Betraktelse: Vi behöver få tända våra ljus i Allhelgonatid

STAD I LJUS!

Tankar inför Alla Helgons Dag.

Kommande helg är det Alla Helgons Dag. En helg då vi vandrar till kyrkogården, smyckar gravar, tänder ljus och minns. Det kan vara första allhelgonahelgen som några tänder ljus för någon anhörig som gått bort under året. Då känns det extra tungt. Tacksamhetens tår kommer från ett sörjande och saknandes öga.

Vi tänder våra ljus och tänker tillbaka: Vi minns dagar av arbete, tider av oro, ögonblick av lycka och kärlek. Det är viktigt för oss att besöka våra anhörigas gravplats. Dessa personer som fick betyda mycket för oss, finns inte längre. Vi stavar på orden Älskad – Saknad. Ett ljus som vi tänder kan betyda så mycket, tack och förlåt, kan vara ord vi sänder upp mot himlen, det kan vara en ordlös bön om ett återseende i ett hav av ljus, det kan vara ett uttryck för tunga tankar och alla obesvarade frågor som vi bär på.

Vi behöver få tända våra ljus i Allhelgonatid. Vi behöver få bli stilla tillsammans med de människor som betyder – och har betytt – något för oss. Tänk vilken känsla och upplevelse det är att få vandra bland alla tända ljus på kyrkogårdarna, det känns som vindslagen från en annan värld, från det vi kallar himlen.

TÄNDA LJUS:

Jesus säger: Jag är världens ljus. Vi får även tända ljus för de levande. För våra relationer, vår familj, våra vardagsvänner, våra hotade systrar och bröder i otrygga länder. Vi får vara ljuständare och ljusbärare där hotande mörker fördummar, fördunklar och förföljer. Vardagens vänner – våra relationer är verkligen en rikedom. Låt oss tända hoppets och uppmuntrandets ljus.

HIMLEN VÄNTAR:

Där allting är oändligt. Och alla gränser har för evigt suddats ut
Stad i ljus, i ett land utan namn, Ge, ge mig liv, där allting föds på nytt

Det är detta vi kallar för himlen. Under Allhelgonahelgen kommer himlen så nära, vi blir påminda om nära och kära, anhöriga och vänner som lämnat denna jord och nu finns i himlen, en bedövande skönhet – en total överraskning. Bibeln berättar: De skall inte längre hungra och inte längre törsta, Gud skall torka alla tårar från deras ögon.

HOPPETS BÖN:

Vi behöver be. Utan bönen finns det ingen kontakt med det kristna hoppet. Utan bönen blir både himlens och jordens natthimmel mörk – utan ljuspunkter, utan hållpunkter. Då får vi famla oss fram, längtande efter hoppet. Utan bönen blir jorden kall och mörk. Hoppet finns, här och nu, hur mörkt det än blir. 

Själen får ro och fäste, allena i himmelen. Mörkaste natt skall ljusna, bittraste kval får ro. Lär du dig blott att vandra på böndernas himlabro.                                                                                          

Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek. Amen.

Magnus Carlsson, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen