Johanna Lindqvist började dansa i Aktiv Ungdom som åttaåring. Senare blev hon elev vid Balettakademien – och nu undervisar hon andra med stora drömmar. De egna finns också kvar. – Det vore jättekul att göra en musikal, säger hon i en längre intervju med Dagens Vimmerby.
Förra söndagen var Aktiv Ungdoms sista föreställning någonsin. Den anrika föreningen går i graven efter att ha utbildat massvis med Vimmerbyungdomar i dans.
En av dem som har Aktiv Ungdom att tacka för mycket är Johanna Lindqvist. 27-åringen från Vimmerby började dansa som åttaåring, blev ledare vid tolv års ålder och tog sig hela vägen till Balettakademien i Stockholm.
I söndags var hon konferencier och koreograferade den sista ledardansen i Aktiv Ungdom någonsin.
– Aktiv Ungdom har varit jätteviktigt för mig. Jag är uppvuxen där och började dansa när jag var åtta år och blev ledare när jag var tolv. En stor del av min uppväxt handlade om Aktiv Ungdom. Jag fick sådan uppmuntran från Ann-Sofie (Svensson, mångårig ordförande) och från andra ledare och hela gemenskapen var fantastisk. Jag fick tidigt ta ansvar och det har betytt mycket, säger Johanna Lindqvist.
"Ångrar det inte"
Johanna Lindqvist dansdrömmar stannade inte i Vimmerby. Hon gick danslinjen på gymnasiet i Kalmar och sedan blev det barndomsdrömmen – Balettakademien – i tre år. 2013 tog hon examen.
– Jag ångrar inte det för en sekund.
Vad är ditt råd till killar och tjejer som sitter och har drömmar om Balettakademien i Vimmerby?
– Vill man det verkligen och är beredd att kämpa väldigt hård, så ska man definitivt ta chansen. Det är jobbigt, tufft både fysiskt och psykiskt. Det är tufft att kämpa emot träningsvärk, skador och allmänt ont. Det är många timmars träning. När man har gått ut kan det gå hundra nej på ett ja. Men är man beredd på det, så är det definitivt värt det.
Hårdare klimat
Efter examen från Balettakademien har Johanna Lindqvist hunnit med mycket. Hon har bland annat varit över Atlanten och testat på danslivet i USA.
– Jag har gjort mycket smågrejer, frilansat, modevisningar, gigat med artister, gjort en rockshow i Hässleholm, varit med i krogshower och andra smågrejer. Jag har gjort mycket olika saker och är ganska bred i min dans och gillar det mest. Jag har också undervisat mycket och undervisat på olika skolor i Stockholm.
Hur var tiden i USA?
– Jag var där tre månader och tränade och gick på en skola. Jag tog klasser och det var en rolig tid.
Har du drömmar om USA?
– Det har väl funnits och det är klart att det vore en dröm att bo och träna där, men som det känns nu har jag inte orken till det. Jag har kompisar som bor och jobbar där. Det krävs ett hårt slit där, för det första för att ens få visum och sedan när man väl är där är det tufft på ett annat sätt än i Sverige. Det finns mer jobb, men det är också hårdare klimat och press och så.
Lärare i dag
Sedan i höstas är Johanna alltså lärare på Balettakademien i Stockholm. Något hon verkligen älskar.
– Den här terminen började jag ha mina första klasser och förhoppningsvis ska jag ha det i höst också. Det känns jättekul, det var ett mål med min utbildning. Jag är bekant med skolan och alla som jobbar där, så det känns som hemma. Jag undervisar på Lindingö också och har sju klasser i veckan. Det är jättekul.
Känner du att du är där du trodde du skulle vara vid den här tidpunkten?
– Både och. Jag har gjort mycket att det jag ville göra, men det har varit tuffare än jag trodde. När man kom ut från Balettakademien fick man en käftsmäll när man upptäckte att man inte ens blev inbjuden till audition. Första året är ett år man måste ta sig igenom, men det handlar om att orka kämpa på. Jag tänkte ofta att jag inte orkar mer, men kämpar man på så går det till slut. Jag har gjort mycket av det jag vill göra, men har en del kvar.
Vad har du för stora mål?
– Det vore jättekul att göra en musikal, jag skulle jättegärna vilja göra mer med artister, kanske Melodifestivalen eller så och mer tv-jobb. Det vore kul att göra en turné och åka runt. Det finns mycket att kämpa för. I sommar blir det lite lugnare och sedan i september ska jag vara med i en föreställning i Hässleholm.
"Betyder allt"
Många år har gått sedan Johanna Lindqvist som liten tog de första dansstegen. Men kärleken till det hon i dag har som jobb lever kvar.
– Dansen betyder allt. Det blir en identitet och det kräver så mycket av en som person. Det är inget nio till fem-jobb utan man lever med det dygnet runt. Det blir som ens personlighet och jag älskar det. Ibland sliter man sitt hår, men det är värt det de dagar man älskar det. Det är många dagar som jag är beredd att lägga ner. Vissa dagar är man trött fysiskt och psykiskt och trött på alls stress och träning.
Hur har det påverkat dig?
– Det har påverkat mig, men jag har gjort det så länge, så jag har blivit van med all bedömning. Det är jobbigt med ett nej på en audition, men jag har blivit härdad och hårdhudad. De bedömer mig för det jag gör och inte för mig som person. Det handlar kanske om att jag är kort eller har fel frisyr, men inte om att jag är dålig. Man får lära sig att armbåga sig fram och stå upp för sig själv.
Johanna Lindqvist besöker ofta hemtrakterna för rekreation.
– Jag har hela familjen i Vimmerby, så jag besöker ganska ofta. Jag har haft en del kurser och så koreograferade jag ledardansaen. På sommaren blir det ofta och annars kanske det är en gång varannan månad. Det är en skön kontrast.
Kör på så länge kroppen orkar
27-åringen ser definitivt inte slutet på danskarriären än på länge.
– Så länge min kropp orkar kör jag på. Jag får se hur länge det är.
Var ser du dig själv om fem år?
– Förhoppningsvis som nu, att jag får kombinera undervisning med min egen dans. Att jag får utveckla mitt eget skapande och koreografera mer och professionellt i framtiden.