Annons:

KRÖNIKA: Har vi inget behov av privatliv längre?

Jag åker tåg och buss ganska ofta. Är det på morgonen så försöker jag ofta att sno till mig lite extra sömn och energiladdning. Sist till exempel var det riktigt mysigt då lamporna släcktes ner och alla njöt av tystanden.

Annons:

Eller nej visst ja, så var det ju inte riktigt. Då en (som det verkade) stressad småbarnsmamma var tvungen att reda ut något med pappan som var hemma med barnet. 

Vi andra passagerare fick vara delaktiga i deras dilemma av någon anledning och till sist tänkte jag ropa till pappan i andra änden; ”men snälla säg bara att hon har rätt så en får sova en stund! Ni kan säkert lösa det senare när ni ses igen”

*

Klart alla ska få välja själva hur och var de behöver prata i mobilen men just högtalaren MÅSTE ju inte användas jämt…

Det roliga är när deras ljudnivå på samtalet överröstar min musik i mina hörlurar… (och ni som känner mig vet att det är svinhög dansbandsmusik, cool som jag är). 

Hur tänker människor här?

Har vi inget behov av privatliv längre? Har vi öppnat upp våra liv såhär genom sociala medier kanske? 

Vad har hänt? 

*

Jag skiter högaktningsfullt i att killen brevid mig söker sin advokat för att prata om hans kommande rättegång för misshandel.  

Jag vill inte veta att tjejen lite längre bort ska åka på spa med sina tjejkompisar i helgen (för jag blir avundsjuk naturligtvis). 

Och ibland låter det så hemskt så en vill vifta med en vit flagga framför näsan på dem istället.

Själv försöker jag prata tyst om jag får ett samtal på något offentligt fordon. Och avslutar gärna så fort jag kan. 

Kan vi inte bara respektera varandra lite mer och inte använda högtalaren bland folk? Kan vi inte ta hänsyn så alla får en trevlig resa? Jag kanske vill ha för mycket men kan vi inte helt enkelt visa lite mobilhyfs? 

Ewa-Lena Ek 

Annons:

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt