta still och inte göra någonting. Så det har hjälpt mig att kunna koppla bort saker och ting.

Hon fortsätter gärna att ställa ut, men har inga drömmar om att jobba med konst på heltid.

– Jag vill inte plugga eller jobba med det. Min största önskan är att fortsätta med det och att utvecklas. Det har mycket att göra med att jag går utanför det konventionella när jag målar och att jag inte vill bli styrd. Blir det något av det jag gör så är det plus för mig.

Hennes tavlor kommer också att vara till salu. Utställningen pågår i två veckor.