Cookies

Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av Dagens Vimmerby. Genom att använda Dagens Vimmerby tjänster godkänner du detta. Här kan du läsa mer om cookies.Jag förstår, ta bort detta

Annons:

Micael Glennfalk röstar för ett läns- och regionbyte, skriver han i sin senaste krönika.

Glennfalk: Jag röstar för ett läns- och regionbyte

Tillväxten i Kalmar län tillhör den sämsta i landet åren 2008-2017. Tillsammans med Norrbotten och Blekinge är vi sämst i Sverige.

När vi är röda är våra omgivande län gröna; Kronoberg, Jönköping och Östergötland har alla 10-15 procent tillväxt att jämföra med Kalmar län som har ett negativt tal på -1,51 procent, allt enligt Dagens Samhälle, politikernas och offentliga tjänstemäns egen tidning.

Några enskilda siffror för Vimmerby, Västervik och Hultsfred har jag inte även om det måste finnas framräknat i underlaget. Det är BRP (BruttoRegionalProdukten) man räknat fram. Det är värdet av den sammanlagda produktionen av varor och tjänster inom ett givet regionalt område. Sammanlagda BRP blir sedan nationellt BNP, Bruttonationalprodukten.

Jag har tidigare i en krönika tagit upp forskningens svar på problemet; det har under årtionden investerats för lite i infrastruktur i vårt län. Trots landsbygdsutredningar, den senaste med kommunalrådet Johan Persson (s) i Kalmar som ordförande och som sträckte sig till att Kalmar skulle få en statlig myndighetsetablering, så har man inte lyckats få till det allra viktigaste; investeringar i infrastrukturen.

Ingen statlig reaktion

Det är inte bara Stångådalsbanan och Tjustbanan som man måste miljardinvestera i, utan också i alla våra vägar, hamnar och flygfält.

I den bästa av världar skulle vi ha trefilig väg Vimmerby-Linköping och Hultsfred-Kalmar, och Västervik skulle ha en rejäl upprustning av RV 35 mot Linköping. Båda järnvägarna ska ha investeringar så hastigheten kan höjas och arbetspendling öka genom exempelvis stopp i Gullringen. Med mötesspår skulle det vara möjligt.

Det är sannolikt fel tid att prata investeringar i flygplatser men regionen behöver åtminstone en större flygplats och då är Hultsfred ett bättre val än Västervik. Flygplatsen har större möjligheter och ligger bättre till. Idag har vi ingen statlig reaktion på de behov jag beskriver.

De stora tillväxtmotorerna är universitets- och högskoleorter. Linköping och Jönköping är lika viktiga för oss som Växjö och Kalmar. Vi i norra länet har en stark anknytning till Linköping. Även om Kalmar är regionstad i länet så är Linköping verklighetens regionala centra. Tyvärr så är politikerna i Linköping inte med oss, man har svårt att samarbeta söderut utan vill hellre gå norr. Skulle vi däremot gå upp i Östergötland skulle det bli annat; regionen skulle då se till att vi också fick bättre pendling in mot regionens centra.

Ökat arbetskraftsområdet

Västervik har ambitionen att bli ett minicentra i norra länsregionen. Man ser också hur positivt Kalmar Länstrafikens satsning varit på halvtimmes bussturer sträckan Hultsfred-Vimmerby-Västervik. Det har ökat arbetskraftsområdet och gjort en större arbetsmarknad tillgänglig och vice versa; också gett företagen större utbud av arbetskraft.

Hultsfred ser gärna att man tillhör en mellanlänsregion med Oskarshamn som centra. Samarbete med Vimmerby är ok, men man orienterar sig mot Oskarshamn och Högsby. Vimmerby har bara två mil till Hultsfred men på något sätt går verklighetens länsgräns någonstans i Storebro; både Vimmerby och Västerviks befolkning orienterar sig norrut beroende av deras geografiska läge. Och givetvis för att det är relativt nära till några av landets största städer, Linköping-Norrköping.

När norra och södra Kalmar läns landsting slogs samman 1970, efter att i över hundra år administrativt drivits var för sig med var sitt stort sjukhus, startade det som senare skulle bli ett miniatyrsverige; tungt i norr, lätt i söder. Hade residensstaden då blivit Oskarshamn hade vi haft ett helt annat läge, för det har betydelse var stat och län i första hand sätter sina arbetsplatser. Västervik och Vimmerby har fått, och får fortfarande, slåss för varje krona. Också i länet.

Västervik och Vimmerby har tillsammans nära 50.000 invånare, Kalmar kommun cirka 60.000, Kalmar län cirka 240.000. År 1880 hade samma län 245.000 invånare och då har det på senare år tillkommit tusentals invånare i form av flyktingar.

Så utflyttningen har pågått i över 140 år utan att staten sett det, än mindre brytt sig...

Nej, jag röstar för ett läns/regionbyte (landskapsbyte är inte nödvändigt). Tyvärr är det ingen politiker som törs ta upp den tråden. Risken är väl att man då får fika ensam på sammanträdena…

Micael Glennfalk

Micael.glennfalk@dagensvimmerby.se

Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i DV, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte DV:s.

Annons:

Taggar i artikel

4 kommentarer

Björn Ståhlberg 2019-02-03 16:37:24

Helt rätt resonerat. Hellre södra Ostergötlands län än norra Kalmar län.

Gösta 2019-02-03 22:50:54

Det är alltid rätt tid att prata investeringar i flygplatser.

Björn 2019-02-04 07:30:01

Värt att tänka på är då att blir man sjuk och behöver vård så kommer ambulansen köra dig till Linköping och inte till närmaste sjukhus. Bor i södra Kinda och har betydligt närmare till Västervik men ändå ska de köras till Linköping.
Pengarna styr allt, jag tycker de bör slå ihop allt istället till större regioner.

Bo Carlsson 2019-02-04 18:36:03

Ni i Vimmerby vill alltså till Östergötland för att precis som afghaner och afrikaner vill till Sverige för att få det bättre.I bägge fallen vore det väl bättre göra något åt situationen på hemmaplan istället.

Lägg till ny kommentar

Kommentar *

Ditt namn*

Din e-post* (publiceras ej)

Annons:

Annons:

Annons:

Annons: