Diskussioner vid köksbordet blev Daniels väg in i politiken: "Alltid tyckt mycket"

Diskussioner om politik och värderingar vid köksbordet vid de dagliga gemensamma middagarna. Så föddes Daniel Nestors tankar på att påverka samhället genom att bli politiker. 

– Jag har alltid varit intresserad av att engagera mig i frågor, jag var ordförande i elevrådet på både mellan- och högstadiet, jag har alltid varit en föreningsmänniska. Jag har också alltid tyckt väldigt mycket. I dag tycker många mycket, men få vill göra något. I stället påpekar många bara att alla andra gör fel, men sådan vill jag inte vara, säger han i en lång intervju kring nyåret. 

Men att bli politiker var ändå inte självklart till en början. 

– I högstadiet sa min samhällslärare att jag skulle bli politiker. Då trodde jag inte att jag skulle bli det, men med åren kom jag in på det spåret. 

Vilket parti han skulle tillhöra var däremot helt självklart. 

– Jag har aldrig tvekat på vem jag är. Hemma när vi åt tillsammans pratade vi värderingar, vad som hade hänt, aktuella saker i kommunen, nationellt och internationellt. Då formades min bild av vad som är okej och vad som inte är okej. Det hänger ihop med Socialdemokraterna och för mig har Socialdemokraterna alltid varit självklart.

Kom in direkt

Första gången Daniel Nestor ställde upp på en lista var inför valet 2014. Han kom in direkt – och blev under mandatperioden också den yngsta någonsin att vara ordförande för en Arbetarekommun i Sverige. 

– Jag skulle rösta första gången och hade varit med i SSU. Jag fick en förfrågan om att ställa upp, och det var ingen tvekan kring det. Jag vet aktiva inom SSU som ställt upp flera gånger, men aldrig kommit in i deras kommunfullmäktige. Det är en ynnest och jag har blivit bra politiskt skolad och fått rätt verktyg, säger han och berättar om känslan att bli ordförande för partiet: 

– Det är oerhört hedrande, absolut. Det har också gjort mig ännu mer intresserad och jag har kunnat jobba med partiet ännu mer. Det var tack vare det jag fick gå min ledarskapsutbildning och det har stärkt mig in roll. Det är kanske det som är svårast, att leda andra i en styrelse eller nämnd. Nu skolas jag in i den rollen. 

Utöver Daniel Nestor är Moderaternas Lisa Blom den enda under 25 i fullmäktige. Bristen på ungdomar är beklaglig, tycker han. 

– Det är tråkigt med så få ungdomar. Egentligen är det bara SSU som är aktiva, annars finns det inget ungdomsförbund. Det är positivt att SSU är aktiva och det gynnar oss, men för mig är det viktigt att alla ungdomsförbund är representerade. Det skulle behövas fler ungdomar här. 

Varför är det inte fler ungdomar?

– Jag tror att det för många känns som ett stort steg att gå från att tycka till att engagera sig politiskt. Sedan har vi extremt långa fullmäktigemöten här. Jag jobbar heltid och ibland kan fullmäktige ta sex timmar. För det får jag 100 kronor i arvode. Det är bara en kväll i månaden och jag upplever det inte som jobbigt, men ska du få in någon som ska bli intresserad går det inte. Ingen gör det för pengarna, det är ju bara 100 kronor, så det måste finnas något som väger upp det. Vi behöver bli bättre på att korta ned mötena. Det kommer folk och lyssnar, men de orkar inte sitta kvar. Det kan man förstå. Vi, alla politiker, har ett ansvar. "Måste jag ta det här en vända till?" behöver vi tänka. Jag tror att det är en bidragande orsak till varför många unga människor inte är engagerade.

Drömmer om riksdagen

Att partiet satsat så hårt på honom är något han förstås uppskattar. 

– Det jag gillar mest med vårt parti är man släpps fram om man vill ha utrymme, visar man framfötterna får man förtroende och ansvar. Ens åsikter tas om hand på ett bra sätt och vi har en bra demokratisk process. Bara för att man är ung ska man inte sitta tyst. Här spelar åldern ingen roll, vi har en stor spridning i partiet och vi kan dela erfarenheter med varandra. Många av mina politiska vänner är bra mycket äldre och har också blivit mina vänner utanför politiken.

Daniel Nestor bär, som de flesta, på en dröm om att nå riksdagen. Men inte just nu. 

– Man skulle så klart inte tacka nej till riksdagen, men för tillfället lockar kommunen mer. Jag tror att jag gör mest nytta lokalt. Att jag står på riksdagslistan är mer för att representera ungdomar på listan. Det är kanske mer som ett slutmål, men inget jag känner mig stressad över. Det viktigaste för mig är att det jag gör i min politiska gärning gynnar Vimmerby.

Vill du bli heltidspolitiker nästa mandatperiod?

– Ja, det vill jag. Men hur det blir i framtiden vet jag inte, om jag är politiker om tio år kan jag inte säga nu. Samtidigt tycker jag alldeles för mycket för att vara tyst. Jag kommer vidröra frågorna hela tiden, man kommer i kontakt med dem både inom förenings- och företagslivet. Förhoppningen är att jag ska kunna lägga all min tid på politiken. 

"En uppväxt jag önskar alla"

Många i både min och Daniel Nestors generation vill fly Vimmerby direkt efter gymnasiet. Han har svårt att förstå den inställningen. 

– Jag gillar Vimmerby och upplever att många gånger är människor väldigt kritiska, både mot kommunen och platsen. Jag kan tycka att man ska se det som är bra och fungerar, jag har fått en uppväxt jag önskar att alla andra skulle få också. Vi har bra föreningsliv, bra skolgång, bra utbud på allting skulle jag säga. Jag gillar det här med att man kan hälsa på folk och att folk känner igen en, man känner sig aldrig ensam. Jag gillar det genuina och det lokala.

Har du inte haft några tankar på att flytta?

– Under mitt sista gymnasieår var jag lite sugen på att flytta. Jag hade praktik på Bildbyrån och ville känna på hur Stockholm var, just då ville jag härifrån. Men jag kände att jag inte hörde hemma där, jag kände mig ensam. Vad är det man vill åt? Jag antar att det är pulsen, att vara där allt händer. Om jag ska gå på en konsert blir det som en happening för mig, jag lägger några dagar i Stockholm eller Göteborg. Jag tror inte mina vänner som flyttat går på fler konserter än vad jag gör. Jag vill bo och verka här. Jag tycker att man ska tänka på allt som vi har här när man tänker att man bara måste bort från Vimmerby till varje pris. 

Han är också stolt över föreningslivet i kommunen, säger han. 

– Det finns både bredd och topp i nästan alla sporter och vi får fram fantastiska talanger på toppnivå. Går det bra för en förening går det bra för hela kommunen, det håller ungdomar sysselsatta och bidrar till integrationen och gör att kommunen mår bra som helhet. Där tycker jag att man måste titta på vilket sett saker och ting gynnar vår kommun som helhet. Många gånger låser man sig fasti vid varje enskild budget, men jag tror att man måste ha helikopterperspektivet lite oftare och se helheten. För mig är grunden för vår kommun vårt föreningsliv. Utan föreningslivet tror jag att vi skulle ha det jättesvårt att klara oss.

Han hade dock gärna sett fler från föreningslivet ta klivet över till politiken. 

– Inom föreningslivet är det så att man alltid får beröm för det man gör och man har en grundvision om i vilken riktning föreningen ska. Inom politiken har alla olika vägar för att driva kommunen framåt och man är rädd för att få skit. Man vet hur mycket arbete det är och det är slitsamt. Politikerna gör en arbetsinsats på fritiden och får ytterst sällan beröm för det. Många föreningsmänniskor vet hur mycket tid man behöver lägga och inom föreningslivet finns inte samma motsättningar som inom politiken.

Borde kommuninvånarna bli mer tacksamma?

– Inte mer tacksamma, men man borde sätta sig in i situationen. Vi är alla människor och jag lägger ned min tid för att göra kommunen bättre för alla. Skulle alla vara medvetna skulle man ha mer respekt för varandra, oavsett parti eller röst. Jag tror att det är en orsak varför vi har många föreningsaktiva som inte vågar kliva över.

65-timmarsveckor

Poltiken är till skillnad från vad man kan tro inte det enda som upptar Daniels tid. Han jobbar heltid på Roxx, fotar för bland annat Bildbyrån och driver ett eget fotoföretag. 

– En vecka kanske jag lägger 60-65 timmar på jobb av olika slag. Mitt liv går ut på jobb, jobb och politik. 

Är du inte rädd för att bränna ut dig?

– Jag tycker att jag har lärt känna mig rätt bra. Jag känner när det är nog. Jag skulle säga själv att jag är bra på att strukturera min tid. Kan jag så kan jag, men kan jag inte så kan jag inte. Jag tar fler pauser för att återhämta mig, men samtidigt bor jag ensam och kan komma och gå som jag vill. Just nu fungerar det min livssituation, men ska jag bli ännu mer politiskt engagerad och ta fler uppdrag behöver jag trappa ned på jobbet. Men då måste det vara ett motsvarande arvode som jag har i dag och det är det inte nu.

Vad gör du på den fritid du har?

– Jag gillar att umgås med vänner, åka på konserter, engagera mig i Vimmerby Tennisklubb, Bullerby Cup. Det är mitt liv, att fotografera ser jag också som en hobby och likaså politiken. Det gjorde att jag började med mitt företag och att jag började på Roxx. Tänket har jag alltid med mig, man har blivit lite skadad av det också. Är jag på ett event kanske många kollar var den snabbaste nödutgången finns. Jag tänker bara på hur jag ska få bäst bilder och hur jag ska få iväg dem.

Funnits ideologiska skillnader

Unden den här mandatperioden samarbetar Daniels socialdemokrater med den historiska huvudfienden, Moderaterna. Men han tycker att samarbetet fungerat väl. 

– Jag skulle nog säga att det har fungerat bättre än jag trodde, jag trodde att det var fler frågor vi skulle bli osams om, det har ändå fungerat hyfsat. Den stora frågan har varit ekonomin och det har vi lagt fokus på. Några andra stora nyheter har det inte varit och där har vi ändå lyckats, med att få en kommun i balans.

Men det har funnits ideologiska diskussioner i majoriteten. 

– Absolut. Det viktigaste för mig är att vi får igenom våra frågor, så våra medlemmar och de som röstat på oss blir nöjda. Rent ideologiskt kommer vi aldrig rubba på vår ställning. 

Skulle du kunna fortsätta samarbetet efter nästa val?

– Jag vet inte. Vi går till val ensamma. Jag tror att det viktigaste är att varje parti får profilera sina egna frågor. För mig kan ett samarbete vara med Moderaterna eller vilket parti som helst, det handlar om personkemi. I kommunpolitiken är det inte så mycket ideologiska frågor, utan mer praktiska frågor. Jag tycker att vi överlag är dåliga i Vimmerby på att kompromissa mellan partierna. Bara av princip ska vi tycka olika ibland känns det som, där kan både majoritet och opposition bli bättre, tycker jag.

Kan du tänka dig ett samarbete med Centerpartiet?

– Jag säger inte nej till det. Det beror till viss del på vem som är deras kommunalrådskandidat och hur våra diskussioner kommer gå. Sedan hänger inte allt på deras kommunalrådskandidat, men personkemin är viktig. Varje parti byter ut folk och de som är moderattoppen nu var inte de vi förhandlade med.

Däremot stänger Nestor dörren till ett visst parti, nämligen Sverigedemokraterna. 

– Det är ideologiskt för mig, det går inte ihop. Det är bara att titta på deras företrädare och på det sättet som de beter sig. Skulle jag eller någon annan i ett annat parti uttalat det de har sagt, så hade vi fått gå direkt. Att samarbeta med dem kommer aldrig hända.

Hur ser du på att Socialdemokraterna har förändrats efter 2015?

– På något sätt tycker jag att man har gjort rätt. Man måste anpassa sig till världen och det som händer. I grund och botten finns värderingarna kvar och man kämpar för det. Många kan tycka att det är inte samma parti, att det inte är arbetarepartiet, men det är det. Det är vi som står upp för arbetarna. Vi får inte igenom allt, men det är vi som lyfter frågorna.

"Anpassat sig efter världen"

Att Socialdemokraterna skulle ha anammat SD:s politik och i viss mån retorik, tycker han inte.

– Man har anpassat sig efter hur världen ser ut. Jag kan förstå den åsikten, men jag tycker inte att man har gjort. Det handlar mer om hur världen ser ut och det är inte som det var förr. På något sätt måste politiken vara med i samhällsutvecklingen.

Är det att stänga gränserna?

– Nej, inte direkt. Man måste stå förberedd för att kunna hjälpa. Det svenska samhället har ställt upp enormt, men det har blivit svårare att hitta den ideella kraften, det behövs ett stort ideellt engagemang. Det har minskat och det har gjort att det kostar mer för staten. Asylboenden är vinstdrivande och tittar man på hur det har varit tidigare så har kanske syftet inte varit att tjäna pengar.

Ser du någon fara i att bli mer nationalistisk och prata om "svenska värderingarna"?

– Jag tycker att det är de "svenska värderingarna" som håller ihop Sverige, det är det som är grunden för allting. Svenska modellen är något unikt och värdefullt som vi skapat tillsammans och som vi måste förvalta tillsammans och min utgångspunkt är att alla som bor och verkar i Sverige ska kunna få ta del av den svenska modellen oavsett om man är född här eller har flytt hit. Och då måste vi ha en fungerande integration på alla plan och när jag säger integration så menar jag alla i samhället och inte bara invandring, som många annars kan tolka det som. Vårt parti har inte ändrat värderingar, vi står kvar med samma grundprincip.