Glennfalk: ”Helt nytt för mig”

I förmiddags berättade Dagens Vimmerby att fastigheten Eken aldrig lades ut på den öppna marknaden. Åtminstone om man ska tro samhällsbyggnadschefen Miklós Hatházi, som forskat i ärendet efter Dagens Vimmerbys frågeställningar.

Micael Glennfalk var kommunalråd när fastigheten såldes och bör vara en av de politiker som hade mest insyn i affären. Han har en annan syn på saken:

– Den var utannonserad. Vi har en tydlig policy: accepteras inte värderingen av en intressent ska objektet ut på anbud. Är det bara en intressent så ska den värderas. I Ekens fall godtogs inte värderingen av Hermansson och då lades fastigheten ut på anbud. Det var en tydlig order och det bekräftas ju också av att ännu ett bud kom in, skriver han i ett mejl till Dagens Vimmerby.

Samhällsbyggnadschefen hävdar att den inte lades ut på den öppna marknaden?

– Lade de inte ut den är det helt nytt för mig. Då kan man undra varför politiska beslut inte följs.

Tog ingen kontakt

Fastigheten såldes för 5,01 miljoner kronor. Det fanns ett bud som var 90 000 kronor högre, 5,1 miljoner kronor.

Kommunen nekade det högre anbudet eftersom det företagets planer för fastigheten inte uppfyllde den dåvarande detaljplanen (vård och omsorg). Efter köpet av fastigheten har Guldbjörnen utvidgat detaljplanen och vanligt boende tillåts nu också i fastigheten.

Någon kontakt med bolaget som lade ett högre anbud togs inte.

– Ingen budförhandling förekom. Hermanssons bud var det enda som passade detaljplanen.

Vilken kontakt hade kommunen med det andra företaget efter att de lämnat sitt bud?

– Ingen. Budet var inte aktuellt.

Varför gav man inte den andra intressenten ett motbud? 

– Det var ett anbud, ingen förhandling kring det.

 Vinst på sju miljoner

Glennfalk motiverar vikten av att köparen följde detaljplanen med att det skulle skapa jobb – men Guldbjörnen AB fick under 2015 sin vårdverksamhet i Virserum stängd av Inspektionen för vård och omsorg och något öppnande av en vårdverksamhet i Vimmerby blev det aldrig.

I stället sålde bolaget alltså fastigheten med en vinst på sju miljoner kronor.

– En vårdfastighet skulle ge jobb och utbildning för dessa jobb fanns i kommunen. Man skulle också slippa konflikt med grannar eftersom planen fanns. Också Aleris erbjöds att bjuda, men avstod.

Är det inte fastighetsägarens uppgift att se till att verksamheten passar detaljplanen? 

– Jo, men det förändrar väl inget i sak?

Kunde kommunen ha fått mer pengar för fastigheten om man inte brytt sig om verksamheten skulle passa detaljplanen? 

– Ja det tror jag, då hade vi fått bud från företagskoncerner som driver flyktingförläggningar.

Bedömer du att skattebetalarna fick maximal ersättning för fastigheten?

– Varje tillfälle har sitt pris och sin köpare. Hade det kommit ett högre bud med en verksamhet som passat detaljplanen (vård och omsorg) hade det budet vunnit. Kommunen försökte ha kvar omsorgsplanen eftersom Hermansson avsåg att öppna vårdhem. När kommunen bjöd ut fastigheten fanns bara Hermanssons bud som passade innevarande detaljplan. Kortfattat så hittade han nu en köpare som var beredd att betala mer än han gav. Kommunens agerande är helt enligt de principer vi arbetar efter, det vill säga marknaden avgör priset efter de villkor som råder vid varje enskilt tillfälle.