Jag kunde inte hålla tyst när nyheten om att man ville lägga ner Ulveberg kom. Det fastän både brukare och personal inte ville det. De ville ha sin gård kvar.
För människor med psykiska besvär är stabilitet i tillvaron extra viktig. Man orkar i perioder knappt med sig själv och därför är störningar i omvärlden extra jobbiga. Därför ska omgivningen se till att bjuda på så få sådana som möjligt och – när de är nödvändiga – vara extra nogsam med att ha brukarna med i processen hela vägen. I alla fall om man är en ansvarsfull omgivning. Alldeles särskilt om man är ansvarig i en socialnämnd eller på en förvaltning.
Argumenten för en nedläggning var att spara pengar på drift, man kunde sälja gården för att få loss investeringsmedel. Och så hade brukarna tröttnat, ”Det var inte så rosenrött längre”. Det fanns önskemål om att få meka med motorer och arbeta med datorer istället. Dessutom skulle de som fortsatt ville vara på en gård få vara det.
Varför man inte kunde skapa verksamhet med att meka på Ulveberg fick inget svar. Varför man inte kunde ta datorer till gården lämnades likaså med tystnad.
Fick aldrig något svar
Ingen kunde – eller ville? – konkret säga vari de nya ”likvärdiga” verksamheter som skulle ersätta Ulveberg bestod, eller vilken gård man istället kunde vara på. Jag blev ombedd att höra av mig direkt till ansvariga politiker med mina frågor. Jag skrev ett mejl och frågade. Jag fick aldrig något svar …
En annan fråga var hur man i förväg kunde veta att det skulle spara 200 000 kronor att lägga ner Ulveberg och ersätta med annan ”likvärdig” verksamhet, som ingen visste vad den skulle komma att kosta. Det kom det heller aldrig något svar på.
Idag vet vi varför. Det fanns aldrig några svar. Man planerade aldrig några ”likvärdiga” verksamheter som skulle ersätta Ulveberg. Fastän arbetet med att ta fram sådana officiellt var på gång.
Det rörde sig alltså om en ren och skär nedläggning.
Står ingenting om att ljuga
2009 skrev Sverige under konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Artikel 3, punkt c, säger att människor med funktionshinder har rätt till ”fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället.”
Att rakt upp och ner ljuga för människor står det ingenting om.
Om man vill lägga ner för att spara pengar är det i sig inget fel på det. Men var åtminstone ärliga om det. Linda inte in det i fagra ord om att det ska till annan, ny, ”likvärdig” verksamhet, när inga sådana planer finns. Stå för att det är en ren och skär nedläggning!
Vill aldrig se något liknande
I protokollet för Socialnämdnen 2016-04-21 (sidan 9), framgår att beslutet fattas, men inte en enda ledamot reserverar sig mot det, så vi får anta att S, M och C alla enigt stod bakom nedläggningen trots att ingen hade ett enda svar på en enda fråga ovan.
Jag avstår från att avsluta med den harang jag egentligen känner är på sin plats här över hur människor med funktionshinder behandlats och hoppas jag aldrig någonsin behöver se någonting liknande igen.
Jens af Ekenstam Stenman (V)