Jag gör två reflektioner av kritiken som Erik Paulsson (c) offentliggjorde mot sin partikamrat kommunalrådet Ingela Nilsson Nachtweij i DV i förra veckan.
Den ena är att hon har ett mycket svårt jobb, utsatt för ständig offentlighet och utan utbildning för det eller erfarenhet av det.
Det andra är att hon kommer få svårt att klara det; ett av skälen är att ett kommunalråd alltid måste ha ett gyllene samarbete med sin kommundirektör. Så verkar inte vara fallet i stadshuset.
Intressant i Erik Paulssons analys och kritik är hans reflektioner efter skoldebatten. Folk fick ta antidepressiva, säger han. Ja, uteslutande folk i den dåvarande majoriteten av socialdemokrater och moderater. Ingela och centern drev oppositionen så hårt att hatarna kom in via sociala media och ville delta i slakten. Det finns folk som går in i demonstrationer enbart för att få chansen att kasta gatsten, folk som går på fotboll bara för att få möjligheten att delta i läktarslagsmål…
*
I centerns skolopposition deltog folk som enbart var med för att hata makten, hata politiker, hata och åter hata. Denna ”opposition” har både Ingela, Erik och centerpartiet stort ansvar för. Ja, i majoriteten fanns säkert politiker som fick ta antidepressiva. Vad värre var; man avvaktade med politiskt arbete på grund av att man mobbades, hatades och utsattes för allehanda skändning på nätet.
Ja, det har centerpartiet stort ansvar för. Och det hedrar socialdemokraterna att man inte ger tillbaka, utan förhåller sig seriösa i debatten. Man vet att konflikter av den sorten inte bygger kommunen, även om konflikt i sakfrågor är ett naturligt inslag i politiken.
Sossarna ska också ha heder av det styre man drev tillsammans med moderaterna förra mandatperioden. Man genomförde det man lovade och de flesta resultat finns nu på Ingelas lista, som om de vore resultat av centerns politik. Erik Paulsson tycker det är genant och jag kan hålla med. Särskilt med tanke på att kommunalrådets paroll är ”Alla är välkomna att samarbeta med mig”.
Nej, det är resultat efter sossarnas och moderaternas politik som nu kommunalrådet redovisar som sin framgång. Nej, det skadar det förtroendet ännu mer. Resultat av centerpartiets opposition är snarare ett knippe starkt slagna politiska motståndare som nu i dimman hör ett hurtfriskt ”Välkomna in i samarbetet” från kommunalrådet, den som stått i fronten på mobben.
Nej det är varken seriöst eller trovärdigt.
*
Det må ha varit fel beslut om landsbygdsskolorna, det må ha varit fel hanterat, fel eller uteblivet underlag från tjänstemän, fel eller utebliven information, men ett politiskt hantverk bedrivs inte såsom ett bittert centerparti gjorde i skoldebatten. Nu slår det tillbaka.
Den andra frågan Paulsson tar upp är mer knepig; går kommunalrådet runt bland skrivborden på stadshuset och ger detaljorder förbi alla chefstjänstemän?
Ett misstag i så fall, och det inser hon nog snart. Det är lockande när man ser att chefer ibland inte räcker till och att mycket faller mellan stolarna, men ett misstag likväl. Jag fick rådet att skapa ett starkt samarbete med kommunchefen, den andra ledaren i ett stadshus. Och det skedde. Lejonram och jag informerade varandra om det mesta och kunde också verka genom varandra. Vilka frågor var mina (politiken), vilka frågor var hennes (verkställigheten).
Det var så öppet och förtroligt samarbete att jag fick feedback både när jag gjorde fel och gjorde rätt.
Fortfarande idag tål Lejonram att jag kritiserar en del tjänstemäns arbete, också vid något tillfälle hennes eget, men lika ofta försvarar hon sina medarbetare. Mitt råd till kommunalrådet är att gå in i den Gyllene zonen med kommundirektören. Tillsammans kan de två skapa den arbetsro båda parter behöver.
*
Jag förstår kommunalrådets frustration över tjänstemän som antingen inte genomför politiska beslut, alternativ genomför beslut som de själva tycker. Myndighetsutövarna måste man ha särskild koll på, då tolkningar av regelverk är väldigt olika kommuner emellan, tjänstemän emellan.
Ibland tycks tjänstemännen gå efter en egen personlig agenda, inte efter politiska beslut, i riksdag eller kommunfullmäktige. Men det är också en svår yrkesroll att verka som tjänsteman i välfärdssektorn; alla, precis alla, har synpunkter på jobbet. Alla tycker de är din chef enbart av skälet att de betalar skatt.
En kommun är en politiskt styrd organisation och det har en del tjänstemän lättare att förstå än andra. Men det är också en arbetsorganisation och då har styrelseordföranden (Ingela) och Vd:n (Carolina) helt olika arbetsuppgifter. Och där måste allt gå i rätt ordning annars blir det kaos.
*
Frågan är om centerpartiet låter Nilsson Nachtweij sitta kvar över tid. Jag kan tycka att man ska ha tålamod. Det är ett ytterst svårt jobb, 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan, året runt. Och ständigt påpassad av media, av supportrar och av kritiker. Hon borde få en chans att lära sig jobbet och chans att prestera.
För att klara sig bättre bör hon lyssna på sin kommundirektör och agera efter de beslutsvägar som finns. En kommun är inget företag i den mening att det ägs av någon eller några fysiska personer, där själva ägandet är makten. Det är en konsensusorganisation, inte bara med politiker utan också med förvaltningschefernas ledningsgrupp där kommundirektören är den som är VD.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i DV, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte DV:s.