Pojken oroas över min ankomst och tittar hela tiden uppmärksamt på trafiken. Han vet, så liten han är, att han kunde blivit påkörd av en ouppmärksam bilförare. Men hans mamma brydde sig inte alls. Hon signalerade det många yngre föräldrar gör idag; ”Här kommer jag, jag har rätt att gå över först här, jag behöver inte stanna om det så kommer en bil i 120 km i timmen, jag skiter i om både min son och jag blir påkörda – för jag ska bara fram!”
Och tillägger: ”Varför ska jag kolla trafiken? Den ska ju stanna för mig! Och då får de fan i mig stanna också!”
Hennes lille son signalerade något som han lärt sig i skolan; ”Kolla vänster, höger, vänster igen. Kommer den där bilen verkligen att stanna..?”
*
Vi har en generation på väg till medelåldern som på något sätt bygger in individualismen i samhället. De har ett personligt uppdrag; att förverkliga sig själva, att kräva respekt av andra, att andra ska förhålla sig till dem och inte tvärtom, att de har rätt att i princip göra vad som faller dem in.
I den föräldrageneration som nu turistar i Vimmerby säger inte mamma till barnen att inte hoppa i fåtöljen. Tvärtom, hon tar hans händer så han kan hoppa ännu högre och hårdare… Signalen: Vi gör vad vi vill och alla ni i samhället runt oss får förhålla er till oss.
Man ska hela tiden hävda sin rätt, att hänsyn inte ska tas annat än till dem själva.
Jag generaliserar grovt, det medges, men för att åskådliggöra något måste man ibland generalisera.
*
I kön på ICA står en mamma med ett barn och full varuvagn. Bakom henne står en äldre man med tre varor i handen. Hon tittar på honom – men inget mer.
Inte säger hon; ”Du har bara tre varor, du kan gå före mig.” Och han tänker att han har tid, de unga är säkert stressade. Bäst att de får gå först så de får sitt… Dessa föräldrar behandlas fortfarande som de behandlades när de var curlade barn; ”Ta ni först så det blir lugn och ro...” Det har de tagit med sig upp i åren när de nu är föräldrar själva; att de ska ha allt först.
I bussen står de gamla, de unga sitter.
*
I den lilla butiken plockar en ung flicka till sig ett Kinderägg, medan mamma är upptagen i sin telefon. De lämnar butiken och 25 steg senare märker mamman att flickan tuggar på chokladen från Kinderägget. Hon kollar över axeln; nej, ingen verkar ha sett något.
Hon säger till flickan: ”Tog du det där? Flickan nickade. ”Det får du inte, du får inte ta något utan att betala, vet du väl”. Vad ska jag göra nu, undrade flickan? ”Äsch, det var väl inte så farligt, det drabbade väl ingen fattig”, svarade mamman och dök ned i sin telefon igen.
Efter det går mamman och flickan vidare och den kunskap flickan med sig var att om man råkar ta något behöver man inte gå tillbaka och betala, det har mamma visat. Så lär sig barnen och så undrar vi varför snatterierna ökar.
*
Slutligen: Ekängen i Virserum och Eken i Vimmerby är i konkurs, det vet vi sedan tidigare. Den tidigare ägaren, en okänd från Stockholm, med 40 miljoner brist i boet, har inte haft någon verksamhet i Eken. Var han verklig? Fanns han, undrade vi i Vimmerby.
Det var ju lite märkligt också; Kommunen värderade fastigheten till 3-5 mnkr och fick också 5 mnkr när den lades ut på öppna marknaden. Taket behövde bytas, fogarna i fasaden var av förbjudet material och måste rensas, fönstren var dåliga, vattenstammarna likaså. En fastighet utdömd för äldreomsorg.
Men upprörda kommentarer i sociala medier undrade hur kommunen kunde göra en så dålig affär att sälja något för 5 mnkr som någon i Sthlm betalade 11 mnkr för.
Nu har svaret kommit. Konkursförvaltaren har värderat Eken till 3 Mnkr, alltså 2 Mnkr mindre än kommunen fick. Dåvarande kommunstyrelse och kommunfullmäktige fick alltså bra betalt. Hur någon kunde betala 11 Mnkr för fastigheten, för att den ska vara tom, och sedan går i konkurs är en historia jag inte alls kan. Hur sådant går till vet jag inte.
Men nu, alla ni som öste er galla över affären i sociala medier, kanske hut går hem?
*
Annars är det ett typexempel på när människor inte alls förstår verkligheten kring dem. Kommunen fick för fem år sedan pengar för att låna, d.v.s. den negativa räntan gav dessa effekten.
En insändare beskrev det hela som att kommunen måste fått fnatt. Det är ju Ebberöds bank! Hur kan man bara gå ut med sådana uppgifter! Skäms man inte!
Många, inte minst i DV:s kommentarsfält, är flyhänta över tangentbordet…
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i DV, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte DV:s.