Kosovare Asllani är redan historisk som den första kvinnan någonsin med invandrarbakgrund i damlandslaget. I kväll kan hon skriva in sig i historieböckerna igen. Sverige är 90 minuter ifrån ett odödligt OS-guld.
Det känns som att Asllani haft tre landslagskarriärer. Först som supertalangen som charmade alla – men som blev petad inför VM 2011. Sedan som släpande forward till världens bästa Lotta Schelin (hon var det då) under EM på hemmaplan 2013.
Då fick Asllani sitt genombrott på den internationella scenen – men det var inte en gång för alla.
Svårt att beskriva
Asllani upplevde ett tufft VM ifjol, blev bänkad i klubblaget, petad från landslaget och hade sitt livs tuffaste år privat.
Man kan tänka sig att det tar lång tid att resa sig från ett sådant halvår, men i kväll går Kosovare Asllani ut på Maracana i Rio för att spela hem Sveriges första OS-guld i fotboll.
Det är svårt att beskriva hur imponerande hennes tredje intåg i landslaget är. Asllani knöt näven och hittade rätt i Manchester, hon hittade en ny position och anpassade sig till den – och hon tog chansen när hon väl fick den av Pia Sundhage.
Inte längre en joker
I våras var det faktiskt inte mycket som talade för att Asllani ens skulle vara nära en OS-trupp. I de två EM-kvalmatcherna i juni visade hon att hon var så given en spelare kan vara på det svenska innermittfältet.
Det här är första gången som Asllani inte är en joker i landslagstruppen. Hon är en basingrediens, lika viktig defensivt som offensivt.
Vill vara med i spelet
Den nya positionen på mittfältet passar henne perfekt och det känns nästan mer förvånande att hon inte spelat där tidigare än att hon gör det så bra. Hon har spelförståelsen, hon har tekniken och hon ser starkare ut än någonsin.
Som släpande anfallare får Asllani ofta för lite boll för att kunna göra avtryck, på kanterna är hon lite för långsam – på mittfältet får hon göra det hon vill och det hon alltid har velat: hon får vara med i spelet hela tiden.
Så var det i Bullerby Cup, så var det på Vimarvallen, så var det i Linköping, så är det överallt Asllani spelat – hon vill inte ha en plats i laget, hon vill vara med i spelet.
Roligare än någonsin
Jag har följt Asllani sedan vi gick på förskola ihop i Norrgården och hennes karriär har aldrig varit tråkig. Det har nästan alltid hänt något – och Asllani har en given öppenhet och ärlighet i alla hennes uttryck. Det finns inget filter.
Därför är det alltid roligt att följa henne och därför kommer det vara roligare än någonsin när hon i kväll spelar med sitt livs och sin karriärs största insats. På andra sidan väntar ett OS-guld.
Kommer följa varje steg
Hon är bara 27 år – det skriver jag bara för att jag själv ska känna att 27 inte är så jävla gammalt som det ser ut på papper – men har snart spelat 100 landskamper i Sveriges och världens största sport.
Inga minuter kommer vara viktigare än kvällens gastkramande holmgång mot detta satans Tyskland som sabbat så många mästerskap för svenska landslag. I Vimmerbys idrottshistoria är Asllani redan odödlig och helt ohotad som den största idrottaren någonsin.
I kväll kan hon bli lika odödlig i Sveriges idrottshistoria. Jag kommer följa varje steg hon tar.