Förbundskaptenen föreläste i Vimmerby: ”Jag gillar inte talanger”

Ett 70-tal personer fanns på plats för att lyssna till Jan-Erik Vaaras föreläsning. Åhörarna fick själva komma med önskemål om vad kvällen skulle handla om och bland dessa fanns: Hur motiverar man ett helt lag? Vad ska en bra ledare ha för egenskaper? Hur coachar du? Hur uppmuntrar man spelare på bästa sätt? Hur skiljer sig ledarskapet för barn- och ungdomsidrott kontra elit?

”Är opålitliga”

Allra störst tonvikt lade Jan-Erik Vaara, som har över tio år som förbundskapten för dam- och herrlandslaget i innebandy bakom sig, vid ledarskap för barn- och ungdomsidrott och talangbegreppet.

Rubriken, att Jan-Erik Vaara inte skulle gilla talanger, är möjligen väl tillspetsad, men innehåller också en viss sanning. Den rutinerade innebandyledaren har också stor vana vid att att träna ungdomslag. Under föreläsningen berättade han bland annat om en ung pojke som han ansåg vara en jättetalang, som skulle kunna bli hur bra som helst. Men helt plötsligt slutade han att dyka upp på träningarna. Han hade tröttnat och börjat med en annan sport istället.

– I grund och botten gillar jag inte talanger, de är opålitliga. De kan helt plötsligt börja med en annan sport, säger Jan-Erik Vaara med ett snett leende.

Har blivit ryggraden

Han menar att de spelare som ses som talanger i ung ålder sällan är de som lyckas.

– En del slutar på grund av att det har gått lite för enkelt för dem. Speciellt när de andra spelarna, de som har fått jobba hårdare, börjar komma ikapp. Då är det många av de så kallade talangerna som inte tar striden. När det inte går lika lätt längre kanske det inte är lika roligt för dem.

Jan-Erik Vaara drar paralleller till det ungdomslag han nu tränar.

– Den tredjedel av laget som jag dömde ut för fyra år sedan, och mellanskiktet som fanns då, är ryggraden i laget nu och klubbens hopp inför framtiden. Det var inte de spelare som jag såg som talanger från början. Med detta vill jag ha sagt att man inte ska ha för mycket fokus på talangerna, att de är gudabenådade. De kommer också att få en jättesvår period senare.

”Vem bryr sig?”

Som ungdomsledare är han därför helt emot allt vad toppning av lag heter.

– I mina lag kommer alla spelare att ha spelat lika många matcher när säsongen är slut. Om jag har tänkt att en spelare ska spela i matchen i helgen som kommer så spelar det ingen roll om den tränat två gånger, en gång eller kanske inte någon gång den veckan. I alla fall i yngre ålder, 14-15 år. Det kanske är så att den här personen har tränat något annat den veckan. Pratar man sig fram till saker blir det alltid bra.

Han är förstås väl medveten om att det finns många ungdomsledare som toppar sina lag.

– Men vem bryr sig om laget vann nio eller tio matcher om ett par år? Eller om man förlorade alla matcher? Skulle jag toppa och köra någon form av elitsatsning i mitt ungdomslag skulle jag skämmas när jag går in på Coop hemma i Molkom.

Borde inte få bidrag”

Förbundskaptenen Vaara tycker också att det i alla föreningar borde finnas en policy mot toppning i ungdomslag.

– Finns inte det borde inte föreningen få statsbidrag eller kommunala bidrag. Håller man på med toppningar jobbar man inte för ett samhälle som inkluderar alla.

Hur många spelare i det svenska herrlandslaget ser han då som rena talanger? Inte särskilt många.

– Av 20 spelare i landslaget är det max fem som lever på sin talang. Resten har tränat mycket, varit motiverade och jobbat med målbilder en lång tid. Det är intressant, tycker Jan-Erik Vaara.