Sofie Persson växte upp i Vimmerby och gick både grundskolan och gymnasiet här. Hon var en framstående fotbollsspelare i Vimmerby IF, men ville vidare ett tag efter studenten.
Hon flyttade till Kalmar och spelade för IFK Kalmar en period, men ganska snabbt efter gymnasiet bestämde hon sig för att sticka oerhört långt från Sverige. Till Australien närmare bestämt.
– Anledningen till att jag åkte ned var att jag skulle plugga till personlig tränare i ett år, berättar Sofie Persson.
Men ett år blev två, som plötsligt hade blivit fem. I januari i år hade Sofie varit där i hela nio år.
– Jag jobbade inte så länge som personlig tränare innan jag hamnade på universitet. Jag ville ha ett kontorsjobb och började jobba inom finans. Det var långa dagar och rätt stressfullt, så det var rätt skönt att lämna det. Jag gick tillbaka till rötterna och till personlig träning. Det är mer frihet och man kan bestämma mer över sina egna tider.
Har du, till viss del, blivit australiensare nu?
– Jag är supersvensk fortfarande. Mina vänner kan skratta åt hur jag väljer att säga vissa saker. De tycker det är roligt när man direktöversätter en del, så jag känner mig alltid väldigt svensk.
Men nio år är lång tid?
– Ja, det är det absolut. Men det har gått jättefort. Det känns inte som det är nio år sedan. Jag pratade med några svenska tjejer som gick samma utbildning för nio år sedan, som är hemma i Sverige nu, och vi var överens om att det känns som att det var i går. Tiden har flugit iväg.
Vad gjorde att du blev kvar?
– Från början var tanken bara att vara här i ett år. Många av mina vänner trodde att jag skulle bli kvar längre, men jag hade inte direkt planerat min ekonomi för att bli kvar längre. Man var ju en inte helt ansvarsfull 20-åring då. Jag bestämde mig för att köra sex månaders plugg till och i samband med det fick jag kontrakt med Brisbane Roar. Då kände jag att jag måste pröva det. Då fixade jag ett ettårsvisum till och efter det året kändes det faktiskt som hemma. Sedan har jag blivit fast.
Fått ett kryphål
Det är inte helt lätt att få visum i Australien gång på gång, men kärleken har gett Sofie ett kryphål.
– Jag har en partner från Nya Zeeland. Därför har jag ett speciellt visum och det har jag kvar oavsett om vi gör slut eller flyttar isär. Vi träffades 2020, så det dröjde rätt länge innan jag fick lite andrum och inte behövde hitta nya lösningar varje år.
Påverkar det dina planer framåt?
– Både ja och nej. Han är ganska öppen för att testa Sverige i ett år. Men vi är båda över 30 nu och det börjar bli dags för familjebildning. Jag är öppen för att spendera ett år i Nya Zeeland och han är öppen för Sverige. Så vi får se hur det blir.
Sofie har dock betydligt svårare och krångligare att ta sig hemåt från där de befinner sig nu.
– Ja, så är det ju verkligen. Han kan flyga hem över en helg medan det är en rätt stor procedur för mig.
Hur ofta är du hemma?
– Inte tillräckligt. Jag har bara varit hemma två gånger och senaste gången är för nästan fyra år sedan. Hela den här coronagrejen satte stopp för mycket. Men planen är att komma hem i september i år när fotbollssäsongen är slut. Då tänker jag att jag ska stanna i ett par veckor i alla fall.
Kvar stora delar av familjen
I Vimmerby har hon kvar stora delar av familjen, både mamma, pappa och syskon.
– Alla mina närmaste vänner bor ju där också. Flera av dem har fått nya tillskott, så det är det som gör mest ont. Det är mycket nytt man missar.
Hur ofta pratar du med dem?
– Det blir inte så mycket samtal. Precis som för dig är det ju mitt i natten för dem nu. Men man är supertacksam för både Facebook och Instagram. På så sätt kan man bli involverad, få se bilder och se kommentarer. Det är superviktigt för mig.
Att när som helst kunna åka hem är något hon verkligen saknar.
– Den friheten har jag inte. Det känner man mest av när det är högtider och födelsedagar. Annars älskar jag klimatet och människorna här. Men det är lite tudelat. Jag vore inte jätteledsen över att flytta härifrån, men jag känner heller inget jättesug för att komma hem.
Tror du att du kommer flytta hem?
– Både jag och min partner tar det lite som det kommer. Även om han är öppen för det, så är det svårare för honom att komma till ett svensktalande Sverige. Kanske flyttar vi till Nya Zeeland. Konversationen är öppen. När alla blir äldre och om man får barn själv, så känns det inte omöjligt.
Fotbollen är central
Fotbollen har alltid varit central för Sofie Persson och är det fortfarande. Hon är till och med lagkapten i sitt nuvarande lag.
– Jag spelar för Eastern Suburbs i Queenslands högstaliga. Jag börjar bli en av de äldsta spelarna. I vårt lag är det ändå åtta spelare som är 30 år. Det är rätt skönt, för det är lite natt och dag på 19- och 30-åringar numera. Jag trivs superbra här verkligen och går in på min tredje säsong nu.
Hur står sig nivån?
– Det är alltid svårt att jämföra och jag vet inte hur nivån i Sverige är nu. Kanske är det som division 1 i Sverige. Vi tränar tre gånger i veckan plus match och jag blir betald veckovis. Det är en bra extra inkomst också, så det är en anledning att jag spelar vidare.
Hon verkar inte heller se slutet på fotbollskarriären ännu.
– Så länge kroppen känns okej och jag tycker det är roligt, så vill jag nog spela. När det blir dags att bilda familj, så kan det nog bli annorlunda. Jag tycker om att vara bland de bästa också och blir jag en skugga av mitt forna jag så lägger jag nog av tror jag, säger hon och skrattar.
Saknar semlor
Till vardags arbetar hon som personlig tränare igen.
– Måndag till torsdag går jag vanligtvis upp vid halv fem vardagar. Jag tränar klienter från fem och har sedan gruppträningar och klienter utanför gymmet. Jag har en managerroll på gymmet kan man säga. Jag jobbar nästan alltid sex dagar i veckan, men vill jag vara ledig så stänger jag och är det. Det är inte lika strikt som det var inom finans.
Följer du med något i vad som händer i Vimmerby?
– Ja, men jag läser en del på DV och sådär. Jag har många vänner i Vimmerby, en del i Kalmar och utspritt sådär. Jag lyssnar ganska mycket på svenska podcasts också.
Börjar du få svårt med vissa ord när du nästan aldrig pratar svenska?
– Vissa ord kan man bara glömma. Jag använder ju engelska hela tiden. Den här konversationen som vi har haft är den längsta på svenska som jag har haft på ett bra tag. Det blir att man försöker direktöversätta det, men jag försöker ändå hålla uppe det med svenska filmer och svenska serier.
Hur gör du med svensk mat och godis?
– Svenskt godis saknar jag supermycket. Det finns några affärer här där man kan köpa, men det är inte alls samma sortiment såklart. Jag älskar all mat, så det är inte så farligt men exempelvis att det var semmeldagen rätt nyligen och att jag inte åt en enda semla var hemskt. Kan man köpa semlor i september där hemma?
Det är nog tveksamt. Kanske om bagerierna läser det här.
– Haha, ja. Man kanske kan specialbeställa från Guldkringlan.