Annons:

Jag får tapetsera, du får äta plommon

– Mamma, skulle du vilja ha en pool? frågar min dotter. Alltså, ja, det är klart att det verkar gött att ha en egen pool i trädgården. Såklart. Men det är ändå något som skaver. Tanken på att vi alla ska simma i våra egna pooler, att det ska finnas tio pooler i varje kvarter. Det är något skevt med det. Eller?

Annons:

Det stämmer in på rätt mycket. Det mesta, ärligt talat. Pooler och slagborrar och tapetseringsbord och sällskapsspel och bilar. Vi har en av varje som vi alla använder mycket sällan. Som vi lika gärna hade kunnat dela på. Jag använder hellre en gemensam pool, än min egen. Det är en principsak. 


*


Det är därför jag älskar Facebook-gruppen “Till låns i Vimmerby”. Massor med lån har möjliggjorts genom gruppen. En skottkärra, en undertrådsspole till symaskin, en fuktmätare, några cyklop, en äppelplockare och så vidare, och så vidare. Häromdagen fick jag själv användning av ett lån när jag behövde ett tapetserarbord. Jag frågar “Har någon ett tapetserarbord jag kan låna över helgen?” och någon svarar “Jag har ett!”. När vi skriver till varandra på Messenger visar det sig dessutom att vi haft kontakt tidigare - när jag hade en massa plommon i vår trädgård som jag ville dela med mig av. Då hade den snälla människan med tapetserarbordet varit i min trädgård och hämtat. Och nu var det hon som skulle dela med sig till mig. Har ni hört något vackrare?


*


Jag är lite rädd för känslan som jag ibland kan få av att alla bygger sina egna slott och kojor, skapar sitt eget verktygsförråd och låser sina egna dörrar, istället för att värna det gemensamma. Det handlar inte bara om resursslöseri utan också om att vi förlorar något på vägen. Jag och min tapetserarbordskompis har kanske inte berättat våra djupaste hemligheter för varandra, men nästa gång vi ser varandra i affären kommer vi att hälsa på varann. Ett hej och ett leende. För varje lån vinner vi någonting. För varje gång vi hjälper varandra. Forskning inom evolutionär biologi visar att snällhet och samarbete varit avgörande för människans framgång som art. You scratch my back, I scratch yours. Jag får tapetsera, du får äta plommon. Win, win, win. 


Annons:

Linnéa Nestor

linnea.b.nestor@gmail.com

Annons:

Annons:

Annons:

Kommentera

Annons:

BakåtPausaPlayFramåt