Annons:

Merel Nijdam och Ester Blom går båda i trean och har haft en stor del av sin gymnasietid på distans.

Gymnasieeleverna om situationen: "Blir sorgligt på något sätt"

Deras tredje år på gymnasiet blir inte som någon hade planerat. Många elever påverkas förstås mycket av distansundervisningen.
– Det blir lite sorgligt på något sätt, säger Merel Nijdam och Ester Blom. 

Annons:

Ingressen är en sanning med modifikation. För de som tog studenten i somras blev sista terminen av deras skoltid också väldigt påverkad. Men årets avgångselever på Vimmerby gymnasium har påverkats hela läsåret. 

– Just nu går vi varannan vecka i skolan och har distans den andra veckan, säger Merel Nijdam och Ester Blom när vi pratar med dem om distansundervisningen. 

Båda säger att de inte har känt sig ensamma, men att det är lätt att tappa fokus.

– Man har hörts klasskompisarnas röster via länk eller videolektioner. Det jag upplever är att man tappar mycket fokus, när man är hemma finns det mycket som gör att man inte fokuserar på samma sätt som i skolan. Det blir lätt att man sitter hemma. I skolan rör man på sig hela tiden, man är ute, socialiserar sig och blir piggare av själva skolmiljön, säger Ester Blom.

Merel Nijdam säger att de på ett sätt har vant sig, eftersom distansundervisningen började redan i tvåan för dem.

– Då hade vi heltidsdistans och det blev inte alls samma rutiner. Man gick upp någon minut innan lektionen, ibland kanske man låg i sängen under första lektionen och det var lätt att man blev lite lat. Det sociala påverkar många elever, de flesta har föräldrarna på jobbet och man blir lätt ganska ensam hemma. För vår del har inte distansen påverkat oss på något positivt. Jag personligen känner att jag tappat mycket motivation. Jag blir pigg av att vara med andra människor och se mina kompisar jobba i skolan. Hemma får man inte den känslan riktigt. I skolan känner man en enorm press att plugga, men hemma är det lätt att skita i det. 

"Det är sorgligt"

De båda säger att det är med blandade känslor de kommer se tillbaka på gymnasiet.

– Halva tiden är hemifrån. Ens närmaste vänner har man träffat och studerat med, men den här breda kretsen känner jag att man inte får med sig som andra årskullar har fått. Man har inte umgåtts med klasskompisar på samma sätt och det har blivit mer uppdelat, säger Ester Blom.

– Nu har vi haft distans en längre period och man börjar acceptera läget. Innan kunde man må dåligt av det, men jag har accepterat att vår student inte alls blir som den borde se ut. Vi har inte samma möjlighet till 150-dagars eller 100-dagarsfester. Man går runt och suckar lite av det, men man ska inte tappa hoppet. Nu vill man bara att det ska bli klart, säger Merel Nijdam.

– Det är sorgligt att man kommit till en sån punkt. För de som går i ettan eller tvåan blir det ju inte riktigt samma grej, men för oss i trean är det så mycket som inte blir som vi har tänkt oss. Det blir inte riktigt några firanden och sådär. Men man ska ändå ha självdisciplin, men det blir väldigt sorgligt på något sätt. För de flesta är ju studenten något man ser fram emot och något som kan motivera en om det är tufft, att man vet att det är det man taggar för. Studentveckan är liksom bara en gång i livet och det här är vår chans, men det blir inte som vi tänkt oss. Det är det som gör jäkligt ont och är jobbigt för alla. Alla går runt och är lite halvt nedstämda, säger Ester Blom. 

"Möjlighet att vara kreativa där"

Ester och Merel tycker också synd om lärarna som tvingas ha allt på distans.

– Lärarna tar hänsyn till att det är svårt för oss och det är svårt för lärarna också. Det är väldigt mycket av undervisningen som är på Zoom och det är inte alls lika lätt för dem att undervisa. Vi går ju ingen praktisk linje, men jag kan tänka mig att det är väldigt svårt för dem. Det är så mycket man inte får uppleva och jag tänka mig att många som praktiserat på exempelvis en förskola känner att det är det här jag vill göra eller utbilda mig till. Den möjligheten får ingen av oss.

Har ni förståelse för att det är som det är?

– Klart vi har förståelse för det. Alla lever ju i samma situation, säger Merel Nijdam.

– Men just när det gäller studenten är det lite så att man borde lägga vikt vid att vi får en så minnesvärd och bra student som möjligt. Jag tycker man ska lägga mycket fokus uppifrån på att vara förstående till att det är något väldigt viktigt och att vi får möjlighet att vara kreativa där, säger Ester.

– Förra året vet jag att man försökte lägga fram idéer, men att de inte riktigt togs emot. Jag säger inte att det kommer vara så nu, men jag tänker att man redan nu ska fundera på hur man kan göra det så bra som möjligt för oss elever. Studenten är en av de bästa dagarna i hela livet, säger Merel. 

Har ni ändå förhoppningar om ett bättre läge vid studenten?

– Med tanke på att vi är kreativa kan vi säkert hitta på någonting. Det är inte så att vi skiter i det helt, vi kommer hitta på saker och vi räknar ned. När det närmar sig blir man mer och mer taggad. Jag vet att de inte var taggade förra året heller, men de tyckte ändå att det var typ bästa dagen i livet. De löste det bra och hade jättekul, så vi kommer säkert komma på något och lösa det. Nu är vi ju i en gråperiod, men framåt våren kommer det nog blomma upp idéer och humöret blir bättre. 

Tror ni det är ännu svårare för de som går på högstadiet?

– Jag har en yngre lillebror och det har varit ännu svårare. De har ämnen som bild, slöjd och sånt. Jag tror att om man är yngre blir det ännu svårare. Man kanske inte är lika bra på att ta eget ansvar. Vi har kanske en annan mognadsgrad så, men ingen valde ju en linje för att plugga distans, säger Merel. 

Ester tror att mycket beror på hur man ser på skolan.

– Det har nog inte så mycket med att ålder att göra, utan det är nog mer beroende på hur man ser på skolan. Det finns personer i högstadiet som verkligen ser nyttan av att lägga vikt vid skolan. Vi båda går ju samhäll och jag tycker nog mest synd om de som går en linje på gymnasiet som är praktisk. Alla som går fordon har ju inte en motor hemma. 

"Inte gräva ned mig"

Båda säger att de har lärt sig mycket under distansundervisningen. 

– Jag har lärt mig att hålla huvudet uppe och inte gräva ned mig. Jag är en person som påverkas mycket av folk runt omkring mig och jag får motivation av att se elever i skolan. Nu får jag inte det på samma sätt, säger Merel Nijdam.

Annons:

Simon Henriksson

simon.henriksson@dagensvimmerby.se

076 815 45 71

Annons:

Annons:

0 kommentarer

Lägg till ny kommentar

Kommentar *

Ditt namn*

Din e-post* (publiceras ej)

+ =  

Annons:

Cookies

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Dagens Vimmerby. Genom att använda Dagens Vimmerby tjänster godkänner du detta. Här kan du läsa mer om cookies.Jag förstår, ta bort detta