Vimmerby har sedan några år målet att bli bland de tio bästa skolkommunerna i Sverige. Ett lovvärt mål, men när kommunen sjunker som en sten på Lärarförbundets ranking kan man fråga sig hur vi någonsin ska nå det?
Hittills har den politiska majoriteten hållt fast vid sin målsättning och sätt att jobba för att klättra på rankinglistor. Tanken tycks vara att om vi tänker att vi ska bli riktigt bra, och intalar alla som jobbar i skolorna att vi ska bli bäst, så kommer vi också bli det.
Men det räcker inte att tro och hoppas att vi ska lyckas för att det ska slå in. Vi kan konstatera att hittills har inte mycket blivit bättre, och värst är att resultaten i skolan sjunker. Politikerna i barn- och utbildningsnämnden måste vara självkritiska.
Dags att flytta fokus
Att fokusera på jämförelser och mätningar i siffror har uppenbarligen inte gjort att skolorna blir bättre i Vimmerby, snarare tvärtom. Nu måste fokus flyttas, från siffror och administration, och till människorna i skolan. Såväl elever och lärare, som skolledare.
Det är en självklarhet att skolan ska se varje elev utifrån var och ens förutsättningar, och ge alla likvärdiga möjligheter i skolan. En skola som vill vara bäst måste ha detta för ögonen, hela tiden. Vi tror att all skolpersonal i Vimmerby tänker så, men vi är rädda att detta perspektiv har tillåtits drunkna i annat som inte är lika viktigt.
Vi ser det också som en självklarhet att om man väljer att arbeta som lärare så vill man göra ett bra jobb, och vara just den personen som lyfter alla sina elever. Idag upplever många lärare att de inte får chansen att vara det, på grund av arbetsförhållanden med för lite tid för eleven, och för många uppgifter som inte är undervisning.
Konkreta förslag
Istället för att fokusera på mätning och jämförelse skulle vårt perspektiv leda till en bättre skola för alla. Grundat på de tankarna har vi flera konkreta förslag för hur skolorna i Vimmerby ska utvecklas:
Avskaffa skolområdena. Idag finns det två skolområden i Vimmerby, med varsin organisation. Till viss del innebär det ett slöseri med resurser, men framför allt riskerar det att eleverna i de olika områdena inte får en likvärdig skola. I samband med att skolområdena slås ihop bör även högstadieskolorna göra det. Det skulle göra det lättare att hitta behöriga lärare i alla ämnen, och ge lärare i alla ämnen kollegor att samarbeta med.
Se till att det finns vikarier, och se till att det finns administrativt stöd som håller i detta. Idag tvingas personalen på förskolorna i kommunen att själva ringa runt till vikarier just när deras arbetsdag startar och de behövs av barnen. Detta är oacceptabelt och kan lösas med enkla medel. En säkrad tillgång till vikarier skulle ge gladare, friskare och piggare lärare.
Fokusera på pedagogiken. Idag går allt för mycket lärartid åt till administration, tid som istället borde läggas på eleverna. Administrationen kostar dessutom i andra änden, där skolledare ska hantera allt material som lärarna skriver ihop, istället för att göra det de är bästa på: leda och stödja lärarna.
Våga tänk om!
Skola och undervisning är en mänsklig och social verksamhet, vi lär oss genom att möta varandra. Eleven möter läraren och lär sig. Läraren möter skolledaren, och får stöttning och nya insikter. Det jobbet kan inte göras bakom en datorskärm, utan måste ske i möten mellan människor, på riktigt.
Om vi låter den tanken genomsyra skolan är vi övertygade om att vi snart även kommer se resultat i högre ranking på listorna. Nu hoppas vi på modiga politiker från majoriteten som vågar tänka om, och ge lärarna mer tid till både undervisning och det sociala samspelet på vår skolor.
Caroline Axelsson (MP)
Lars Johansson (V)