Stella Österling från begynnelsen hemmahörandes i Belarus. Adopterades till Sverige och en gryende lycklig tillvaro. Utan något kriminellt CV och utan drogproblem hamnar hon vid tretton års ålder på behandlingshem och även sedermera Sis-hem. Istället för att behandla hennes ADHD som skapar konfrontationer i skolan och hemmet, så kastas hon hela sin ungdom ut och in på institutioner där hon på olika sätt misshandlas. Att personen i fråga överhuvudtaget överlever och dessutom inte ägnar sitt resterande vuxna liv till att ta hämnd på samhället är mig en gåta. Ett mycket starkt drama som tyvärr är självupplevt. Att hon landat och verkar i samhället borde rimligen ändå skänka ett visst hopp.
I prologen till programmet berättar Zecira Musovovics bror om flykten från Restjugoslavien och det som utspelade sig innan Zecira varken var tillverkad eller levererad. Han önskade sig en lillebror, en sådan som man kan spela fotboll med. Men dessa planer tog delvis en annan form, då den väntande brodern visade sig vara en lillasyster. En som senare skulle sätta sina tydliga avtryck i fotbollssverige. Att sedan i princip hela det resterande programmet ägnas åt Åttondelsfinalen mot USA i VM förra året kanske blir lite för mycket. Men inget att säga om, hon breakade definitivt denna match, intog stjärnstatus och var den givna hjälten.
Även Sanna Sundqvists program innehåller starka kryddor som griper tag i lyssnaren. En uppväxt med en bror och en alkoholiserad far, som hon hela tiden har ett ambivalent förhållande till. Hans drickande skrämmer henne, men samtidigt återvänder hon till honom när hon behöver samla kraft i olika situationer. Allt från att börja dagis till provspelning för scenskolan. Hennes första son föds för tidigt och den andra med Downs syndrom. Det satt en liten pojke i ett träd och väntade på att hon skulle gå förbi. Förutom den ofrånkomliga rädslan berättas allt med en otrolig kärlek och värme.
Lars Strannegård är rektor för Handelshögskolan i Stockholm. Bara den vetskapen gör att det ringer små varningsklockor. Men efter ett palmblad som den ultimata katalysatorn, och sedan saknaden av den arkitektur och utsmyckning som var typisk för dåtida läroverk och realskolor. Ja då sänks garden betydligt och man är helt mottaglig. Utbildning är viktigt, och ändå låter vi ungdomar tillbringa sina mest formativa år i någon barack. Vilka signaler sänder det?
Den estetiska kommunikationen är grundläggande, och lämnar bestående intryck. Hjärnan förstår genom bilder och hjärta. Rytmen i poesin presenterar det inte fakta mäktar med. Sverige till skillnad från många andra länder saknar stora fonder eller stiftelser för kultur. Detta skulle givetvis inte ersätta statlig finansiering utan ses som ett komplement. Framtida kulturvänliga mecenater i vårt miljardärtäta fosterland kanske kan skapa något? Fast då krävs det nog mer än vattentäta skott och stadgar mellan bidragsgivarna och de som utövar. Intressant program. Sedan gäller det givetvis att vara bland de utvalda som kan unna sig frihet. Som det alltid varit.
Lasse Holm läser upp sitt musikaliska CV. Hans triumfer staplas på varandra, framför allt i tävlingen i musik. Intresset väcks när han börjar prata om sina släktingar och uppväxt. Men han går snabbt vidare till nästa uppräkning. Då gjorde jag det, och sedan åter vidare. Tyvärr så plastigt och ytligt som man fruktade. Det mest noterbara i programmet är att hans dåvarande band avfördes från alla framtida spelningar i Älmhults dansställe Silverdalen.
Andrew Walden Vi härstammar alla från gas. Osammanhängande uppgifter staplas på varandra. Jag får vara glad att jag som barn inte stötte på djävulen i vägkorsning. Den receptfria medicinen vin rekommenderas när man ligger på gräset och betraktar himmelen. Vi stannar där.
Alexander Hermansson. Det krävs en hel del för att forcera hans program, även om man tar det i mindre doser. Det som ännu inte har skett har redan skett.
Peter Ståhl