Thomas har grepp om bokstäverna – fått ett "poetiskt återfall"

Thomas C Ericsson är uppväxt i Vimmerby och jobbade under många år på Vimmerby Bibliotek. I dag är han utflyttad till Kisa där han är bibliotekschef i Kinda kommun.

Kombinerat med yrket har han ända sedan tonåren uttryckt sig i skrift och i höstas släppte han diktverket ”Bokstäverna”.  Verket innehåller en lång dikt där alla rader börjar med ordet "bokstäverna". Första raderna går så här:

”Bokstäverna som du ristar in under huden

Bokstäverna som betyder allt eller inget

Bokstäverna som är din sköra tråd i livet”

 "Ett stickspår"

Associationerna och tankarna om spårket flödar sedan fritt. ”Bokstäverna” har ”ärr som inte syns”, ”är rädda för det ordlösa” och ”förstår inte vad jag skriver”. Det är en experimentell form som griper tag om läsaren på ett lite oväntat sätt.

– Jag har jobbat med den här boken i tio-femton år. Jag höll på med ett annat ordprojekt när jag kom på hur jag skulle uttrycka mig och ”Bokstäverna" blev ett stickspår. Stickspåret blev sedan huvudspåret och det handlar mycket om att utforska språket och orden och vad de betyder.

Vad betyder språket för dig?

– Det är olika i olika skeden av livet. Det är mycket hur man uttrycker sina känslor. Har man inget språk och inga ord för det man känner är det svårt och ibland kan det vara så att man förstår vad man tänkt först när man skriver ned det. Poesin är en bra hjälp.

 "Ett poetiskt återfall"

Thomas C Ericsson har skrivit poesi sedan gymnasiet, men många år som utgivare av den litterära tidsskriften ”Den blinde argus” tog på fliten.

– Nu har jag fått ett poetiskt återfall. Jag skriver inte varje dag, men jag har flera projekt på gång som jag inspireras av.

Är ”Bokstäverna” det bästa du gjort?

– Det vet man aldrig, men en sådan helhet blir svår att få till igen. Andra diktsamlingar blir lite spretigare. Det är en lång och ganska massiv dikt, som inte blir lätt att göra igen.

Vad har du själv känt att du vill säga med det här verket?

– Hur mångfacetterat språket är och att man inte kan nå alla nyanser i sitt liv om man inte har något språk att uttrycka sig med. Med språket når man nya nivåer i sitt känsloliv. Men det är mycket vad man lägger in själv i texten, på en nivå är det en väldigt enkel text.

 "Positiv kritik"

Boken har fått mycket beröm och bland annat recenserats i Aftonbladet.

– Det har mestadels varit positiv kritik av folk som jag har träffat och jag har fått ett par recensioner som varit väldigt positiva. Det är roligt att en del förstått och tagit till sig "Bokstäverna", men det betyder inte att man säljer särskilt mycket, poesi är en marginell företeelse.

Boken har lästs in med både Argus Jazz Group och Två män i en dambob.

– Jag vill undersöka hur texten förändras när man formar den med musiken. Det går att uttrycka den på många sätt.

Blir du någon gång trött på bokstäver?

– Det är så olika former. På jobbet sitter jag mest med fakturor och skriver andra dokument. Man är betydligt friare när man skriver själv än när man ska formulera något till nämnden… När man skriver själv är det en flykt från det vardagliga språket.

"Håller på hobbynivå"

Framöver har Ericsson flera projekt på gång, både från sig själv och nya titlar som hans förlag Megafon ska ge ut.

– Det blir ingen bok från mig i år, men kanske två-tre titlar nästa år. Sedan har Megafon några titlar i sin linda. Det trillar in en del manus av en del etablerade författare, men det tar för mycket tid för oss. Förlaget håller vi på hobbynivå.

”Bokstäverna” finns i tryckt form, som E-bok och dessutom en purfärsk ljudinspelning.