Du ska inte umgås med de som har andra åsikter än du själv. Du riskerar ju livet på alla dina fördomar! Tänk så jobbigt att ta in en annan åsikt än din egen, rulla runt den i skallen, vända och vrida och kanske så småningom riskera att få omvärdera dina egna, väl cementerade åsikter. Sådana du haft hela livet och som du varit övertygad om att alla goda människor, ja de verkligt goda och sanna människorna, delar med dig.
Att tillhöra en krets är inte mer annorlunda än att tillhöra en stam, en sekt eller till och med ett parti. Och för att tillhöra ett parti behöver du ha åsikter och de ska givetvis överensstämma med partiets. Stamtillhörighet är viktigt för oss människor. Stammen kan vara politisk där medlemmen är ”kommunist”, ”sverigedemokrat”, ”moderat” eller nationalistisk såsom ”Svensk” eller territorial såsom ”Smålänning”, ”Europé” eller religiös såsom ”Pingstvän”.
Jag led länge under detta ok. Som ung kände jag mig främmande var jag än uppenbarade mig. I politiska diskussioner fann jag ingen hemvist, kulturellt kände jag mig mest hemma i hippiekulturen men ändå inte fullt ut, i skolan fanns det inget klassrum som gav mig trygghet och ”stamkänsla”.
*
Det tog ett tag innan jag kunde ömsa av mig tonårens skinn och nyfiket och sökande gå in i vuxenvärldens galleria av stammar. Först familjen. Den är viktig för mig och blivit allt viktigare med åren. Familjen. Kungen bland stammar.
I familjen läggs ytan åt sidan och vi umgås helt med våra innersta väsen, inte många av livets hemligheter kan hållas gömda. Sedan jobbet. Arbetet blir lätt en stam. Vi mot dom. Det skapar drivkraft. Konkurrens driver utveckling. Jag tycker det är en acceptabel stam. Just av det skälet att det skapar ett driv som är uppmuntrande, utvecklande.
*
Sedan… de politiska, kulturella och religiösa stammarna. Vad de sistnämnda kan åstadkomma känner vi alla till. Religionskrigen är de blodigaste, de evigt pågående. Muslimer mot kristna mot buddister mot… ja, pingstvänner mot missionsvänner… de religiösa krigen grundar sig alla i en tro på en övre makt som kan avlasta lite av livets bördor.
Så vi ensamma slipper uthärda striderna på jorden. Eller, så k l a r a r vi att uthärda striderna på jorden eftersom stammarnas stam väntar oss i nästa liv, det eviga livet i Paradiset tillsammans med Gud, Jesus och Den Helige Ande. Drömmar och förhoppningar som får många att orka. Och att kriga.
*
Den kulturella stammen är heller inte utan krig och konflikter. Jag lämnar den. Den är så infekterad. Bara det att vi kan acceptera att äta danskt kött i Danmark men inte i Sverige, att vi kan glädjas åt en arabisk dans på en restaurang i Damaskus, men inte när den utförs i ett invandrarområde i Sverige, bara det att Libanesisk mat är spännande i Libanon men inte accepterad om en arbetskollega tar med sig ett smakprov till matsalen på jobbet… Kultur, som grogrund för konflikt och krig.
Den politiska stammen… ja, dessa känner vi till… bygger på konflikter snarare än samförstånd, motarbetande istället för medarbetande. Och så ska det nog vara, vi har olika idéer om hur det land vi ska leva i ska vara. Strategispel, med människors väl och ve som insats.
Men åter till inledningen; du kan riskera dina fördomar om du umgås med andra hemmahörande i andra stammar. Med åren har jag förstått det. Och lagt mig vinn om att ha vänner och bekanta med olika syn på samhället och livet.
*
Jag kan över en årscykel säga att jag umgås med vänner som tar valsedlar för vänstern, SD, moderaterna, centerpartister, liberaler, kristdemokrater och socialdemokraterna både otvunget och med gott utbyte. Jag ser inget konstigt med det.
Jag diskuterar ganska otvunget med en SD:are. Försöker ta in vad som fört hen till hens politiska åsikt. Finns det något jag kan tycka lika om? Samma med socialister; en del i deras beskrivning, i deras sätt att se på samhället, kan jag tycka stämmer. Samma gäller moderaterna, centerpartisterna, liberalerna; de har alla åsikter som jag kan tycka är relevanta och värda att lyssna på.
Hur långt sträcker jag mig? Kommunister? Har väldigt svårt för den människosynen. Ok, jag lyssnar, lyssnar efter argument, metodik, debatteknik. Men nej, jag kommer alltid till att ideologin är människofientlig. Fascismen, den militanta ideologin, elittänket, protektionismen i nationalismen …lika människofientlig.
*
Alla vet att jag är moderat. Och jag känner mig mest hemma i det partiet. Även om jag inte gillar allt jag hör och ser i moderaterna. Jag tillhör den ljusblå sidan, inte den mörkblå. Mer Reinfeldt än Boman om jag säger så.
Jag tycker det är berikande att träffa vänner med andra politiska åsikter. Med andra åsikter över huvud taget. Det skapar dynamik. Jag tycker i princip alla partier har åsikter jag kan skriva under på. Även socialisterna - även om de är enstaka…
Att ha en hög lägstanivå i ett samhälle är viktigt för mig. Det är viktigare att ha en hög lägstanivå än att alla ska kunna bli hur rika som helst. Så tycker jag. Jag gillar inte att folk tigger, för det visar att vi har för låg lägstanivå. Tiggeriet har vi för länge sedan fått bort i Sverige (trodde vi…). Nu måste det bort i Europa också. Enskilda länder måste klara försörja sin befolkning.
*
Men samtidigt ska det vara möjligt att vara Bill Gates. Hellre Bill Gates än en myndighetschef som tjänar miljoner på att missköta sitt jobb, och bli utköpt… Bill Gates bidrog med sitt snille till en enorm världsutveckling. Mig stör det inte att han blev snuskigt rik. Hellre det än att bli rik på att missköta jobbet. Drömmen om rikedom är också en drivande kraft, även om de flesta som är rika inte alls har den drömmen. Snarare drömmen om att få skapa, få bygga, få möjlighet att själv bestämma.
Välfärden är viktig, men den behöver inte utföras av staten i alla lägen. Valfriheten är en viktig princip som jag gärna diskuterar med vänsterfolk – och är glad att vi fortfarande är vänner och att vi båda vill samhället väl. Vi skiljer oss bara på hur det ska gå till.
Att lyssna och diskutera med öppet sinne sätter dina fördomar i svajning. Pröva gärna.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i DV, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte DV:s.