Lotta Gustavsson tar ledigt från jobbet – för att titta på fotboll och stå i kiosken. Foto: Simon Henriksson
Idrottsintresset i Vimmerby och Hultsfred är stort. Det karakteriseras av Lotta Gustafsson. Hon besöker ett otal fotbollsanläggningar varje vecka.
– Ibland tar jag till och med ledigt för att stå i kiosken, säger hon.
En vanlig vecka när fotbollen inletts på allvar vill Lotta Gustafsson inte missa någonting. Almanackan är fullproppad med tider och matcher. Fotbollshelgerna är heliga för henne.
– Jag är ju en idiot, jag tar ledigt för att gå på sport. Det gör jag jätteofta. Ibland tar jag till och med ledigt för att stå i kiosken. Jag har en liten almanacka där jag håller koll och är det något jag inte vill missa så tar jag ledigt.
Redan när serierna släpps börjar hon titta över spelschemat.
– Det är rena julafton, det är då jag kollar vilka dagar jag ska ta ledigt. Helgerna är nästan helt uppbokade och jag får kämpa för att få ihop det. Jag är bara ledig var tredje helg, så jag får kämpa för att få ihop det. Man får ta ledigt några timmar här och där, men jag har tur som har bra kollegor och att det finns bra vikarier.
– De andra tycker ju att jag är knäpp. Jag älskar ju att stå i kiosken och man får prata med folk man inte pratar så mycket med. Jag tog en semesterdag den 3 mars när det skulle vara mycket matcher, men då blev ju allt inställt. Då tänker man: "Jaha, vad ska jag göra nu?".
Hur många timmar hon lägger under en fotbollssäsong vet hon inte. Hon törs inte kolla på det heller.
– Det har jag inte räknat på, men visst är det många. Det är nog inte så många som är som jag kanske.
Hinner du med något annat?
– Man hinner med lite annat. Men det är det här jag tycker är roligt. Jag längtar tills fotbollen drar igång på allvar.
Åker på flera olika föreningar
Det är heller inte någon enstaka förening hon följer slaviskt. Hon missar sällan en match med Horn/Hycklinge, sällan en match med Vimmerby IF, sällan en match med Hultsfreds FK – och hon åker gärna ut och ser Djursdala SK:s och IFK Tunas hemmamatcher. För flera av lagen gäller det även deras bortamatcher. Och det händer, naturligtvis, att hon ser några av de andra lokala lagens matcher.
– Det är roligt. I år kommer jag följa med på alla VIF:s bortamatcher när Tomas (hennes man) blivit lagledare. Horn försöker jag åka på så mycket jag kan, både hemma och borta. För mig behöver det inte vara Allsvenskan. Jag åker hellre till Djursdala en fredag kväll. Det känns som att komma hem när man åker till ett sådant ställe.
Hur började det här intresset?
– Jag är ju uppvuxen i Horn och då fanns det inte så mycket annat än fotboll. Min pappa var lagledare i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Då blev det så att jag hängde med och det bästa jag visste var att följa med på bortamatcherna, säger Lotta Gustafsson, som själv spelat fotboll i både Horn och Vimmerby.
Flera av hennes barn är också idrottsintresserade – om än inte lika extrema.
– Mina barn brukar säga att vi inte behöver komma före bortalaget. Men jag vill gärna vara i tid, insupa stämningen. Det är så mysigt att sitta där och se spelarna värma upp.
Vilken anläggning är mysigast?
– Jag får nog säga Stångåvallen och Dalavallen. Sedan gillade jag Vimarvallen med, och Tollevi i Totebo är fin också. Det finns många mysiga.
Att jobba ideellt inom Trix upptar också mycket av hennes tid.
– Det är mycket jobb med Trix. Jag är den som är ledig i veckorna, så jag tar emot varorna och styr med det. Vi är många som hjälps åt, men det blir många timmar i veckan. Det blir svårare och svårare att få folk att hjälpa till. Det är fler som skulle vilja lägga 500 kronor i stället, men 500 kronor kan inte utföra servicen. Att locka de yngre är svårt.
– Man har så mycket annat i dag, som inte fanns när vi var yngre. Men det är klart, det kommer bli jättesvårt i framtiden. Det är många som vill ha betalt för att göra något.
Varför har vi fått den utvecklingen?
– Jag vet inte varför, det borde vara fler som brinner. För mig är det som en livsstil, vad skulle jag göra med all min fritid? Jag tycker ju om att läsa och släktforska, men det hinner jag med också. Som det känns nu kommer jag att köra på i flera år till.
”Har man med sig i modersmjölken”
Hon håller dock inte direkt uppe från idrotten när fotbollen är slut. Då är det handboll och innebandy som väcker intresset. Parallellt med fotbollen blir det också många speedwaymatcher.
– I sju, åtta år jobbade vi på speedwayen varje match också. Vi försöker att gå på varje hemmamatch och ibland åka på bortamatcherna. Jag gillar innebandyn mycket också, det bokar jag alltid en sittplats som jag betalar för i Idrottshallen.
– Det är fotbollen, inget snack. Det har man med sig i modersmjölken.