Astrid Lindgrens barnbarn Olle Nyman menar att Astrid inte var "nationalromantisk".
I går sade Jimmie Åkesson (SD) att Astrid Lindgren var hans stora förebild. Nu har Astrids barnbarn Olle Nyman, som också är vd för Saltkråkan AB, reagerat. – "Astrid Lindgren var inte en nationalromantisk författare", skriver han i en debattartikel i Expressen.
I en stor julintervju med Expressen gick SD-ledaren Jimmie Åkesson ut och sade att Astrid Lindgren har varit hans stora inspirationskälla. I intervjun säger han att det Astrid Lindgren beskriver i sina böcker är "fantastiskt fint" och han säger också att han inspirerats av "andra typer av nationalromantiska skildringar från Evert Taube och sådär".
Det här har fått Olle Nyman, barnbarn till Astrid Lindgren och vd för Saltkråka AB, att vända sig emot Jimmie Åkessons formuleringar. I en debattartikel i Expressen skriver han: "Nej, Jimmie Åkesson - Astrid Lindgren var inte en nationalromantisk författare. Hon var inte heller en nationalromantisk människa - varken nationalist eller romantiker".
Han skriver vidare att Astrid Lindgren var en humanist och att hon i hela sitt liv stred för de värderingar hon trodde på och radar upp följande punkter: barns rättigheter, jämställdhet, jämlikhet, icke-våld och ett respektfullt förhållningssätt till djur och natur. Nyman skriver att "hon var en modern människa och hon hänföll inte till enkla nostalgiska och sentimentala bilder av en lycklig forntid då saker var enkla".
"Hade varit sorgsen"
Olle Nyman menar att Astrid Lindgren skrev "om det samhälle hon växte upp i, men i sina berättelser berör hon mycket större frågor, frågor som berör människor i alla tider och i alla samhällen. Det är skälet till att hon är läst över hela världen och att hennes berättelser ständigt upptäcks av nya generationer".
Slutligen skriver barnbarnet att "hon hade varit mycket sorgsen över en politisk diskussion som ställer människor mot människor, som delar upp mänskligheten i vi och dem".
Sedan hänvisar Olle Nyman till ett brev adresserat till Astrids tyska vän Louise Hartung: "... jag ogillar allt indelande av människor efter nationer och raser, all sortens diskriminering mellan vita och svarta, mellan arier och judar, mellan turkar och svenskar, mellan män och kvinnor. Ända sedan jag var så stor att jag kunde börja tänka självständigt har jag tyckt illa om det blågula fosterländska storsvenska, allt det där om ''kommer någon våra fjäll för nära, då mulnar det i Svitiod'', det förefaller mig lika avskyvärt som Hitlers tyska nationalism. Någon patriot har jag aldrig varit. Vi är alla människor, det har varit mitt speciella patos här i livet."