När nuvarande kommunalråd Jakob Käll (c) och fullmäktiges ordförande Leif Larsson (c) nu får hantera revisorernas förslag i ansvarsfrågan rörande förre KSO och partikamraten Ingela Nilsson-Nachtweij så tycker jag att revisorerna numera lärt sig att skriva sakligt.
Vimmerby ska därför vara glad över att man nu har en seriös revision.
*
Detta efterspel är självklart inte roligt. Tidigare KSO har avgått och är nu inte alls aktiv i politiken, annat än möjligen i sociala media. Men sådan är revisionen, den kommer efteråt och fullmäktiges hantering av revisionens förslag ytterligare senare. Konsekvenser och kostnader tillhör avdelningen facit och det har man aldrig i början av ett förlopp. Men med omvärldsbevakning, ett öppet sinne och viljan att lyssna och lära kommer man långt.
Vimmerby kommun har sedan åtminstone 2010 haft utbildning av sina förtroendevalda politiker. Det är helt vanligt folk som får sätta sig in i hur politiken fungerar i en kommun. Framförallt om hur samspelet med tjänstemännen fungerar, mycket av det regleras inte i kommunallagen. Vi har genom åren haft obstinata politiker och tjänstemän, som vid dessa utbildningstillfällen helst inte vill vara där, helst låtit förstå att de redan var fullärda och kunde allt redan.
Men majoriteten av politikerna har lyssnat och tagit till sig. Så också alla KSO.
*
Det finns en grundläggande princip i den kommunala styrningen. Politikerna säger vad som ska göras, tjänstemännen hur. Den motiveras av att tjänstemännen har utbildning i ämnet, och ska ha relevant kunskap. Politikern har en vilja att få sitt partiprogram förverkligat.
Det första Vimmerbys kommundirektör predikade när hon 2010-2014 gjorde sin första mandatperiod var: ”Vi måste ha tillit”. Jag kunde reagera med frågor rörande detta, men förstod snart att tjänstemannakåren ville ha en stark tillit från politiken.
Min egen erfarenhet av tillit är att den måste vara ömsesidig. Det räcker inte bara med en sida. Om politiken litar på vimmerbyborna men vimmerbyborna inte litar på politiken fungerar det inte. Samma gäller gentemot tjänstepersoner. Tjänstepersoner har tolkningsföreträde baserat på sin kunskap och när man gör fel kostar det åtskilligt för allmänheten.
Just tilliten till myndighetsutövningen, där tjänstepersonen borde vara förbjuden att idka politik eller opinionsbildning som medlem i någon obskyr organisation, är bland det svåraste som finns. För att klara det måste politiker i alla myndighetsnämnder vara de mest erfarne, och de mest pålästa. Och läsa på och läsa in.
*
När kommundirektören och jag diskuterade detta ville jag också ha en kontrollfunktion: ska tilliten vara ömsesidig måste det också finnas en kontrollfunktion som hela tiden bekräftar att tilliten fungerar. Slumpvist utvalda förslag från tjänstepersoner skulle kunna granskas, var de sakliga byggdes tillit, var de osakliga revs tilliten.
Tilliten är inte självklar och uppstår inte bara för att man säger det. Man behövde en second opinion i vissa ärenden, och visade sig att tjänstepersonens förslag inte överensstämde med riksdagens beslut, ja då naggades tilliten i kanten. Men självklart kan detta inte göras fortlöpande, just därför ska tillit finnas.
En annan viktig kontrollfunktion är media, därför är kommunens öppna diarium viktiga och hemligstämpeln ska helst inte användas. Både politiken och tjänstemännen kan se media som en kontrollfunktion för sin egen del, även om den är helt fri. Politiker och tjänstemän ska vara öppna och villiga till kommentarer.
De diskussioner vi hade rörde nästan alltid myndighetsutövningen på miljö- och bygg som såg sig lite som en kontrollverksamhet styrd av riksdagen, snarare än en verksamhet delaktig i kommunal utveckling. Man är båda. Men med tillit till ledningsgruppen förstod jag snart att de också jobbade med frågan och tilliten kunde byggas på. Den underlättades inte av sammanslagningen med Hultsfred vilket ur medborgarpåverkan var till nackdel under de första åren. Men det gick åt rätt håll.
*
När politiken växlar skepnad, som den gör vart fjärde år, prövas tilliten igen. De politiker som kommer måste kunna bygga en tillit till sin tjänstemannaledning, och ledningen måste kunna ha tillit till politiken, även om den är nyckfull.
Just detta fungerade inte under den period revisionen avser. Jag tror att den ömsesidiga tilliten inte fanns, och jag tror också att dåvarande KSO inte förmådde, eller ville, bygga upp en sådan. Om man då inte startar en förhandling där man vill skilja folk från sina tjänster (vilket kräver politisk majoritet, vilket inte fanns) så måste man bygga tillit. Försöker man istället går runt varandra, söndra och agera motsägelsefullt, byggs ingen tillit. Det byggs ett arbetsmiljöproblem.
Kommundirektören borde kanske i normala fall sökt nytt jobb. Hon hade säkert gjort det om det inte funnits ett starkt stöd för henne i en övervägande majoritet bland politikerna. Hon fick stark support. Tvisten slutade i stort kaos, till skada för alla parter och för kommunen.
Jag säger inte att tilliten är villkorslös. Den måste underbyggas, man måste fortlöpande se att den stöds av handlingar och ageranden. Men villkoret är att den är ömsesidig. Det behövs två för att bygga tillit. I forskningen kring kommunala styrelseskick kallar man detta för en ”gyllene cirkel” – d.v.s. förutsättningen för ett bra teamwork, sådant som finns i företag mellan VD och styrelseordförande, eller motsvarande i föreningslivet.
Det fanns inte i Vimmerbys kommunledning under den perioden. Nu ser vi vad brist på tillit kostar en organisation. Vi ser också nuvarande KSO Jakob Källs (c) insikter i frågan och vilja att skapa en lugn och tillitsfullt samarbete.
Det är bra.
Fotnot: Journalisten, entreprenören och f.d. kommunalrådet (m) i Vimmerby (2010-2015) Micael Glennfalk, skriver återkommande krönikor i vår tidning, där synpunkter på politik och samhällsföreteelser lokalt, regionalt och nationellt framförs. Krönikörens åsikter är alltid hans egna och inte tidningens.