Elaine Sanches tog vid årsskiftet över ansvaret för Kvinnojouren i Hultsfred-Vimmerby efter Christel Rüdiger Karlsson. ”Jag känner ett enormt engagemang för kvinnor, nu får jag möjlighet att bidra ännu mer”, säger hon. Foto: Privat
Elaine Sanches tillträdde sin nya tjänst vid årsskiftet. Då tog hon över anställningen inom Kvinnojouren i Hultsfred-Vimmerby efter Christel Rüdiger Karlsson.
Ungefär samtidigt blev hon klar med sin utbildning till samtalsterapeut. Känslan nu summerar hon med ordet ”spännande”.
– Jag har alltid varit humanitär och hjälpte andra i mitt tidigare hemland Brasilien redan som liten. Jag jobbade också närmare 20 år för olika organisationer, särskilt inriktat mot att hjälpa kvinnor, barn och hemlösa som inte kan förvänta sig någon hjälp från vare sig regering eller kommun i Brasilien.
Erfarenhet som jourkvinna
Elaine Sanches har fem års erfarenhet som jourkvinna i Kvinnojouren Hultsfred-Vimmerby, där hon också varit en del av styrelsen.
Nu känner hon en stor tacksamhet över att kunna bidra i ännu större utsträckning, genom sin 75-procentiga tjänst.
– Jag har jobbat som språklärare i 18 år och har alltid älskat mitt jobb. Men, det här är någonting helt annat. Jag känner ett enormt engagemang för kvinnor, här får jag möjlighet att bidra.
Vad hoppas du kunna bidra med?
– Jag ser fram emot att bli våldsutsatta kvinnors stöd och trygghet. Mitt engagemang är en del, men det är viktigt också att de här kvinnorna vill ha hjälp och en förändring. Så mycket handlar om att få dem att våga ändra sitt liv, säger Elaine och fortsätter:
– Det är inte lätt, kvinnorna är rädda efter att ha misshandlats fysiskt och psykiskt. Det är inte lätt att bryta en relation, man har kanske barn tillsammans, inte vare sig jobb eller pengar och mannen står för bostaden. Många tar steget och bryter – men en del är så pass rädda att de går tillbaka med tron om att allt ska bli bättre.
Hur påverkar det dig att möta de här kvinnorna?
– Det gör ont i hjärtat på oss allihop när vi träffar en kvinna som känner sig ensam och varit med om så hemska saker. Då måste vi visa oss starka och göra vad vi kan för att visa att det går att börja om och ändra sitt liv. Och vad det gäller barnen vill vi att de ska växa upp och känna en stolthet över sin mamma.
Vad ser du för andra viktiga bitar att jobba med?
– När jag började var vi tolv jourkvinnor, nu är vi bara fem. Det blir tufft då, med alla kvällar och helger, så en viktig bit blir att försöka få fler att engagera sig i verksamheten, försöka hitta dem som kan tänka sig att jobba med oss.