Oscar Pettersson, till vänster, bröt av stavarna under Vasaloppet – men trots det blev det en fin tid. Foto: Privat
Pelarnefödda Oscar ”OP” Pettersson gjorde livets första Vasalopp i helgen. Det gick bra – men blev inte riktigt som han tänkt sig. Efter ett fall i en nedförsbacke fick 27-åringen åka utan stavar i cirka fem kilometer.
– Loppet var magiskt, säger han.
Oscar Pettersson, uppväxt i lilla Ljusnefall strax utanför Pelarne, har ingen lång bakgrund som skidåkare. I vintras bestämde han sig för att köra Vasaloppet och har tränat hårt sedan i november.
– Jag hade kanske åkt tio mil i mitt liv innan november, men sedan dess har jag kört ungefär sju dagar i veckan.
Att träna på nedförsåkning är dock inte det lättaste som boende i Stockholm.
– I Stockholm så finns det inte så mycket spår och då får man nöja sig med 400-metersbanan som har lite snö från ishallarna, och då måste man köra 100-150 varv om man ska få ihop några mil. Jag hade inte tränat så mycket på nedförsåkningen så jag ramlade tre gånger. Stavarna klarade sig de två första gångerna men tredje gången hade min tur tagit slut.
"Jag hade tur"
Stavarna gick av med en mil till Oxberg – men att ge upp fanns inte på världskartan. I stället fick Pettersson pröva en sedan länge beprövad taktik – och kanske var det exakt så som asylsökaren Gustav Vasa tog sig till Norge för att undkomma Kristian Tyrann.
– Trots stavbrott hade jag en stark tro på att det skulle lösa sig. Det är dumt att lägga fokus på det som inte går att förändra. Jag körde kanske 500 meter med stumparna som var kvar men insåg snabbt att det inte funkade och började kolla efter någon bra pinne. Hittade först en ledpinne som jag hackade mig fram med. Men sen uppgraderade jag mig till en längre och mycket lättare pinne, då kändes det bra. Körde cirka fem kilometer sammanlagt utan stavar och målet var Oxberg en mil från stavbrottet. Men jag hade tur och fick stavar av några lokala hejare. Då fick man ny energi och det kändes lätt, trots fem mil i kroppen. Det är precis som i livet, om man klarar sig igenom tuffa perioder så kommer man ut på andra siden starkare och lyckligare.
Tiden i mål blev fina 5.34.
– Loppet var magiskt. Blå himmel och -2 grader. Fysiskt och psykiskt kändes det över förväntan. Det var ungefär så tufft som jag förväntade mig och jag tycker att Lidingöloppet var värre. Man måste vara seg och ha pannben.