Jag känner en instinktiv avsky så fort någonting beskrivs som en fars. Men till och med Stefan & Krister är att föredra framför händelseutvecklingen i stadshuset.
Den här historien börjar bli rent skadlig för Vimmerby kommun.
Var ska man börja? Med att den högst uppsatta politikern förnekar arbetsmiljöproblem som bevisligen påtalats sedan tidig vår (Ingela Nilsson Nachtweij)? Med en politiker som inte vill delge väljarna sin åsikt (Ola Gustafsson)?
Med tjänstemän som sitter och bestämmer att 150 mejl inte är i allmänhetens intresse? Med en fullmäktigeordförande som verkar ha försvunnit från jordens yta (Leif Larsson)? Med tjänstemän som ger sin bild först en vecka efter att krisen blottats?
*
Varje dag sedan i måndags har jag tänkt: nu har kulmen nåtts. Varje dag har jag haft fel. Frågan är om inte utvecklingen denna dag slagit något slags rekord. Vi har alltså ett kommunalråd som inte tillåts besöka sin arbetsplats. Till Vimmerby Tidning säger Ingela Nilsson Nachtweij att hon är hemma och äter lunch och att inget beslut är fattat.
Någon timme senare säger Peter Karlsson att just det beslutet fattades i söndags. Var det ingen på alliansmötet som kunde berätta för Ingela Nilsson Nachtweij om söndagens beslut?
För min del får politikerna gärna lägga miljoner kronor på en konsult som har minsta lilla erfarenhet av krishantering. Den här farsen är nu djupt skadlig för Vimmerbypolitikens anseende.
*
Vilken person ska lockas av politiken i denna sörja av lögner? Vilken person ska lockas av ett jobb i Vimmerby kommun? Vilken utomstående – företag som medborgare – ska kunna känna att den lockas av Vimmerby?
Miljontals kronor har plöjts ned i projektet Allas Vimmerby. Syftet har varit att stärka medborgardialogen i Vimmerby. Och nu har vi alltså en kommundirektör och ett kommunalråd som inte tycks kunna vara i samma byggnad.
För mig är det helt uppenbart att Vimmerbyalliansen måste välja mellan Ingela Nilsson Nachtweij och Carolina Leijonram och det är ett beslut som måste fattas snabbt. Ett benbrott går inte läka med plåster. En så totalt kraschad relation har ingen väg tillbaka.
*
Gudrun Brunegård beskriver att situationen skapat ett dödläge i stadshuset. Och snart ska alliansen fatta beslut om en budget, troligen med kraftiga nedskärningar. Den frågan hade varit intressant att diskutera, den frågan är viktig för medborgarna. Vi har Smålands högsta skatt och förra året kostade kärnverksamheterna 28 miljoner mer än standardkostnaden i landets kommuner.
28 miljoner. Och här sitter vi i en sörja av personstrider, katastrofal krishantering, en sjukskriven kommundirektör och ett portat kommunalråd.
Varje dag som krisen fortgår skadar Vimmerby. Jag hoppas verkligen det finns en väg ut.