Alice Hartvig är en av finalisterna i P4 Nästa Norrbotten, som en del i gruppen We are to Blame. "Skitkul", kommenterar hon. Foto: Josefine Antonsson
Vi når 27-åriga Alice Hartvig när hon är på väg hem från jobbet på ALV, där hon jobbar heltid i kombination med halvtid på egna företaget Klang Studio.
Nu gläds hon också åt en finalplats i P4 Nästa Norrbotten, Sveriges Radios rikstäckande musiktävling för låtskrivare, artister och ny musik.
– När vi startade det här bandet bodde jag i Piteå och de andra två bor i Gällivare och Luleå så det är ju Norrbotten som gäller, därför anmälde vi oss till den tävlingen, förklarar Alice Hartvig som är från Hultsfred men numera bor hon i Vimmerby.
”Vill se om det flyger”
Låten ”Losing Rhythm” är en av ett tiotal som kommer att släppas inom kort. Två EP-skivor ligger klara. Genren beskriver Alice som metal blandat med pop. Två genrer som enligt Alice inte är så vanligt att man korsar.
– Genom att vi inte har släppt någonting på länge och att P4 Nästa ligger i samma tid med vårt släpp, så tyckte vi att det var en kul grej att delta för att testa och se om låten flyger. Och genom det även skapa lite större publicitet kring släppet, förklarar Alice Hartvig.
Tagit sig till final
Och nog har den flugit alltid, låten är en av fem inskickade bidrag som valts ut till final.
– Skitkul! Vi testade det ju bara som en rolig grej och då är det jättehärligt att få den bekräftelsen, att vi är en av fem akter som plockats ut till finalen för hela Norrbotten, som är en väldigt stor del av Sverige. Det är en jättevinst bara det. För även om vi tycker det vi gör är bra, så krävs det ju också att någon vill lyssna på det. Så det här är definitivt en bekräftelse för oss.
Vad handlar texten om?
– Om att vara medberoende till någon som mår psykiskt dåligt, att man dras med ner i dåliga och mörka tankar tillsammans med någon annan. Man tappar lite bort sig själv. Psykisk ohälsa är ju i sig ett väldigt relevant ämne, men samtidigt tabubelagt och viktigt att lägga tyngd på. Inte minst anhörigaspekten så texten känns viktig och fin, säger Alice som skrivit text och melodi.
– Det känns nära och bra att få skriva ur mitt eget perspektiv liksom, tillägger hon.
Din syster Hanna Hartvig har lidit av psykisk ohälsa och ätstörningar, har dina upplevelser kring det bidragit till att du skrivit den här texten?
– Det handlar inte om henne vill jag understryka, men indirekt skulle jag säga att det har det. Jag känner mig starkt medberoende och jag har aldrig upplevt att jag dragits med på det sättet tidigare. Naturligtvis påverkas man djupt och mycket, även om det inte riktigt är på den nivån låten handlar om, men det gjorde att det var ett lättare ämne att relatera till. Jag tycker alltid det är fint att skriva något som är relaterbart då blir det djupare och ärligare.
Vad tror du om förutsättningarna att faktiskt vinna?
– Rent krasst tänker jag att genren inte är jättevanlig och att den sticker ut. Sedan ser vi det, som jag sa, som en vinst i sig att vi blivit utplockade till det här, så vi går inte in med så höga förväntningar utan det viktigaste är att ha kul och att glädjas över att de spelar vår musik.
Röstningen pågår fram till lokala finalen den 1 juni.