Den 22 april 2018 lade EU:s kommissionär för rättsliga frågor fram förslag om att skydda så kallade visselblåsare i unionen, det vill säga personer som slår larm om oegentligheter inom myndigheter och företag. Förslaget gällde även visselblåsare som läcker till medier. Dagens Nyheter beskrev ärendet i en artikel några dagar senare.
Under min första mandatperiod som kommunalråd sattes på mitt initiativ en brevlåda för anonyma visselblåsare upp utanför stadshuset. Jag ville ge människor en möjlighet att anonymt påtala fel man tyckte skedde i kommunen. Lådan tömdes av medarbetarna i kommunväxeln och breven stämplades in.
Det blev inte så många ärenden, möjligen något om jag minns rätt. Brevlådan var ändå en signal om att i den här kommunen gillar vi att människor påtalar missförhållanden.
*
I Vimmerby finns nu en visselblåsare, centerpartisten Erik Paulsson, som har möjlighet att pröva sitt fall enligt Visselblåsarlagen sedan han utsatts för repressalier av sitt parti. Jag är dock tveksam till om lagen omfattar aktiva politiker och deras relationer inom partiet.
Däremot är lag och moral närstående. Och att moralisk straffa en visselblåsare är allvarliga signaler.
I detta fall utsätter man Paulsson för repressalier (uteslutning från möten). Motivet är att han slagit larm i media om missförhållanden i en centerstyrd alliansmajoritet. Moraliskt är det förkastligt.
Påminner inte argumenten om de argument totalitära regimer utsätter minoriteter och avvikare för?
*
Jag uppskattar politiker med mod och ryggrad. Många gånger är de obekväma. Det innebär ändå att man som ”politiskt obekväm” måste samarbeta, samverka, lyssna in och ha bra relationer med exempelvis tjänstemän.
”Betongsossar” sa man förr när partipiskan ven i luften över avvikande uppfattningar. Man trodde att det bara var sossarna. Idag vet vi att det i Vimmerby också gäller centerpartiet.
I Vimmerby fanns i mitt parti (m) en sanningssägare i Magnus Gustafsson, som betraktades som obekväm av somliga men som arbetade demokratiskt och med integritet. Somliga i alliansen, och i det egna partiet, ogillade ibland det han sa. Han var ibland opponent inom partiet. Han var alltid rejält påläst. Magnus lade politiken på hyllan 2018, trots att han kunde gjort nytta även idag.
*
Nu finns Erik Paulsson i centerpartiet, visselblåsare, öppen och modig. Det förvånar mig mycket att han straffas för att han inte var tyst om den politiska ledarstil som härskade i stadshuset. Centern agerade sent, men ändå rätt i sluttampen då man sökte nytt kommunalråd och till slut fann Jakob Käll, Djursdala. En utmärkt kandidat i det läge som råder nu. Så klantar man till det och inför valstämman i onsdags kväll ger man Erik Paulsson, visselblåsaren, skulden för det som hänt och utdömer också ett straff: han får inte delta i centerns gruppmöten inför kommunstyrelsen och fullmäktige.
Likt överintendenten på en gammaldags uppfostringsanstalt säger man också: ”Han är välkommen när han kan visa att han är en lagspelare”. Trots att det inte är hans fel: felet ligger hos de ledande centerpartister som trots information i våras, ignorerade problemen.
*
Fotbollslag behöver både lagspelare och individualister. Politiska partier också. Man hade en valvinnare i Ingela Nilsson-Nachtweij, men kollade inte upp hur hon fungerade som heltidsanställt kommunalråd. Partiets straff när Erik Paulsson slog larm om detta blev att sätta Erik i skamvrån.
Hur kan det ske i ett centerparti som traditionellt haft sådant starkt stöd i kommunen, och som tidigare hade en så stark samverkanspolitiker i Bengt Johansson? Jag tror på flera orsaker:
- Gammelcentern fick panik när man förlorade makten 2010, såg inte sina egna tillkortakommanden utan moderaterna blev de som hade gjort fel. Man blev felsökare utanför sig själv.
- Man förnyade inte partiet. Ingela Nilsson-Nachtweij var en av de nya, men de gamla som förlorat valet, klev inte undan utan fortsatte påverka. Hon fick förankra alla frågor sina första fyra år i kommunstyrelsen. Därmed ändrades inte sättet att tillitsfullt föra politik eller kommunicera.
- Man petade en av de främsta samverkanspolitiker man haft sedan Bengt Johansson, nämligen Per-Åke Svensson, Rumskulla. Ett stort misstag. Istället blev det konflikt med ”syndabockarna” i moderaterna. ”Time out” fick en centerpartistisk innebörd.
*
Kan man då inte som parti kräva att olika åsikter ska sammanföras till en, och att alla därefter ska stå bakom eller förhålla sig neutrala? Jo, det kan man. Så fungerar politiken. Man diskuterar internt, och när beslutet är fattat röstar man som enigt parti. Är man samvetsöm avstår man möjligtvis om inte majoriteten äventyras.
Men i Paulssons fall var det partikamraterna som var tondöva, man hörde varken Paulssons eller tjänstemännens signaler och berättelser. Man lyfte inte frågan som man borde gjort. I tid. Paulsson borde dock ha nöjt sig, och inte gjort en polisanmälan. Jag tror inte Ingela Nilsson Nachtweij hade för avsikt att bryta mot meddelandeskyddet.
Med repressalierna mot Erik Paulsson har centern tagit ett grepp som både västdemokratier och rättsväsendet har satt en straffskala på. Är det rätt strategi…?
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.