Det är en krispig vårvinterdag på Astrid Lindgrens Näs. Solen pressar sig fram mellan molnen och når barndomshemmets trappa där Kristina Ruhnström, Mats Genfors och Kristinas tre "Knäppgökar" står och skickar armarna mot himlen. Runt dem finns ett Coronaanpassat antal barn som ömsom skriker "yeah" för full hals, ömsom dansar runt i gruset, ömsom bara tittar. Och lyssnar.
– Vi spelar in detta till Världsröstdagen den 16:e april, berättar Kristina Ruhnström. Egentligen var tanken att vi skulle åka ut till en fysisk förskola, men eftersom läget är som det är har vi fått lov att anpassa oss.
"Insåg att det är väldigt viktigt"
Låten de sjunger heter "Rösträtt" och är en del av ett nationellt samarbetsprojekt med samma namn, mellan de olika musikregionerna i Sverige. Länsmusiken i Kalmar län gick med ganska nyligen men på andra platser har projektet varit igång i över tio år. Enkelt uttryckt handlar projekt Rösträtt om barns rätt till sång. Att barn får använda sin röst på ett otvunget sätt i tidig ålder. För en lekman kan detta kanske låta banalt, "det är väl bara att sjunga?" men enligt röstcoacherna är det inte är så "bara".
– Det tog ett tag innan jag själv förstod vad det här handlar om, säger Kristina Ruhnström, men när jag gjorde det insåg jag att det faktiskt är väldigt viktigt. Många vågar inte sjunga, tror inte att de kan, men sång handlar inte om fult och fint. Det handlar om att alla måste få en chans att sjunga utifrån sina förutsättningar.
Kristina Ruhnström menar att barn har ljusare röster än vuxna och att pedagoger och föräldrar måste anpassa sig till det.
– Om vi vuxna sjunger mörka toner har barnen ingen chans att hänga med, då sitter de och mumlar istället. Men om vi plockar upp tonarten känner barnen i kroppen att de kan vara med och sjunga. Det är inte för att det ska låta vackert utan för att de ska få en känsla av att "nu sjunger vi tillsammans, vi sjunger samma ton". Det är den känslan vi är ute efter.
Gedigen bakgrund
Både Kristina Ruhnström och Mats Genfors är utbildade musikpedagoger och utövande musiker, precis som samtliga röstcoacher inom projekt Rösträtt.
– Vårt uppdrag är inte bara att barnen ska ha kul, förklarar Kristina Ruhnström, utan vi gör workshops med barnen för att få dem att utvecklas.
Kristina Ruhnströms workshop bygger på tre "Knäppgökar" som representerar olika temperament. "Lola" vill stå längst fram och sjunga starkt och mycket, "Hasse Dingding" är blyg och vill bara sjunga när ingen annan hör, och "Åke Gullsnudel Myskorv" gillar mest att dansa, kramas och lyssna på mysig musik. Tanken är att barnen ska kunna identifiera sig med någon av de tre karaktärerna och känna att alla är okej.
I Mats Genfors workshop klämmer han in sig i en jättelik kroppspåse där han gömt olika saker. Kanske dyker det upp en groda, då sjunger de en sång om en groda. Lite som konceptet med sångpåse, fast längre draget.
Men varför är detta viktigt?
– Kommunkationsmedlet sång är en viktig del i att vara människa, säger Mats Genfors.
"Blivit två olika saker"
Han menar att dagens samhälle inte betraktar musik som uttryck och kommunikation utan som ett redskap för att ta sig fram. Idol och liknande program ger känslan av att man bara får utöva musik om man är ett proffs, och eftersom all populärmusik är så genomproducerad kan man tycka att det låter falskt när någon sjunger utan autotune.
– Musik och utövande har blivit två olika saker. Om vi lyckas ge tillbaka sången till människorna kommer vi få en gladare mänsklighet.
Utöver den rena glädjen, finns också direkt mätbart positiva effekter av större musik- och sångfokus i förskola och skola, menar röstcoacherna:
– Sambandet mellan musik och språkutveckling är stark, säger Kristina Ruhnström. Sången blir ett sätt att förstå rytm, ton och melodi i ett språk på ett intuitivt plan, och i sången och musiken kan man mötas på samma villkor även om man kanske inte förstår alla ord än.
Mats Genfors nickar instämmande:
– Det där fungerar på andra områden också. Barnen blir inte dubbelt så bra på matte för att de får dubbelt så många mattelektioner. Bättre då att lägga vikt och krut på kulturellt utövande och kommunikation. Det främjar den empatiska utvecklingen och modet till deltagande.
Henrik Nestor