Marie bytte finansvärlden mot skolvärlden: "Ångrar det inte för en sekund"

Marie Nicholson var karriärist, idealist och levde ett liv många drömmer om. 

Hon tjänade väldigt bra, levde ett fint liv i London och Hongkong och var materialistisk i sitt tänkande och leverne.

Men en dag förändrades allt för kvinnan som växte upp i Mönsterås. 

– Jag fick en livskris efter fem år i Hongkong och London. Jag valde att utbilda mig till lärare och är behörig i alla engelsktalande länder, alla länder som inte är Sverige ungefär, säger Marie Nicholson när vi träffas för en lång nyårsintervju. 

Allt började dock en iskall januarimorgon i Kalmar. 

– Jag har alltid varit rastlös och sugen på att resa, vi reste väldigt lite i min familj. Jag kommer från en företagarfamilj med många barn och vi hade inte råd med utlandssemestrar. Jag visste inte var jag skulle plugga, men en kall morgon i januari när det var så kallt så det frös i näsan fick jag se en stor plansch där det stod "Hawaii University". Då kände jag att det var rätt, det var väldigt långt bort. 

19 år gammal läste hon en bachelor på Hawaii. När hon var 22 flyttade hon till Ryssland och läste ryska i ett år i Sankt Petersburg. Därefter blev det London, där hon också studerade. 

– Jag läste klart och sedan jobbade jag inom marknadsföring i fem år, med marknadsanalys och marknadsföring. Efter några år tröttnade jag på London och flyttade till Hongkong och var marknadsföringschef på ett företag. Sedan kom livskrisen.

"Var galet"

Marie började läsa en distansutbildning via universitetet i Uppsala. 

– Det var galet, jag hade liveseminiarum vid tre på natten i Hongkong. Men det gick bra. Jag gjorde praktiken och flyttade hem till Sverige. Jag kände mig redo då. 

I Sverige – och utanför Tuna, närmare bestämt – väntade ett hus hon köpt när hon bodde i Storbritanniens huvudstad.

– Min mamma är från Vimmerby men jag hade aldrig haft en tanke på att flytta hit. Det var verkligen inget som var intressant. Men jag hade fått en bonus från jobbet och samtidigt ett arv, och tänkte att allt kan jag inte lägga på skor. Jag köpte det här huset, var aldrig där, men ville heller inte göra mig av med det. Till slut flyttade jag dit. Det var en galen kontrast mot mitt liv i Hongkong. Jag hade inget körkort och fick cykla eller ta bussen till Vimmerby. Jag fick börja hugga ved. 

Hennes liv kunde ha tagit en helt annan fortsättning än den gjorde efter hennes omvälvande ändring. 

– Jag hade en jättebra karriär inom marknadsföring. 

Varför valde du bort den?

– Det handlade om kvantitet och inte kvalitet. Inom marknadsföring var det väldigt pengadrivet. Ibland vill man lägga energi på att det ska vara riktigt bra, i stället för mycket pengar. Jag gick från att vara materialistisk till att inte vara det. Det kanske är konstigt för en moderat att säga men jag blev inte lycklig av att tjäna pengar. Jag inser att det måste vara en viss nivå för att man ska leva gott, men det var ingen drivkraft för mig. Jag hade mer än jag behövde och kände mig inte lycklig. Att få komma ut och få närvaron till naturen gav livskvalitet på ett annat sätt. Jag har alltid varit idealist och velat förändra världen och att undervisa unga människor är det bästa sättet att förändra världen. Man kan inspirera dem, få dem att tänka nytt.

Sänkt lön med 60 000

Det självvalda karriärsbytet gjorde att Marie fick 60 000 mindre i lönekuvertet – varje månad. 

– Det var galet. Jag var ändå beredd på det och har inte ångrat det en gång. Jag är mycket jag lyckligare nu. Jag tar hellre en skogspromenad än att shoppa eller springa på krogen. Jag har gjort den biten.

Varför just lärare?

– När jag var marknadsföringschef var jag på en resa och besökte Europas bästa gymnasieskolor. Dem jag träffade var jämfört med de jag jobbat mot infom finans- och juridikvärlden avslappnade och verkade gilla sitt jobb. De verkade väldigt engagerade i sina elever och en helt annan typ av människor. Det var något annat än en tio minuters snabbkaffe. Sedan har jag alltid tyckt om att undervisa. Det blev ganska naturligt för mig till slut. 

Hon är dock inte behörig lärare i ordets rätta bemärkelse i Sverige. 

– Jag är inte klar och ett problem är att jag vet att jag har jobb. Men jag borde fixa det.

Totalt var hon borta i 15 år. Hade hon varit Sverige hela tiden, hade det sannolikt inte blivit läraryrket. 

– I Hongkong var det ett högstatusjobb. Jag blev antagen till rymdprogrammet i Kiruna med, jag kanske hade trivts jättebra där. Jag kanske hade satsat ännu mer på det politiska, jag var aktiv i Sverige innan jag började plugga. 

"Snygga killar"

Politik är nämligen en stor del av Marie Nicholsons liv fortfarande. Hon sitter i kommunfullmäktige, är vice ordförande i socialnämnden och gruppledare för Moderaterna. En del ser henne som en självklar efterträdare till Tomas Peterson. 

– Många av de jag kände på den tiden har varit eller är i riksdagen.

Hur kom det sig att det blev Moderaterna?

– Jag var 14, 15 år. Vi hade en runda med skolpresentationer och lyssnade på vad de sa. MUF (Moderata ungdomförbundet) var väldigt aktiva, det var mycket socialt, många fester och många snygga killar. När man väl kom igång var det bara att köra på. Det var kampanjer och konferenshelger. Jag blev aktiv 1992 och det var både riksdagsval och folkomröstning om EU. Vi jobbade hela tiden. Jag minns den tiden med glädje.

Moderaterna då var ett annat parti än det som sedan tog makten?

– Jag har ju varit borta, men ett parti förändras och utvecklas. Jag känner mig hemma. 

Men på den tiden fördes en annan politik än den Fredrik Reinfeldt förespråkade?

– Jag gick ju med i MUF och de var mer liberala. Det var Reinfeldt som var ordförande då, så det var ganska lätt att komma in när jag kom tillbaka. Det hade nog varit svårare för mig under åren med Bo Lundgren. När jag var ung var jag väldigt liberal, men ju äldre jag blir desto mer ändras jag. 

Blir du mer konservativ? 

– Absolut. En del liberala värden har jag kvar, men allting kanske inte är så självklart som man när man var ung.

Hur ser du på att flera moderater tar avstånd från Fredrik Reinfeldts era?

– Jag vill inte ta avstånd. Vi måste se till den verklighet vi har nu, allt förändrades hösten 2015. Det handlade om en krissituation i hela landet och man måste se problemen för vad det verkligen är och våga adressera dem. Vissa frågor har vi inte vågat diskutera. 

Flera av Sverigedemokraternas förslag är nu också Moderaternas. Blir Moderaterna inte mer och mer som Sverigedemokraterna? 

– Inget parti har ensamrätt på en fråga, det finns inget parti som inte utvecklas. Förslagen som kommer fram kommer från partiet, nedifrån och upp. Ibland inspireras man av SD, ibland andra partier och ibland av andra länder. Vore det inte så skulle vi bara leva i en bubbla. De förslag vi ser är en reaktion på den verklighet vi har i landet.

Och också en reaktion på Reinfeldts tid?

– Det handlar även om regeringen nu. Bristen på att man måste komma med realistiska och verkliga förslag på hur man ska hantera den nya brottsvågen och de problem vi ser. Kan inte regeringen hantera integrationspolitiken måste något annat komma till. 

Pappan såg moderater som onda

Marie Nicholsons politiska bana började faktiskt i Liberala ungdomsförbundet. Men där stannade hon bara i två veckor.

– Det var väldigt ideologiskt för mig, jag tror på frihet under ansvar. Politiker ska inte bestämma över individen, jag tror att vi mår bättre av att ta egna beslut. Har man väldigt hög skattesats tar man ifrån människor rätten att bestämma, därför är det självklart för mig att vara på högersidan. Jag tror väldigt mycket på valfrihet. 

Hon kom inte från en moderat familj – och hennes pappa var till och med socialdemokrat.

– Vi hade aldrig diskuterat politik hemma och jag hade inte en aning om vad mina föräldrar röstade på, men det visade sig att pappa var en ganska aktiv sosse. Han hade varit fackföreningsansvarig, så det blev lite jobbig stämning. Men det var värdefullt, vi började debattera hemma ständigt. På mammas sida var det moderater. 

Hennes pappa såg moderater som onda. 

– Jag minns hans ansiktsuttryck. Det var liksom "va?", för honom var ju moderater onda på den tiden.

Någon dröm om riksdagen har hon inte nu. 

– Jag har barn och är ensam mamma. Jag har tittat på hur det skulle gå att vara borta tre dagar i veckan, och det skulle inte gå att få ihop. Ska jag satsa på riksdagen behöver han nog vara så pass gammal att han klarar sig själv och då är nog jag för gammal. 

Dock vill hon gärna bli heltidspolitiker. Och att gå in i Moderaterna när hon kom hem var självklart.

– Jag hade inget val, haha. Jag hamnade på åttonde plats och visste att jag skulle bli invald. Jag hade inte räknat med att det skulle bli så här mycket, men jag kan inte sitta tyst på möten. 

"Tråkigt när det bråkas"

Nu har sex år gått sedan hon kom tillbaka till Vimmerby. Det var mitt under Moderaternas storhetstid i Vimmerby, med omåttligt populäre Micael Glennfalk som draglok. 

– Vimmerby är ett starkt moderatfäste nu, men självklart var Micael Glennfalk betydelsefull för att dra in röster 2010 och 2014. Det handlar om hårt arbete tror jag och Micael är ju kvar i gruppen. Han är värdefull, har bra tankar och idéer och vi hoppas han fortsätter. Men vi kan inte tro att vi ska förlora allt för att Micael inte är med lika mycket. Vi får bara arbeta på.

Hur ser du på samarbetet med Socialdemokraterna?

– Det har varit bra, över förväntan. Jag var nog den som var mest tveksam. Som gammal MUF:are ser man SSU som den stora motståndaren. Det är väldigt praktiskt, det finns en ömsesidig respekt och det är mycket tillit. Det finns bra politiker i alla partier och jag skulle gärna se mer samarbete, för det är tråkigt när det bråkas. Det har varit mycket konflikter, både externt och internt och vi borde svälja stoltheten mer. Jag önskar att vi kunde arbeta mycket mer över partigränserna.

Är din ambition ändå att det ska vara en allians efter valet 2018?

– Alliansen är det självklara valet, vi ligger närmast i alla frågor. Men det ska vara praktiskt möjligt också, vi ska kunna arbeta tillsammans i minst fyra år. Finns inte tilliten kan man inte gå in i det, eller så får man lösa de problem som finns. 

Varför finns det en så stor konflikt?

– Det kommer från förra mandatperioden, men jag var inte med och ska inte kommentera det. Men det handlar om en personlig konflikt. 

Går den att överbrygga?

– Jag tror det, ibland tar det lite tid och ibland måste det få tid. Vi får se. 

Borde inte du vara det självklara valet som Moderaternas kommunalrådskandidat?

– Jag tycker att Tomas gör ett jättebra jobb och han vill fortsätta. Vi ska inte ha någon strid om ledarskapet, jag kommer inte gå in i en sådan strid. Gruppen kommer välja. 

Har du ambitioner i framtiden?

– När Tomas är redo att gå och om gruppen vill se mig, skulle jag tycka att det var jätteroligt. Men där är vi inte nu. Det kan komma fram någon som är jättebra. Det vet vi inte nu. 

"Hårt klimat"

Det finns flera komplexa bilder av Vimmerby. En att den kommunala ekonomin har varit i stor kris – samtidigt som turistnäringen är enorm och näringslivet går otroligt bra. 

– Vimmerby är speciellt och vi har så mycket av allting. Vi har många fritidsanläggningar, jättemånga skolor och alla vill ha kvar allting. Då blir det dyrt, det är svårt att få en balans i det. Jag vet inte om Vimmerby ibland är medvetet om att det är ett litet ställe. När vi pratar om tätorten mot landsbygden, så är det ju så att hela Vimmerby är landsbygd. De på landsbygden känner att de i tätorten får mer, men när jag träffar moderater ute i landet så menar de att hela Vimmerby är landsbygd. Jag ser inte att ett avstånd på två mil innebär att man inte har tillgång till något eller att servicen inte fungerar. 

Har du förvånats över politikerföraktet och tycker du att det har förbättrats?

– Tyvärr är det något man får räkna med och det är framför allt på sociala medier som det är hårt klimat. Nättroll sprider ett negativt klimat. Det kan ringa på nätterna hos mig och då svarar inte jag. Ett tag gjorde jag det. Speciellt när vi hade de ensamkommande på Vimarhaga. Då polisanmälde jag inte det men det hade jag gjort nu. 

Att vara politiker är värt det trots allt, tycker hon. 

– Det måste det vara. 

"Intresserad av kommunism"

Något som är svårt att släppa är en moderats fascination för Ryssland. Jag ber om att få veta mer om just det.

– Jag är utbildad ryssolog, jag är expert på allt som har med Ryssland att göra. Jag hade intresse för det redan från högstadieåldern, är intresserad av kommunism och Sovjet. Men när jag tog examen var Ryssland inte aktuellt, men nu börjar mina kunskaper bli intressanta igen. Att kunna språk är alltid bra, så någon gång tänker jag fortsätta att läsa vidare. 

Kan det komma en ny livskris som vänder på allt?

– Jag är rastlös, så kanske hoppar jag på något annat. Men att vara lärare är väldigt lustfyllt och utmanande. Men kanske kommer jag tröttna på det. Att ha två jobb är bra, men att ägna sig åt ett jobb ett tag kan jag tänka mig. Då skulle jag gärna prova att vara politiker på heltid. Samtidigt kommer jag sakna skolan då, tror jag.