Hoppet för Vimarhem vilar på en ny externt rekryterad VD och de nya ledamöterna i styrelsen.
För kulturen som sitter i väggarna på Lögstadgatan sedan förre ledningens dominans måste helt enkelt bort om bolaget ska fungera i kommunkoncernen.
Garanten för det kan vara en ny externt rekryterad VD som kan matcha en centerpartistisk ordförande av den gamla stammen. Frågan är om han vill förnya..?
Den gamla ledningen kallade Vimarhem för ”min firma” eller ”vi på firman ”.
”The Firm”, den amerikanska thrillerfilmen i regi av Sydney Pollack ska väl inte tas som jämförelse med Vimarhem, även om konkurrensverket var och nosade på Vimarhem vid ett tillfälle så var det ändå inte i klass med vad FBI hittade på advokatbyrån i ”The Firm”.
Men att kalla ett kommunalt bolag för ”firman” speglar något. Kanske är det så att endast en ägare av ett bolag kan kalla bolaget för ”min firma” i ett uttryck av samhörighet, eller att någon uttrycker ”folket på firman” som en lättsam beskrivning av sin arbetsplats. Men när en kommunalt anställd ledningsperson gör detsamma, i kommunala sammanhang, i styrelse och koncernsammanhang, då speglar det något helt annat. En toppstyrd maktkultur.
*
Denna kultur har skapat problem för fler än ett kommunalråd i Vimmerby. Särskilt då också när den politiskt tillsatta styrelsen snällt satte på sig halskedjan och räckte över kopplet till tjänstemannen med orden; ”Åt vilket håll ska vi gå, tycker du?”
Är jag hård nu…? Nej, inte alls. Jag säger bara det alla tänker men av olika anledningar inte vill ta upp till diskussion. En tystnadskultur följer en dominant ledarkultur och en ”no change-kultur” följer de rester som kan finnas kvar.
Det krävs en stark extern kraft för att förändra det som sitter i väggarna. För exempelvis kommundirektören Carolina Lejonram, som var ny på jobbet 2010, har det tagit år att skapa en annan ledarkultur i kommunen. Hon är ännu inte i mål med det arbetet men det går åt rätt håll. Arbetet får fortsätta under rubriken ”ständiga förbättringar”.
Vimmerby kommun har under lång tid haft två väldigt mäktiga bolagsdirektörer i Vemab och Vimarhem. Båda har nu lämnat och i Vemab, till skillnad från Vimarhem, har man ingen maktkultur utan där har styrelsen under både Kenneth Karlsson (c) och Claes Wetterström (m) lyckats få genomslag för politiska viljeriktningar, såsom utdelningar etc. Vd:n i Vemab var också lyhörd gentemot bolagets ägare, även om han inte alltid delade åsikterna, och försökte nå konsensus.
*
I Vimarhem är det annorlunda.
I styrelsen idag sitter en ny ordförande i Magnus Danlid, (c), men han var vice ordförande under Mikael Svenson (s) och politiskt fostrad i en äldre centergeneration. Varken ordföranden eller ledamöter från olika partier har inte lyckats rå på kulturen. Inte heller kommunstyrelsen. Utifrån har det alltid synts som om Vimarhem styrts av en ledande tjänsteman. Inte av styrelsen.
Att det varit så tyst om det makalösa avgångsvederlaget Vd:n nu fick före nyår, när han valde att sluta, hör nog ihop med att ingen direkt ville ha en process. Bättre att betala priset.
*
Nu har vi alltså en styrelse med en ”gammal” ordförande samt en del nya ledamöter.
Jag tror det faktiskt är så att det är kommunalrådet Ingela Nilsson Nachtwei (c) agerande nu som kommer att bestämma hur lyckosam den politiska styrningen av Vimarhem blir.
Att koncernchefen Carolina Leijonram vill knyta Vimarhem närmare koncernen är givet. Hon borde också därför få vara med i slutligt val av VD i Vimarhem. Också kommunalrådet bör vara med i slutfasen. Viktigt är också att sossarna starke man i styrelsen, Peter Högberg, använder sin mångåriga politiska rutin till att bevaka att det nu sätts en ny kultur i bolaget och håller täta kontakter med nye Vd:n.
*
Hur ska då Vimarhem agera i framtiden?
Det är en missuppfattning att tro att Vimarhem ska styras av sina hyresgäster. Nej, Vimarhem är skattebetalarnas egendom och ska användas för att få kommunen att växa, att skapa bostäder, att förverkliga de politiska ambitioner som kan finnas i balansen mellan hyresbostäder, bostadsrätter och privatvillor.
Ett allmännyttigt bostadsbolag är ett politiskt instrument och verktyg. Ingen välgörenhetsorganisation för att hålla hyrorna nere. Man ska verka på en konkurrensutsatt marknad affärsmässigt, men med den skillnaden att man har både aktiebolagslagen och kommunallagen att agera inom. Den politiska påverkan på bolaget överstiger vida den påverkan hyresgästerna kan ha. Det är ett leverantör/kund-förhållande.
*
I fiberfrågan spelade Vimarhem en nyckelroll. En typisk fråga där politisk styrning hade medfört en helt annan ekonomi för fiberprojektet än vad som blev fallet. Tyvärr var jag själv delaktig åren 2010-2015 i den svaga politiska styrning av Vimarhem och Vimarhems beslut, än vad som borde varit. Där måste jag vara självkritisk.
I striden mellan centern (Telias fiber) och moderaterna/socialdemokraterna (kommunalt fiber) gick den förstnämnda ut med segern, till stor del styrt av ledningens ambition att själv avgöra. I backspegeln ser vi att Vimarhems beslut blev ett dyrt beslut för kommunkoncernen. När kommunen tvingades stoppa sin fiberutbyggnad på grund av konkurrensen med Telia, så saktade också fiberutbyggnaden ned. Vimarhems lägenheter hade varit en bra grundplåt.
Att hitta balansen mellan sina ägare (kommunkoncernen/skattebetalarna) och sina kunder (hyresgästernas) olika behov blir den nya styrelsen och den nya Vd:ns uppgift.
Till syvende och sist är det ägarna som bestämmer i ett bolag (vilket inte minst Swedbanks styrelseordförande och VD fått erfara) och därför har kommunalrådet och kommundirektören en nyckelroll, som högsta företrädare för ägarna.
Skapa för Guds skulle ingen ny ”firma” av Vimarhem.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i DV, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte DV:s.