Tänk dig att du är en aktivist. En riktigt ivrig, dedikerad och näst intill fanatisk aktivist. Och exempelvis medlem i en aktivistorganisation.
Var hittar du det jobb som bäst lämpar sig för att du ska kunna påverka samhället åt det håll du vill? Om du är så fanatisk att du till varje pris vill att dina åsikter ska gälla som grund för beslut. Jo, inom det offentliga myndighetssverige.
Men nu kommer motelden, nu införs tjänstemannaansvaret igen.
Debatten har kommit upp igen eftersom miljö- och djurrättsaktivister sägs ha tagit plats i olika myndigheter. Jag är givetvis, precis som alla andra, starkt för ett bra miljöskydd, ett bra djurrättsskydd etc., men däremot anser jag att demokratin står på spel om aktivister får tolka våra lagar efter eget huvud.
Som när en utredande tjänsteman offentligt sa att man verkligen skulle fundera på om skog skulle vara privatägt. Givetvis fick hon genast lämna posten som regeringens skogsutredare. Men i en forskningsrapport sägs det nu att detta bara är toppen på ett isberg.
*
Från början: vi som är lite äldre minns den grå tjänstemannen på myndigheten, oerhört korrekt, oerhört formell och oerhört noggrann. Det fanns inte tillstymmelse till ställningstagande i hens uppsyn; frågan skulle noga tvättas, vaskas och sköljas innan det hängdes på tork några veckor inför ett beslut.
Idag ser de inte så ut. Och inte gör de så heller.
Tidigare visste vi att vänsterns strategi är att ta jobb inom samhällsfunktioner där man kan påverka beslut, utan att ha majoritet i ett beslutande forum. Genom myndighetsutövning kan en tjänsteman med radikala vänsteridéer ändå påverka. Exempelvis om en privat förskola ska få kort eller lång handläggningstid. Eller hur en utredning ska läggas upp. Bara som exempel.
*
Nu har miljöaktivister adopterat samma strategi. I en forskningsrapport från Jan Olsson och Erik Hysing, professor respektive docent i statskunskap vid Örebro Universitet, visade sig att 11 procent av kommunala tjänstemän vara miljöaktivister. Definitionen, enligt en text publicerad av tankesmedjan Timbro, har utgått ifrån att man samtidigt som man har en kommunal nyckelposition också varit aktiv i en miljörörelse.
Kan då tjänstemän skilja på sin yrkesroll och sin privata åsikt? En naturinformatör på Länsstyrelsens i Dalarna förbjöds för en tid sedan att ägna sig åt vissa aspekter av aktivism. Han inventerade växter i skogsområden för att få dem nyckelbiotopklassade och därmed förhindra skogsägaren att avverka. (Höll till och med kurser i metoden…) Skogen blir då värdelös. Det finns tjänstemän aktiva i Älvräddarna som arbetar med tillstånd för små vattenkraftverk, något som Älvräddarna motverkar. Hur ska de kunna vara neutrala?
*
I Vimmerby har jag själv utsatts för ett tjänstemannaförslag som stred mot riksdagens beslut, men som tjänstemannen personligen tyckte var rätt. Vitet på 100 000 kronor som icke pålästa politiker dömde ut till mig drogs tillbaka efter att jag gjort en egen utredning.
När nu tjänstemannaansvaret återinförs innebär det att tjänstemän och myndighetsutövare kan ställas till ansvar, framförallt ekonomiskt ansvar, för beslut som strider mot de beslut riksdag och lagskrivande myndigheter tagit. Det är bra.
Vi måste ha ordning och reda i samhället. Lika lite som vi kan ha enklaver med religiösa förtecken i förorterna som skapar ett land i landet, kan vi ha myndighetsutövare som tar ”aktivistbeslut” snarare än följer det regelverk som riksdagen beslutat.
*
Jag är den förste att skriva under på hur väl vi behöver nya miljöbeslut, hur väl vi behöver ett djurskydd värd namnet, och hur väl den här planeten måste tas om hand till kommande generationer. Men det får inte vara enskildas beslut för att de tagit sig till positioner som innebär att de kan ta beslut i sin yrkesroll. Demokratin måste fungera. Beslut ska tas i plenum.
Då ser jag hellre den lilla grå tjänstemannen som alla ovillkorligen litar på och som lika ovillkorligen ser till att lagen följs, lika för alla. Rättssäkert. Grundlig utredning.
Vem ska då se till att genomlysa våra tjänstemän? Nej, man behöver inte alls kartlägga någon. Bara som politiker lägga sig vinn om att skeptiskt hantera alla tjänstemannaförslag. Och ställa frågan: Är det tyckande eller är det grundat i riksdagsbeslut?
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i DV, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte DV:s.