Cookies

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Dagens Vimmerby. Genom att använda Dagens Vimmerby tjänster godkänner du detta. Här kan du läsa mer om cookies.Jag förstår, ta bort detta

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

VECKANS FRÅGA

Har du varit utomlands i sommar?

Svarsalternativ:

Ja
Nej
RöstaSe resultat

Stefan Johansson - kåserar om Västervik och vi som bor här

Västervik tar mig tillbaka - På nåder

Stefan Johansson flyttade tillbaka till Västervik efter 37 år i Stockholm. Han har nu gått i pension efter att ha varit musikjournalist och även skrivit boken "På rätt sida Järnvägen". I dag skriver han ett kåseri i DVV om sina upplevelser hur det var att flytta tillbaka till födelsestaden - Västervik.

Annons:

Det är som att Västervik säger: ”Du ska inte komma hit och tro att det är så enkelt att bara komma hem.”

När jag flyttar tillbaka till Västervik efter 37 år är det precis som stan alltid varit. Lite småtjurigt, sådär. Avvaktande. Lite misstänksamt. Som att Västervik liksom vänder bort blicken och tvärt säger: ”De’ ä’ fan inte bare komme här å komme.”

 Jag visste det någon minut efter att flyttfirman lämnade Stockholm sista april med möblerna, böckerna och skivorna: tjurigheten var en sanning och en slags livshållning då och är det lika mycket nu.

 Första maj var jag västerviksbo.

 I alla fall på papperet.

 Men på nåder. Jag kan försöka ta Västervik tillbaka bäst jag vill. Det är lönlöst. För det är Västervik som ska ta mig tillbaka.

 Tjurig är staden; som den där blåsten på Hallströmsgatan och Esplanaden, eller den där vinddrivne mannen som blänger när jag beställer in en öl på Torino och hälsar stockholmsartigt.

 Västervik är inget man får bara så där.

 Västervik förtjänar man.

JOHANNESDAL ÄR stadsdelen som sett mig växa upp. Tre trappor upp, tvåan i mitten mellan Beijers och Hellqvists på Johannesbergsvägen 6B.

 Nu bor jag bara en hygglig frispark därifrån. Här i huset låg IT-bageriet när jag var liten. Strax ovanför låg ”trägårn” där vi spelade fotboll. Där ligger Högöhallen nu. Men där finns inget minnesmärke som hyllar de fotbollsbragder som utfördes på 1960-talet.

 Lite längre bort står klockan.

 Fast uret står inte längre. Klockan går rätt.

 Jag är tillbaka i Johannesdal, och bara det är väl ett tecken på att Västervik inte bara släpper mig förbi Hermanstorp, utan öppnar sitt hjärta.

 I alla fall lite grand.

 Inte på vid gavel.

 Den där hjärtedörren får jag baxa upp själv. Nänä. Inte med kofot. Här handlar om att lirka. Nöta. Gång efter annan bevisa att jag är värdig att kallas västervikare.

 Tjurigt kommer jag att betraktas. Granskas. Nagelfaras.

JAG ÄLSKAR Västervik. Längtan hem kom för något år sedan, och efter 37 år flyttade jag hem. För hem är det. Eller åtminstone ska bli det.

 Om jag får för västervikarna.

 Jag hoppas bli förlåten och tagen till nåder.

 Men, som ni vet, ”de’ ä’ inte bare komme här och komme”.

 

Stefan Johansson

 

 

  

1 kommentar

Mona Schiller 2019-07-10 13:54:29

Precis så - på pricken - är också min upplevelse av att vara "återvändare" till min födelse- och uppväxtstad, Västervik! Kände att min uppgift att finnas till för åldrande föräldrar fick leda mig tillbaka till hembygden, vid pensioneringen. Nu har jag fått nog av alltför många personers tjurighet och misstro (den s.k. Västerviksandan, men det finns undantag, vill jag gärna tillägga!), fått nog av dess politiker och ffa av att tillhöra "Region Kalmar" (Landstinget,) regionen som helt tappat greppet om sina uppgifter. Genom IVO och Patientnämnden har jag fått framföra klagomål om allvarliga brister och bara att vänta och se, om Region Kalmar och Västerviks sjukhus tar till sig av IVOs tydliga kritik på ett flertal punkter, så att bättring sker, för dem som kommer efter mig. Att låta hjärntumör växa okontrollerat under 5 års tid är inte OK! Att sen neka i sten att ta hand om situationen efter stor operation med epilepsi som "efterrätt", att neka sin patient besökstider, information och behandling under 1,5 års tid är OFÖRSVARLIGT! Är det rent av åtalbart? Eller är läkare "fridlysta", hur uppenbart hämndaktioner än utförs, för att patient, på US-neurokirurgens uppmaning, IVO-anmälet grova fel? Jag flyttar nu till annan "Region" (annat landsting) och tror att sämre kan det i alla fall aldrig bli! Redan har unga grannar spontant erbjudit sin hjälp och man hälsar intresserat och svarar på tilltal. Västervik är en fin stad att besöka, men att vara året-runt-boende är en helt annan sak! Adjö, Västervik! Stort tack till dem som inte är angripna av den s.k. Västerviksandan! De finns!

Lägg till ny kommentar

Kommentar *

Ditt namn*

Din e-post* (publiceras ej)

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Annons: